Kristdemokraterna missar bussen och skadar familjen

Alliansregeringen lyckades inte enas om ett regeringsförslag om äktenskapslagstiftningen (SvD, DN). Det är tråkigt. Men det behöver inte vara katastrofalt om de 3 HBT-vänliga allianspartierna snabbt enar sig om hur de ska föra frågan genom riksdagen. Det bästa är väl om man på något vis kan förhandla fram en lösning med oppositionen så att riksdagen med mycket bred majoritet kan fatta beslut om ett juridiskt och politiskt hållbart förslag.

Så får väl Göran Hägglund stå där vid vägkanten med tanken malande i huvudet om huruvida inte bussen just gick med ett historiskt tillfälle att fullfölja omvandlingen till ett modernt socialkonservativt eller kommunitärt parti. Motståndet mot att bejaka och hedra stabila relationer mellan två personer av samma kön har mycket lite med verklig kristendom att göra. Det är också oerhört svårt att se på vilket vis motstånd mot homoäktenskap skulle stärka familjen.

Är det inte precis tvärtom? Kristdemokraterna och deras kristfundamentalistiska kompisar har lyckats få familjebegreppet att framstå som hopplöst gammalmodigt. Man kan inte utesluta att det faktiskt har en viss effekt på i vilken utsträckning som människor faktiskt gifter sig. Men den största effekten är att familjen blir politiskt misskrediterad och att vänsterradikaler får öppet mål för sin familjekritiska agenda.

Homomotståndet och den märkliga uppfattningen att jämställdhet mellan mammor och pappor skulle skada familjen har lett till att inget av de övriga riksdagspartierna idag känner sig bekväma med att driva någon form av positiv familjepolitik. Det är ett ödets ironi att det parti som kallar sig familjens främsta försvarare har lyckats isolera familjen från alla andra allierade än sig själva och - Sverigedemokraterna.

Intressant? Andra bloggar om Kristdemokraterna, Alliansen, könsneutrala äktenskap

Bäst för världen: Obama president - McCain handelsminister

Trots hosta och feber satt jag uppe hela natten och följde noggrant valvakan på CNN och när jag - tidigare än CNN:s valexperter! - drog slutsatsen att Florida och Virignia skulle tillfalla Obama drog jag ett djupt andetag av lättnad: 8 år av förödande vanskötsel av USA:s globala ansvar har härmed nått sitt slut.

Glädjande var att höra McCains nobla anförande från Phoenix. Tillbaka var den gamle hederlige McCain från primärvalen, innan hoppet om presidentmakten och samröret med Sarah Palin dragit in honom i komprometterande svek av alla sina gamla ståndpunkter. Man fick nästan känslan av att McCain själv skulle ha röstat på Obama om han inte själv ställt upp i valet. Denna känsla av försoning bör Obama självklart ta vara på (har en liten idé om detta i slutet).

Trots att McCain möjligen skulle inneburit en viss förbättring jämfört med Bush junior fanns allt skäl att fasa för hotet om att Bush:s antiintellektuella cynism skulle komma tillbaka bakvägen genom Sarah Palin efter en ingalunda osannolik presidentlig hjärtattack.

Det finns flera skäl varför Obama är det bästa som hänt världspolitiken på mycket länge:
- Minskat beroende av oljeindustrin och andra republikanska särintressen som blockerar att USA tar sitt ansvar i det egna och internationella miljöarbetet.
- En sansad inställning till världspolitiken och konfliktlösning som minskar risken för att de växande spänningarna i världspolitiken ska förvärras.
- Att Obama som person är en symbol för att rasism, diskriminering och strukturella orättvisor mellan folkgrupper och länder minskar i betydelse, medan den liberala grundprincipen om lika möjligheter - både för individer och länder - stärks. Häri ligger en stor möjlighet för ökad förståelse och förbättrat samarbete mellan de fattiga och de rika delarna av världen. Inte minst kan valet av Obama inspirera till optimism och empowerment bland tredje världens folk och bland utanförskapets kohorter i Europas storstäder - krafter som i sig är halva lösningen på fattigdomens problem.

Slutligen är mycket av det som är vänsterpolitik i USA god liberal politik i Sverige. Dit hör självklart en lösning på sjukvårdsfrågan som säkerställer att alla medborgare oavsett inkomst får tillgång på vård. Likaså är det angeläget att den sk kristna högerns offensiv mot minoriteters rättigheter nu bryts.

Visst finns det ett allvarligt minustecken: Obamas och demokraternas populistiska retorik i frihandelsfrågor. Men att uppfatta denna klart negativa sida väga tyngre än de globala miljöfrågorna och en mindre hökmässig och egenrättfärdig utrikespolitik måste vara ett misstag av svenska liberaler. Särskilt med tanke på att det sannolikt främst är just retorik.

Skulle mot förmodan Obama ringa mig för att be om råd så har jag dock en lösning på det problemet: Gör McCain till handelsminister i Obamas regering.

DN, SvD

Intressant? Andra bloggar om Obama, McCain, Palin, USA, demokraterna