Med Earth Hour på Brännpunkt

I dagens SvD utvecklar jag varför vi borgerliga politiker bör stödja den enda till buds stående globala klimataktionen Earth Hour. Lustigt nog gick miljöborgarrådet Ulla Hamilton i liknande tankar varför SvD-läsarna idag kan få både ett stadshusperspektiv och ett världsperspektiv på frågan.

Jag vill understryka att vår aktion inte har varit samordnad. Men vore jag vänstersympatisör skulle jag nästan tro det med tanke på vilken bra reklam båda artiklarna gör för allianspartiernas miljöarbete i stadshuset och landstinget. Även om Ulla i mina ögon har fel om Earth Hour uttrycker jag gärna min beundran för hennes energiska sätt att utveckla Stockholms stads miljö- och klimatpolitik.

Se även Aftonbladets artikel.

Intressant? Andra bloggar om earth hour, stockholms läns landsting, stockholms stad, centerpartiet, miljö, klimat

Klimatpolitik innanför tullarna...

Min kollega i Stockholms stadshus, Ulla Hamilton (m), och min partikamrat Per Ankersjö profilerar sig som bäst på sitt motstånd mot WWF:s klimataktion Earth Hour. De noterar båda att undertecknad och alliansen i Stockholms läns landsting har gjort en annan bedömning. Varför har vi gjort det?

Mitt svar är: klimatfrågan är global och kräver en global opinionsbildning för att nå framgång. Jag och Stockholms läns landsting anser att det är viktigt att vara med och skapa och uttrycka den opinion som krävs för att lägga tillräckligt tryck i frågan.

Det finns ingen motsatsställning mellan att bedriva ett tufft arbete för att minska klimatpåverkan och att delta i denna opinionsbildning. Stockholms läns landsting är världsledande i att utveckla klimatsmart kollektivtrafik - något som nyligen bidragit till att Stockholms stad och Ulla Hamilton fått motta pris som Europas miljöhuvudstad. Vi driver också ett aktivt arbete för att minska sjukvårdens klimatpåverkan där vi bl. a. ser till att den lustgas som används vid ff. a. förlossningar inte når atmosfären. En förlossning motsvarar i klimatpåverkan en bilresa till Hamburg.

Man kan undra om Ulla och Per - som förvisso gör ett strålande miljöarbete inom gränserna för Stockholms stad - har förstått att klimatfrågan inte kan lösas enbart på hemmaplan. Stadshusperspektivet räcker inte.

På ett vis är faktiskt det avancerade klimatpolitiska arbete som jag bedriver i landstinget och Ulla och Per i stadshuset också symbolpolitik. Vi vet att insatserna isolerat i Stockholmsregionen inte ensamt kan påverka klimatet. Dess viktigaste verkan är att tjäna som gott exempel och öka pressen på andra aktörer att också agera: Städer, regioner och stater. Om alla gör det vi gör skulle det verkligen innebära ett stort steg närmare en lösning på klimatproblemet. På det viset är landstingets och stadens klimatinsatser mycket mer värda än det antal ton som vi minskar utsläppen med. Och vår påverkan ökar ju mer kända vi gör våra insatser.

Till nästa år tror jag att klimatmedvetenheten i stadshuset har mognat till sig. Då kommer nog Ulla och Per att förstå att det inte bara handlar om att vara bäst i klassen utan om att nå största möjliga och snabbaste totala resultat på vår tids ödesfråga. Och det är där WWF:s Earth Hour kommer in. Jag och Stockholms läns landsting stödjer den helhjärtat!

Intressant? Andra bloggar om earth hour, wwf, landstinget, stockholms läns landsting, stockholms stad, klimat, miljö

Landstinget deltar i Världsnaturfondens klimataktion

Stockholms läns landsting har landets mest ambitiösa miljömål, med bland annat målsättningar om en klimatneutral kollektivtrafik 2025, kraftiga incitament för minskning av den starkt miljöfarliga lustgasen, och att minst hälften av alla våra transporter skall drivas med förnyelsebar energi 2011.

Men ensamt kan vi inte göra allt, stockholmarna har en viktig roll att spela i att länet fortsatt skall kunna tackla klimatfrågan. Som politiker med ansvar för miljöfrågor i landets största region har jag tillsammans med mina kollegor i Alliansen en uppgift att därför också öka medvetenheten i klimatfrågan, utöver det vardagliga arbete vi utför för att göra landstingets olika verksamheter mer miljövänliga och mindre klimatskadliga.

Därför kommer vi delta i i Världsnaturfondens klimatmanifestation Earth Hour som varje år får fler deltagare, förra året deltog hela 50 miljoner människor, där vi släcker ned landstingshuset under den 28 mars.

Läs mitt och min moderata kollega Catharinas gemensamma pressmeddelande här.

Godkänt för Maud

Allianspartiernas uppgörelse (DN, SvD, DI) om energi- och klimatpolitiken är godtagbar, men har starka och svaga punkter:

Plus:
+ Enighet om Världens mest ambitiösa klimatpolitik. Folkpartiet och moderaterna med på 40-procents CO2-reduktion, energieffektivisering och förnyelsebar energi. Jan Björklunds krypskytte mot en ambitiös nationell miljöpolitik är därmed desarmerad.
+ Stor satsning på förnyelsebar energi som lägger en ramp i riktning mot en helt förnyelsebar energiförsörjning.
+ Klimatfrågan får prioritet framför kärnkraften. Det förnyelsebara får prioritet framför både kärnkraft och olja/kol. Att ersätta kärnkraft med olja och kol innan det förnyelsebara hunnit växa tillräckligt hade inte varit ansvarsfullt.
+ Utbyggda gröna certifikat som tvingar elenergin att öka andelen förnyelsebart.
Satsningen på en klimatvänlig transportsektor med beredskap till starkare ekonomiska styrmedel.
+ Den gemensamma uppslutningen kring koldioxidskatten som det mest effektiva klimatverktyget och att denna ska höjas om det behövs.
+ Ambitionen att helt fasa ut fossilbränsle för uppvärmning till år 2020.

Minus:
- För stor andel flexibla mekanismer (en tredjedel). I första hand bör Sverige göra sitt klimatarbete på hemmaplan så att ny teknik utvecklas. Klimatbistånd bör naturligtvis också stärkas men inte räknas in i Sveriges CO2-minskning i den utsträckning som allianspartierna nu föreslår.
- Det saknas ett resonemang om uppgörelsens tidsmässiga räckvidd när det gäller förnyelse av kärnkraft. Vad händer när olja och kol har fasats ut ur hela energi- och transportsektorn? Det hade varit önskvärt med några långsiktiga kontrollstationer i detta syfte.

Maud Olofsson underströk på presskonferensen att Centerpartiets inställning är att kärnkraft inte är en bra energikälla. Hon beskrev det också som att "kärnkraftsparentesen förlängs". Det är en bra beskrivning på en ansvarsfull politik. Det är dock viktigt att Maud och centerledningen behåller ambitionen att avveckla kärnkraften den dag olje- och kolanvändningen upphört. Ambitionen bör vara att arbeta in långfristiga kontrollstationer i detta syfte. Kanske kan Mona Sahlin bidra med att ge Maud Olofsson draghjälp i detta.

Intressant? Andra bloggar om: energi, kärnkraft, klimat, Centerpartiet, alliansen, folkpartiet, förnyelsebar, Jan Björklund, Maud Olofsson, miljö, moderaterna.

Kärnkraften: Helt förnybar energi måste vara slutmålet

De hemliga överläggningarna i Centerpartiets riksdagsgrupp om kärnkraften är en av kvällens nyheter. De flesta förstår att klimatfrågan får konsekvenser för lämpligheten av en snabb kärnkraftsavveckling i Sverige. Likväl behöver Centerpartiets ledning göra några mycket viktiga preciseringar av sin inställning till kärnkraftens framtid inför en uppgörelse om klimat- och energipolitiken:

1. Även om klimathotet är mer akut och måste få högsta prioritet de närmaste decennierna är kärnkraften ingen bra energikälla ur miljö- och säkerhetspolitisk synpunkt. Ser man kärnkraft som en lösning på klimatproblemen krävs en mångdubbling av antalet reaktorer i världen med kraftigt ökade risker för olyckor, kärnvapenspridning och användning av radioaktivt material i terrorsyfte.

2. Förnyelsebara energikällor växer så det knakar i både Sverige och övriga världen. Den utvecklingen måste ges gynnsamma möjligheter att fortsätta och förstärkas.

3. Därför bör kärnkraftens andel av energiproduktionen inte tillåtas öka och därigenom tränga ut marginellt dyrare förnyelsebara alternativ.

4. Ett sätt att uppnå detta är att slå fast att subsitutionen av den olja och kol som används i Sverige bör ske med förnyelsebara alternativ.

5. När olje- och kolanvändningen i Sveriges energiförsörjning (i bred mening, dvs även inom transportsektorn) ersatts med förnyelsebara alternativ måste målsättningen vara att ersätta också kärnkraften med förnyelsebara energikällor.

6. Dessa utgångspunkter innebär att en överenskommelse om fortsatt drift och förnyelse av tio kärnreaktorer (kristdemokraternas förslag) måste vara tidsbegränsad och omprövas i takt med att de långsiktiga klimatmålen uppnås.

När Centerpartiet preciserar sin ståndpunkt inför slutförhandlingarna med övriga partier i Alliansen om klimatpropositionen och energipolitiken är det oerhört viktigt att Maud Olofsson och centerledningen är tydliga med att vi inte gillar kärnkraft men inser att klimatfrågan måste få prioritet på mellanlång sikt. Annars riskeras inte bara allvarliga problem med trovärdigheten som liberalt miljöparti inför väljarna, utan också partimedlemmarnas övertygelse om att partiledningen gör en ansvarsfull bedömning av vad som krävs för att rädda vår miljö. Annorlunda uttryckt står partiets själ då på spel.

Kommundagarna i Visby blir ett mycket viktigt tillfälle för centerledningen att klara denna balansakt.

Intressant? Andra bloggar om centerpartiet, alliansen, klimat, kärnkraft, Maud Olofsson

Kristdemokraterna missar bussen och skadar familjen

Alliansregeringen lyckades inte enas om ett regeringsförslag om äktenskapslagstiftningen (SvD, DN). Det är tråkigt. Men det behöver inte vara katastrofalt om de 3 HBT-vänliga allianspartierna snabbt enar sig om hur de ska föra frågan genom riksdagen. Det bästa är väl om man på något vis kan förhandla fram en lösning med oppositionen så att riksdagen med mycket bred majoritet kan fatta beslut om ett juridiskt och politiskt hållbart förslag.

Så får väl Göran Hägglund stå där vid vägkanten med tanken malande i huvudet om huruvida inte bussen just gick med ett historiskt tillfälle att fullfölja omvandlingen till ett modernt socialkonservativt eller kommunitärt parti. Motståndet mot att bejaka och hedra stabila relationer mellan två personer av samma kön har mycket lite med verklig kristendom att göra. Det är också oerhört svårt att se på vilket vis motstånd mot homoäktenskap skulle stärka familjen.

Är det inte precis tvärtom? Kristdemokraterna och deras kristfundamentalistiska kompisar har lyckats få familjebegreppet att framstå som hopplöst gammalmodigt. Man kan inte utesluta att det faktiskt har en viss effekt på i vilken utsträckning som människor faktiskt gifter sig. Men den största effekten är att familjen blir politiskt misskrediterad och att vänsterradikaler får öppet mål för sin familjekritiska agenda.

Homomotståndet och den märkliga uppfattningen att jämställdhet mellan mammor och pappor skulle skada familjen har lett till att inget av de övriga riksdagspartierna idag känner sig bekväma med att driva någon form av positiv familjepolitik. Det är ett ödets ironi att det parti som kallar sig familjens främsta försvarare har lyckats isolera familjen från alla andra allierade än sig själva och - Sverigedemokraterna.

Intressant? Andra bloggar om Kristdemokraterna, Alliansen, könsneutrala äktenskap

Bäst för världen: Obama president - McCain handelsminister

Trots hosta och feber satt jag uppe hela natten och följde noggrant valvakan på CNN och när jag - tidigare än CNN:s valexperter! - drog slutsatsen att Florida och Virignia skulle tillfalla Obama drog jag ett djupt andetag av lättnad: 8 år av förödande vanskötsel av USA:s globala ansvar har härmed nått sitt slut.

Glädjande var att höra McCains nobla anförande från Phoenix. Tillbaka var den gamle hederlige McCain från primärvalen, innan hoppet om presidentmakten och samröret med Sarah Palin dragit in honom i komprometterande svek av alla sina gamla ståndpunkter. Man fick nästan känslan av att McCain själv skulle ha röstat på Obama om han inte själv ställt upp i valet. Denna känsla av försoning bör Obama självklart ta vara på (har en liten idé om detta i slutet).

Trots att McCain möjligen skulle inneburit en viss förbättring jämfört med Bush junior fanns allt skäl att fasa för hotet om att Bush:s antiintellektuella cynism skulle komma tillbaka bakvägen genom Sarah Palin efter en ingalunda osannolik presidentlig hjärtattack.

Det finns flera skäl varför Obama är det bästa som hänt världspolitiken på mycket länge:
- Minskat beroende av oljeindustrin och andra republikanska särintressen som blockerar att USA tar sitt ansvar i det egna och internationella miljöarbetet.
- En sansad inställning till världspolitiken och konfliktlösning som minskar risken för att de växande spänningarna i världspolitiken ska förvärras.
- Att Obama som person är en symbol för att rasism, diskriminering och strukturella orättvisor mellan folkgrupper och länder minskar i betydelse, medan den liberala grundprincipen om lika möjligheter - både för individer och länder - stärks. Häri ligger en stor möjlighet för ökad förståelse och förbättrat samarbete mellan de fattiga och de rika delarna av världen. Inte minst kan valet av Obama inspirera till optimism och empowerment bland tredje världens folk och bland utanförskapets kohorter i Europas storstäder - krafter som i sig är halva lösningen på fattigdomens problem.

Slutligen är mycket av det som är vänsterpolitik i USA god liberal politik i Sverige. Dit hör självklart en lösning på sjukvårdsfrågan som säkerställer att alla medborgare oavsett inkomst får tillgång på vård. Likaså är det angeläget att den sk kristna högerns offensiv mot minoriteters rättigheter nu bryts.

Visst finns det ett allvarligt minustecken: Obamas och demokraternas populistiska retorik i frihandelsfrågor. Men att uppfatta denna klart negativa sida väga tyngre än de globala miljöfrågorna och en mindre hökmässig och egenrättfärdig utrikespolitik måste vara ett misstag av svenska liberaler. Särskilt med tanke på att det sannolikt främst är just retorik.

Skulle mot förmodan Obama ringa mig för att be om råd så har jag dock en lösning på det problemet: Gör McCain till handelsminister i Obamas regering.

DN, SvD

Intressant? Andra bloggar om Obama, McCain, Palin, USA, demokraterna