Felaktigheter om kostupphandlingens miljöaspekter

I söndagens SvD (ej online) går det att – än en gång – läsa om kostupphandlingen i Stockholms läns landsting. Den här gången ger SvD bilden av att miljöfrågorna helt har ignorerats i upphandlingen.

Det stämmer inte. Omfattande krav har ställts, helt enligt regelboken. Avtalet kräver bland annat ett aktivt miljöarbete, uppföljning och årlig rapportering från leverantörens sida. Dessutom ska en handlingsplan tas fram för hur mat- och förpackningavfall ska minimeras.

Miljöpartiets Raymond Wigg har därför fel när han hävdar att upphandlingen ”inte alls är analyserad ur miljösynpunkt”. Problemet med att plastmatlådorna inte återvinns beror inte på upphandlingen. Det beror på att det inte finns ett fungerande insamlingssystem i Stockholmsregionen. Olika aktörer kan inte enas om hur lagar och regler ska tolkas.

Det saknas också en anläggning för plaståtervinning i regionen. Fram till våren 2008 samlades landstingets hårdplastförpackningar in och togs om hand vid en anläggning i Spånga. Efter att den lades ner finns nu den närmaste anläggning för plaståtervinning i Värnamo och Arvika.

Förutom detta krävs smidiga rutiner på sjukhusen för att hantera plastförpackningarna. De måste diskas ur för att kunna återvinnas.

Landstingets nuvarande miljöprogram – som togs fram när MP hade miljöansvaret – har ganska svaga och otydliga ambitioner vad gäller återvinning. Till 2012 ”prioriteras resurssnålhet och kretsloppsanpassning vid upphandling och inköp”, enligt programmet.

Men vi tar fasta på denna otydlighet. Målsättningen måste skärpas i landstingets nya miljöprogram som nu tas fram. Frågan om resurseffektivitet – återvinning och återanvändning – måste bli en av huvudfrågorna. Landstinget kan göra mer. Men det krävs framförallt en fungerande marknad för plaståtervinning – fler måste engagera sig för att den ska komma till stånd.

Intressant? Andra bloggar om stockholms läns landsting, landstinget, miljö, centerpartiet, centern