Är fredspriskommittén översmarta gamblers?

Fortsatt förbluffad över att Barack Obama utsetts till fredspristagare för 2009 börjar en tanke haka sig fast. Använder norska nobelkommittén i själva verket fredspriset för att tvinga Obama att leva upp till de förhoppningar han själv har skapat? Syftar priset mer konkret till att göra det omöjligt för Obama att sänka förhandlingarna om ett nytt klimatavtal? Norska nobelkommittén har tidigare visat att de ser klimatfrågan som en viktig fredsfråga då de gav priset 2008 till FN:s klimatpanel.

Klimatkonferensen går av stapeln den 7-18 december i Köpenhamn. Det ser ut att bli en riktig rysare, bl a för att USA inte ännu kommit ut på banan. Fredspriset delas ut den 10 december i Oslo.

Det blir inte svårt för Obama att ta sig mellan dessa möten. Däremot blir det mycket svårt att återvända från de ståtliga festtalen i Oslo bara för att vägra leva upp till världens förväntningar i Köpenhamn.

Det är inte vidare vänligt mot Obama. Redan har hans meriter för att få priset blivit föremål för både kritik och löje. Men det är en västanfläkt mot vad som händer om han i sitt första internationella eldprov demonstrerar en för tydlig kontrast mellan sin storslagna retorik och sitt faktiska agerande. Men detta dilemma har han själv försatt sig i och världen behöver det ledarskap som han utlovat och som han nu hyllas för i förhand.

Norska nobelkommittén tar dock en oerhörd risk. Om Obama sänker Köpenhamnsmötet så sänker han också fredsprisets trovärdighet för lång tid framåt. Men lyckas deras vilda chansning så tar åtrminstone jag tillbaka den kritik jag uttalat i ett tidigare inlägg både mot dem och mot Obamas värdighet som pristagare.

Ser att Eric Erfors möjligen är samma tanke på spåren om än med en annan vinkling.

Media: Expressen, DN, SvD, SvD, SvD Bloggar: Peter Andersson, Magnus Andersson, Högberg

Intressant? Andra bloggar om Barack Obama, Obama, Nobel, Nobelpriset, Nobelkommittén

Fredspriset: Ett år för tidigt!

Bytet av president i USA har betytt mycket för att ändra samarbetsklimatet i världen. Men hittills beror det mest på kontrastverkan. George Bush hade ett så negativt inflytande på arbetet för att lösa konflikter och hantera klimatfrågan att vilken president som helst (möjligen med undantag för Sarah Palin) hade medfört en vind av förändring och nya möjligheter.

Jag tror och hoppas på Obama. Men än så länge handlar det om förhoppningar. Hittills har inte Obamas ansträngningar visat några substantiella resultat i mer snävt definierat freds- och konflikthanteringsarbete, t. ex. i Mellanöstern. Och i den viktigaste långsiktiga frågan för världens fred, frihet och välfärd, klimatet, har Obamas agerande under hösten väckt fler frågor och farhågor än förhoppningar. Det är troligen förhandlingsspel och än finns tid att lägga USA:s kraft bakom arbetet för en uppgörelse. Men visar inte Obama ledarskap under denna viktiga höst så förtjänar han inte fredspriset.

Oavsett vad den norska nobelkommittén hävdar är mitt intryck att de gripits av en global stämningsvåg. Sviker Obama i klimatfrågan och misslyckas han i fredsarbetet kommer norska nobelkommitténs val att framstå som dåligt underbyggt och snarare politiskt än sakligt motiverat. Då kommer prisets anseende att skadas.

Norska nobelkommittén borde ha väntat ett år och då med stor sannolikhet haft chansen att ge priset till en pristagare som förtjänat priset.

Media: Expressen, DN, SvD, SvD, SvD

Bloggar: Peter Andersson, Magnus Andersson

Intressant? Andra bloggar om Barack Obama, Obama, Nobel, Nobelpriset, Nobelkommittén