Principiellt viktigt beslut om blodgivning

Idag har Socialstyrelsen tagit ett inriktningsbeslut om att livstidsförbudet att donera blod för män som haft sex med män ska tas bort. Istället införs en 6 månaders karensperiod som innebär att man inte får ge blod under sex månader efter att man utfört "riskhandlingar". Exakt hur detta ska utformas är ännu inte klart men förhoppningsvis innebär det att homosexuella män som lever i stabila och monogama relationer nu kan få bidra till att minska den periodvis akuta blodbristen.

Det är en viktig principiell seger. Det är handlingar inte sexuell läggning som ska vara avgörande för hur regelverk ska se ut. Och regelverken måste vara proportionella och väl avvägda. Jag skänker en särskild tacksamhetens tanke till Socialutskottets centerpartistiske ordförande Kenneth Johansson som varit pådrivande i Socialstyrelsen för att en ändring skulle komma till stånd.

Cederschiöld är 12 år bättre än Dennis

Idag presenterades så till slut Cederschiöldpaketet. Det är tråkigt att den inte fick en bredare politisk bas men socialdemokraterna har ju ställt sig bakom prioriteringslistan så en viss stabilitet får vi hoppas att uppgörelsen har. för förslagen är faktiskt riktigt bra. Här följer mitt pressmeddelande:

Pressmeddelande 2007-12-19
Centerpartiet Stockholms läns landsting

Cederschiöld är 12 år bättre än Dennis!

- Ett paket utan Österled och med trängselavgifter, den största spårsatsningen sedan t-banan byggdes och en Förbifart Stockholm som tar största möjliga miljöhänsyn. Det är resultat av Centerpartiets återkomst i Stockholmpolitiken. Cederschiöldpaketet är tolv år bättre än Dennispaketet.

Så kommenterar Gustav Andersson, centerpartiets landstingsråd och förhandlingsman, uppgörelsen som idag undertecknas.

- Stockholm behöver både vägar och spår. Den stora skillnaden mellan oss i Stockholmscentern och miljöpartiet är att vi tror på den nya miljöbilismen. Det är självklart angeläget att så många stockholmare som möjligt kan använda spår och buss för sina dagliga transporter. Därför är jag mycket nöjd med att uppgörelsen föreslår att flera viktiga spårsatsningar tidigareläggs. Säger Gustav Andersson (c).

Centerpartiet anser att Förbifart Stockholm är nödvändig för leda trafik förbi Stockholm. Däremot ser partiet inte samma behov av Österleden som med sin föreslagna dragning hotar Nationalstadsparken och att dra in mer trafik i innerstaden. Gustav Andersson är därför nöjd att Österleden uttryckligen inte är en del av överenskommelsen.

- Essingeleden är idag sårbar och alltför hårt belastad. Centerpartiet gick till val på att bygga Förbifart Stockholm som världens mest miljövänliga motorled och det är glädjande att uppgörelsen ger förutsättningar för detta. Österleden läggs uttryckligen utanför uppgörelsen, ges inte några statliga pengar eller trängselskattepengar. Om mot förmodan förslag om en helt privat finansierad Österled genom Nationalstadsparken blir aktuell bedömer jag att Centerpartiet fortsätter att motarbeta detta i berörda kommuner och på andra politiska nivåer. Med uppgörelsen i ryggen blir det lättare, avslutar Gustav Andersson (c).

För mer information:
Gustav Andersson (c), landstingsråd och centerpartiets representant i Cederschiöldsförhandlingarna 070-950 18 72

Ma(s)ken vrider sig på kroken

De regionala socialdemokraterna får inte tillstånd av Mona Sahlin att skriva på den nästan färdigförhandlade överenskommelsen om Stockholmsregionens infrastruktur. Man lider med en ansvarsfull och respektabel resultatpolitiker som min landstingsrådskollega och medpart i förhandlingen Lars Dahlberg (s). Däremot respekterar jag inte socialdemokraternas dimridåer kring varför de inte skriver på.

I ett pressmeddelande hävdar oppositionsborgarrådet Carin Jämtin (s) att:
—Vi kan aldrig acceptera en överenskommelse som innebär att Österleden ska byggas, säger Carin Jämtin.

Det är ett felaktigt påstående eftersom byggande av Österleden uttryckligen inte omfattas av överenskommelsen - något som Centerpartiet fått igenom efter hårda förhandlingar. Några pengar finns inte heller anslagna.

Men det är också mycket förvånande eftersom socialdemokraterna tidigare i helgens förhandlingar föreslog en svagare formulering där parterna under vissa förutsättningar ställer sig bakom Österleden. De har - till skillnad från Centerpartiet - inte under något tidigare sammanträde lyft upp Österleden och de har tidigare stött projektet i Dennisöverenskommelsen, Stockholmsberedningen och Regionplanen från 2001. När socialdemokraterna i dagens slutförhandling motiverade sitt beslut att inte skriva på uppgörelsen skedde det med helt andra skäl och utan att Österleden nämndes.

Jag förstår att det är jobbigt för socialdemokraternas förhandlare Carin, Lasse och Anna Kettner. De har blivit betet med vars hjälp Mona Sahlin ska fiska in miljöpartiet i en eventuell regeringsmedverkan och det är naturlgtvis obehagligt. Tråkigt och ovärdigt dock att de ger en oriktig bild av överenskommelsens innehåll och sina egna motiv.

Kompromiss som är bättre än Nej eller Ja

Idag berättar min folkpartistiska landstingsrådskollega Birgitta Rydberg för DN (papperstidningen) om överenskommelsen mellan allianspartierna i Stockholms läns landsting om narkotikapolitiken. Frågan om sprutbyte för injektionsmissbrukare har varit en av få källor till oenighet i alliansen. C och kd har varit för att införa sprutbytesprogram i Stockholms län medan de övriga partierna varit mot. I Stockholms stad tog fullmäktige nyligen beslut om att initiera en utredning av sprutbytesfrågan i samarbete med landstinget. Med dagens överenskommelse tar vi den utsträckta handen men ger utredningen en mycket större uppgift än att isolerat avhandla sprutbytesfrågan.

Det förslag som i morgon kommer att presenteras för landstingsfullmäktige innebär att en bred utredning av den samlade narkotikapolitiken inleds tillsammans med Stockholms stad och andra intresserade kommuner samt frivilligrörelserna som arbetar med missbrukare. Målsättningen är för det första att pröva dagens narkotikapolitik samt olika förslag till hur den kan utvecklas- däribland sprutbyte - utifrån evidens, det vill säga vad som faktiskt fungerar. För det andra ska de samlade resurerna som riktas till narkotikamissbrukare inom landstinget, kommunerna och frivilligrörelserna ses över för att se om insatserna kan samordnas och organiseras bättre. Mycket tyder på att så är fallet.

Det är underbart att frågan om sprutbyte nu placeras i sin mycket större kontext - hur utfomar vi en missbrukarpolitik som möter narkomanen i hans eller hennes livssituation? Hur kämpar vi mot narkotikan och missbruket utan att bekämpa narkomanen? Och hur lindrar vi nöden för dem av missbrukarna som vi inte lyckas hjälpa till rehabiliering? Kan vi svara på de frågorna är svaret på om sprutbyte ska vara en del i insatsen en fråga av underordnad betydelse.

Trovärdig kritik mot privata alternativ?

Senaste omtugget om de farliga privata alternativen i vården kunde vi se i TV4 Stockholms morgonsändning. Utgångspunkten var en rapport från "Nätverket för gemensam välfärd". Det finns mycket man kan säga om denna pamflettliknande skrift. Såsom att den faktiskt inte säger någonting om faktiska förhållanden i Stockholms läns landsting. Eller att vi just i dagarna har sett att det är just de områden där den offentliga vården har fungerat sämst - ofta miljonprogramsområden - där flest privata aktörer har anmält intresse för att starta ny verksamhet. T.ex. 6 nya i Tensta-Rinkeby, 4 nya i Järfälla kommun, 3 nya i Upplands-Väsby, 2 i Botkyrka.

Men det kanske egentligen räcker med att läsa upp vilka organisationer som står bakom Nätverket för Gemensam Välfärd:
- SEKO
- Handels (facket)
- ABF
och
- Centrum för Marxistiska samhällsstudier...

Ganska mycket reformvilja i Centerpartiet

Partistämman i Kalmar bärs fram av offensiv förändringsvilja vilket går att läsa om i DN. Inget parti är idag så öppet för att ifrågasätta systemfelen i den svenska modellen. Men uppenbarligen finns det en oro hos partiledningen för att förändringsviljan hos ombuden är för stor. När stämmokommittén ville att Centerpartiet ska föra in alternativa idéer i socialförsäkringsutredningen till hur medborgarnas trygghet kan främjas på ett sätt som ökar egenmakten men bevarar solidariteten, då drog partiledningen i bromsknappen. Några reflexioner:

1. Kunskapen om socialförsäkrings- och välfärdsideologiska frågor är ganska låg. Det gäller både partiledning och de förändringsbenägna. Debatten blev därför extremt förvirrad. De flesta ledande politiker har varit alltför upptagna med näringspolitik för att hinna ägna sig åt någon mer framåtsyftande välfärdspolitisk debatt.

2. Debatten hämmades av extrem tidsbrist som ledde till att hela debatten fick föras med 1-minutersinlägg. Det var ingen idé att beskriva hur ett inslag av välfärdskonto i socialförsäkringen skulle kunna leda till att människor som blir sjukskrivna eller arbetslösa skulle söka sig till vidareutbildning och andra nya vägval. Inte heller hur en lika god omfördelning kan säkras utan samma höga skattetryck, statliga styrning av individen och omfattande kontrollåtgärder.

3. Debatten kommer inte att dö. Intresset för hur samhällsproblem kan åtgärdas genom att bättre kanalisera individernas egen kraft och förändringsvilja är alltför stort såväl hos ungdomsförbundare som bland många i partiledningen, riksdagsgruppen och tjänstemannakadrerna i riksdag och regering. Däremot är det dags att någon utanför partiledningen konkretiserar en principmodell som förenar en grundläggande trygghet lika för alla med ett individuellt välfärdssparande samt analyserar de olika effekterna en sådan skulle få.


Trots att partiledningen inte vågade gå hela vägen (nu), så innebär likväl besluten om en sammanslagning av sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen samt förslaget om en slags rehabiliteringsförsäkring att partiet försvarar sin ställning som mest nytänkande och verklighetsinriktade i välfärdsfrågorna.

Med i TV4:s morgonsoffa kl 9:15

Handlar om de höga priserna på tandvård i Stockholms län. Jag kommer att argumentera för att vi behöver fler moderna och konkurrensinriktade företag inom tandvården - som CityDental, Thea tandhälsa, Smile m fl. FTV är för stor och den traditionella privattandvården är för småsklig för att de ensamma ska klara av att skärpa konkurrensen och utveckla organisationsformerna.