Andersson på Kungsholmen

Regeringen måste försvara arbetskraftsinvandringen!

2012-01-25T09:25:00.004+01:00

På SvD Brännpunkt skriver idag företrädare för organisationerna Företagarna och Svenskt Näringsliv att Migrationsverkets skärpta regler för arbetskraftsinvandring i själva verket innebär en grundlig inskränkning av hela denna viktiga reform. Det är lätt att se rimligheten i deras argument. Det är inte heller förvånande att Migrationsverket tar tillfället i akt att "slå till" mot en reform som man nog aldrig har varit särskilt förtjust i.

Arbetskraftsinvandring är en av grundbultarna i Alliansens migrationspolitik. Centerpartiet var det parti som först började driva frågan i början av 2000-talet och liksom vårt segerrika ställningstagande mot övergångsreglerna för de nya EU-ländernas medborgare utgör detta en av de viktigaste framgångarna för "nya centerpartiet" som vi har ett ansvar inför medborgarna att försvara.

Vissa missbruk av arbetskraftinvandringen har förekommit och det kan självklart finnas behov av justeringar. Men i en laddad, lika symboliskt som ekonomiskt viktig fråga, är det faktiskt en regerings ansvar att föreslå nödvändiga justeringar och låta riksdagen ta ställning till dem.

Jag vill inte spekulera i varför regeringen låtit Migrationsverket hantera en så viktig politisk fråga eller i vilken utsträckning detta speglar en politisk ambition från migrationsminister Tobias Billström. Jag kan bara konstatera att det är olyckligt om Centerpartiet går med på att en myndighet får pressa tillbaka politiska reformer som Sverige behöver och som är steg mot en så viktig mänsklig frihet som rätten att röra sig fritt och söka sitt levebröd genom sina händers arbete.

Höjd trängselskatt 2012?

2012-01-12T09:33:00.003+01:00

Alltfler talar nu om behovet av smartare och högre trängselskatter, en av Centerpartiets viktigaste frågor i den regionala trafikpolitiken. Ett antal trafikforskare skrev i början av januari på DN-debatt om att trängselskatter på Essingeleden och en mer aktiv använing av avgiftsnivåerna skull leda till stor trafiknytta. Idag rapporterar SvD om att det folkliga stödet för trängselavgifterna är mycket stort.

Öppenheten från t.ex. finansborgarrådet Sten Nordin tyder på att motståndet i de övriga allianspartierna kan vara på väg att luckras upp, även om jag ännu inte uppfattat motsvarande signaler bland mina kollegor i landstinget.

Det vore mycket önskvärt om det politiska stödet för höjda och smartare trängselskatter kunde klarna under våren, något jag ständigt framhåller inom våra samtal i Alliansen. Detta eftersom trängselskatten både kan minska regionens miljö- och trafikproblem och bidra med ekonomiskt smörjmedel vid förhandlingar med staten om ett tilläggspaket till Stockholmsförhandlingen om t.ex. utbygd t-bana till Nacka.

Ska Stockholmsregionen kunna dra fördel av fördelarna med trängselavgifter måste avgifter kunna ändras på relativt kort sikt för att styra trafiken så att största möjliga effektivitet i trafikarbetet kan uppnås. Det talar för att beslutsfattandet måste flyttas från regering och riksdag till den folkvalda regionala nivån. Den uppfattningen uttalades också Stockholmsförhandlingens slutbetänkande och är därmed på samma gång en uppfattning som samtliga allianspartier och statens utredare ställt sig bakom.

Det är därför beklämmande att Finansdepartementet i sin klåfingrighet vägrar släppa makten över trängselskatten till landstinget eller kommunförbundet i Stockholms län. Alla alliansföreträdare i Stockholms län borde i sina kontakter med partikollegorna i regeringen, framhålla att regionala politiker är mer kompetenta att bedöma Stockholmsregionens behov än ministrarna. Makt och ansvar för regionens trafikutmaningar måste gå hand i hand.

Skärgårdens bästa går före trafikens driftsform

2011-11-15T11:09:00.005+01:00

Ett antal mindre skärgårdsrederier kritiserar idag planerna på en "samordnad" upphandling av skärgårdstrafiken. Jag förstår deras oro, inte minst mot bakgrund av att ärendet har dragit ut på tiden. Oron är allvarlig eftersom rederierna är småföretag med anställda och kostsamt tonnage där framförhållning är viktig både för personal- och investeringsbeslut.

Varför har då upphandlingen dragit ut på tiden? Jo därför att beslutsunderlaget inför Trafiknämndens planerade beslut om intriktningsdokument i juni inte höll tillräcklig kvalitet. Det fanns en risk att viktiga delar av landstingets ansvar för skärgårdens kollektivtrafik inte skulle täckas upp. Likaså saknades svar på huruvida upphandlingen skulle riskera att leda fram till ett privat monopol. I det läget vägrade Centerpartiet och Folkpartiet att gå vidare om inte underlaget utvecklades på tolv punkter. I det läget valde alliansen att återremittera förslaget till SL:s förvaltning. Av någon anledning har det tagit mycket längre tid än väntat.

Som skärgårdslandstingsråd möter jag oron bland skärgårdsbor och företagare dagligen. Även om jag inte håller i ärendet (operativa sjötrafikfrågor sorterar under trafiklandstingsrådet Wennerholm) kan jag ge ett väldigt tydligt besked till de boende och besökare som använder trafiken: Skärgårdstrafikens innehåll kommer inte att försämras utan förstärkas. I dessa delar är den regionala utvecklingsplanen (RUFS 2010) och landstingets skärgårdspolitiska program styrande. Jag uppfattar att Wennerholms vilja är att förbättra trafiken och vad mig och Centerpartiet beträffar kommer vi inte att acceptera någon driftsform som försämrar trafiken.

De boende, besökarna och företagarna i skärgården har därför inget att oroa sig för. En eventuell upphandling kommer inte att påverka landstingets servicenivå. Återstår redarna. För deras framtid som entreprenörer på en marknad är det driftsformen, inte innehållet i trafiken som är det viktigaste. De förtjänar ett tydligt besked så snart som möjligt. Och mycket längre kan de inte vänta.

Nya öppningar för privat "folktandvård"

2011-11-11T15:38:00.004+01:00

Obs. Varning för landstingsspråk, men låt er inte förskräckas för detta är intressant:

Landstinget Hälso- och sjukvårdsnämnd fattade för tre veckor sedan ett så kallat tilldelningsbeslut för Sveriges första upphandling av områdesansvaret i tandvården. Det är den senaste i ett pärlband av viktiga beslut som innebär att den tandvård som landstinget betalar för, främst den kostnadsfria barn- och ungdomstandvården och tandvården för (äldre- och funktionshindrade) personer med stort omvårdnadsbehov, nu är nästan helt avmonopoliserad.

Områdesansvaret innebär att vart annat år kalla de barn i närområdet till tandvårdsbesök som inte gjort ett aktivt val av tandvårdsgivare. Det är faktiskt en svår och viktig uppgift att få så många barn som möjligt, även dem med tandläkarskräck eller ointreserade föräldrar, att verkligen komma på de regelbundna besöken. Dessutom innebär områdesansvaret att man inte har rätt att avvisa några vuxna i området som söker tandvård. Hittills har enbart Folktandvården haft områdesansvaret i Stockholms län, men nu har ett antal privata tandvårdsbolag alltså åtagit sig detta ansvar i flera områden i länet, bl. a. Skärholmen, Nykvarn och Salem. Det ska bli spännande att se om exempelvis nytänkande Distriktstandvården i Sverige AB (som bildades när landstinget 2009 sålde tio Folktandvårdsmottagningar) och de andra aktörer som vunnit upphandlingen för ett område, kan hitta nya och mer effektiva metoder att öka antalet barn som kommer till tandvården.

Centerpartiet har haft ansvar för landstingets tandvårdspolitik sedan valet 2006. Fram till 2010 var jag ordförande för tandvårdsberedningen, och nu är det Catrin Mattsson som driver det viktiga arbetet framåt. Sedan 2006 har vi bl a genomfört följande:
- Förbättrat och konkurrensneutralt vårdvalssystem för bastandvården för barn och unga. Sedan 1991har det dock varit möjligt att välja privata alternativ om man gör ett aktivt val.
- Införande av ett "privat" folktandvårdsbolag genom försäljning av tio av Folktandvårdens kliniker. Detta gav nytt liv till flera tidigare nedläggningshotade mindre tandvårdsmottagningar och ska förhoppningsvis bidra till bättre konkurrens och verksamhetsutveckling även i vuxentandvården.
- Vårdval och etableringsfrihet i specialisttandvården för barn och ungdomar. Folktandvårdens monopol bröts i april 2010 och flera privata mottagningar kunde öppna för barn. Redan i september 2010 hade de ända upp till två år långa köerna i stort sett försvunnit och många barn med svår tandvärk slapp månadslånga väntetider.

Ibland har jag fått frågan varför det är så viktigt att öppna upp för konkurrens i landstingets tandvårdsansvar när det redan finns så mycket privat vuxentandvård. Våra resultat talar för sig själva. Kortare köer och nya arbetssätt är bra för våra patienter. Men i förlängningen är det också viktigt att det växer fram fler tandvårdsbolag i samma viktklass som Folktandvården, så att vuxna patienter - som betalar större delen av sina tandvårdskostnader ur egna plånböcker - får en ökad makt att också påverka sin prislapp.

Läs DNs artikel om att landstinget avreglerar tandvårdsmonopol.

T-baneutbyggnad går före spårvägsstrategin

2011-11-11T11:32:00.003+01:00

Idag skriver SvD om Centerpartiets tveksamhet inför den spårvägsstrategi Etapp 1 som Trafiknämnden skickat ut för synpunkter till kommunerna i Stockholms län. Våra företrädare i många kommuner och i landstingets trafiknämnd är störda av mediabilden i nyhetsrapporteringen kring strategin, eftersom den ger bilden av att det nu skulle vara klappat och klart att Stockholm ska bli en spårvagnsstad istället för att bygga ut t-banan. Det är felaktig mediabild eftersom den omdebatterade strategin är ett rent analysdokument och vägen till bindande beslut är lång.

Vi befarar att en fixering vid en snabb utbyggnad av spårvägar riskerar att tränga undan en tidigarelagd utbyggnad av t-banan och åtgärder i de befintliga kollektivtrafiksystemen, som är mer strategiska för att minska bilpendlingen in till Stockholms innerstad. En minskad bilpendling skulle både minska miljöbelastningen och skapa bättre framkomlighet för den viktiga stombusstrafiken i innerstaden.

Det är olyckligt att den analys som gäller övriga länet (utom innerstaden) inte presenteras samtidigt - eller t o m innan Etapp 1 - eftersom kollektivtrafiken in till stadskärnan är avgörande för framkomligheten och behoven innanför tullarna.

Centerpartiet står för Stockholmsöverenskommelsen och Alliansöverenskommelsen efter valet 2010. Det innebär att vi står bakom:
- Renoveringen av Lidingöbanan och dess sammanbindning med Spårväg City som behövs för att trafikförsörja de nya bostads- och kontorsområdena i Värtan och Gärdet.
- Förlängningen av Tvärbanan från Sickla till Slussen (även om den kraftigt försenade utredningen om hur kopplingen till Saltsjöbanan ska se ut, liksom en eventuell tidigareläggning av t-baneutbyggnad, kanske kan föranleda omprövningar inom Alliansen).
- En eventuell konvertering av 4:ans mycket trafikerade stombusslinje som är samhällsekonomiskt lönsam och skulle stärka tvärttrafiken.

Men när det gäller satsningar utöver Stockholmsöverenskommelsen och länsplanen - och vi behöver sådana satsningar! - måste förlängningen av t-banans blåa linje komma i första rummet. I våras skrev Allianspartierna skrev till regeringen om behovet av nya statliga pengar för t-baneutbyggnad. Vi förväntar oss förstås att den överenskommelsen betyder något. Om ytterligare spårvagnslinjer ska anläggas ligger det därför enligt min bedömning långt fram i tiden, kanske kring 2030 eller 2040, och efter en kraftfull utbyggnad av t-banan.

Slutligen: Det är akut och viktigt att vi får bättre flöde i stombusstrafiken i Stockholm. Det duger inte att det går fortare att gå från Sofia till Fridhemsplan än att åka buss. Vi välkomnar en kraftfull förstärkning av stomtrafikens status och anser att de ursprungliga planerna på att ge stombussarna egna körfält och signalprioritering måste genomföras. För att skapa utrymme i den nuvarande trafiksituationen måste mer biltrafik styras bort från de mest trafikerade delarna av innerstaden. Det är ett viktigt argument för en skyndsam höjning av trängselskatten.

Läser fler debattörer och artikar:
Göran Tégner i DN Stockholmsdebatt, SvDs artikelserie.

Tack Per Unckel

2011-09-21T16:27:00.001+02:00

Jag känner en stor sorg över av Per Unckels bortgång. Mina tankar går till Pers familj.

Per Unckel har gjort bestående intryck genom sina kraftfulla gärningar för Stockholmsregionen. För skärgårdsfrågorna har hans engagemang varit av stor betydelse.

Alliansen måste prioritera miljöpolitiken

2011-09-19T14:52:00.009+02:00

Idag på SvD Brännpunkt skriver jag tillsammans med Lars Bergwall och Murharrem Demirok – några av de tyngsta miljöföreträdarna i kommunpolitiken och i Centerpartiet om att Centerpartiet måste prioritera upp miljöfrågorna i Alliansregeringen. Lars Bergwall är förutom ansvarig politiker för Lunds klimatstrategiska arbete, som gav kommunen Miljöaktuellts pris för bästa miljökommun 2011, dessutom ordförande för Klimatkommunerna. Muharrem Demirok är kommunalråd i Linköping med ansvar för kommunens miljöarbete, samt vice ordförande för Klimatkommunerna och även ledamot av Centerpartiets partistyrelse. Trots att miljö och klimatfrågan är en av de mest centrala för Centerpartiet, och trots många bra förslag och offensiva utspel från både partiet och miljödepartementet har inte miljöfrågorna fått gehör i regeringens praktiska politik. För oss som arbetar med miljöfrågorna på regional och kommunal nivå är detta oroväckande. Jag och mina medförfattare är alla ansvariga för miljöpolitiken i kommuner och landsting där vi varit framgångsrika på området. Vi vet att miljöfrågorna måste prioriteras och att vi måste stå upp för att vara Alliansens gröna röst i förhandlingar. Men detta verkar inte Centerpartiet ha lyckats med i regeringen. Det är inte primärt ett underbetyg för Centerpartiets miljöpolitik, det är ett underbetyg för prioriteringarna i regeringsförhandlingarna.

Det är bra att miljöministern tar initiativ till långsiktigt visionsarbete. Exempelvis hur Sverige ska kunna bli helt klimatneutralt till år 2050 som på DN debatt i juli i år. Men sådana initiativ kan inte ersätta tydliga ansatser i den nära framtiden. Tvärtom kan motståndare beskriva sådana initiativ som dimridåer, ägnade att dölja bristen på konkreta förslag. Det tydligaste exemplet på regeringens oförmåga att visa handlingskraft i att uppnå långsiktiga mål är målet att Sveriges fordonspark ska vara fossiloberoende år 2030. Det är ett oerhört ambitiöst och viktigt mål. Men det är också otydligt och det saknas tillräckliga konkreta åtgärder för att uppnå det. Att en trovärdig färdplan saknas har resulterat i stor osäkerhet bland bränsledistributörer som bland biltillverkare. Intrycket är att Sverige blir frånkört av alltfler länder i Europa när det gäller strategiskt arbete för att få fram framtidens bilar.

Andelen miljöbilar bland nyregistrerade bilar nådde sin topp 2008 och sedan dess ligger andelen strax under 40 %. Enligt Bil Swedens senaste beräkningar av nyregistrerade bilar har miljöbilsandelen hittills i år stigit med 0.9 procentenheter jämfört samma period förra året - en nivå som är helt otillräcklig om målet om fossiloberoende fordonsflotta ska uppnås till 2030.Dessutom är det stora flertalet miljöbilar som säljs idag fossilbränslebilar, och andelen biobilar har nästan kollapsat.

Om målet att ha en helt fossilfri fordonsflotta år 2030 ska uppnås måste saker hända nu och snabbt. Man brukar räkna med att fordonsparken byts ut på tio år. I så fall måste andelen miljöbilar bland nysålda bilar år 2020 uppgå till 100 %. Det är snart bara åtta år kvar till dess och med den takt som övergången sker idag finns det ingen chans att nå målet.

Centerpartiet i Stockholmsregionen var med på att genomföra byggandet av Förbifart Stockholm genom Stockholmsöverenskommelsen 2007, därför att vi var övertygade om att det är möjligt för Sverige att ha en kraftigt miljöanpassad bilflotta med låg klimatpåverkan när förbifarten tas i drift runt 2025. Det var argumentation som gick hem hos opinionen, som visar starkt stöd för förbifarten. Vi kan nu inte svika de väljare som, precis som vi, är tror på en miljöanpassning av vägtrafiken genom teknikutveckling.

På fredag väljer Centerpartiet en ny partiledare och under hela stämman fattas viktiga beslut om partiet framtida politik. Jag vill att Centerpartiet ska gå till val och vinna valet 2014 som en del av Alliansen. Och där har Centerpartiet och Centerpartiets nya ledare som en av de viktigaste uppgifterna att få med sig övriga Allianspartier i att miljöfrågorna har stor betydelse, både för att regeringen ska bli omvald och för Sverige som föregångare i miljö- och klimatpolitiken.

Centerpartiet sätter ner foten i missbruksfrågan

2011-09-16T10:39:00.005+02:00

På onsdagens Folkhälso- och psykiatriberedning gjorde Centerpartiet genom vår ledamot Lotta Nordfeldt ett särskilt uttalande med anledning av Stockholms läns landstings yttrande över utredningen "Bättre insatser vid missbruk och beroende"

I vårt uttalande gick vi emot den del av Alliansens förslag till beslut som motsätter sig
utredningens förslag om ett överförande av huvudmannaskapet för missbruksvården till landstingen. Vi tog också ställning för en sänkning av åldersgränsen för deltagande i sprutbytesprogram.

Inriktningen för missbruksutredningen har framför allt varit hur en bättre samordning av missbruksvården kan skapas. För att komma till rätta med de problem som idag uppstår på grund av det delade huvudmannaskapet, föreslår utredaren Gerhard Larsson att landstingens och kommunernas ansvar för vårdkedjan tydliggörs genom ny lagstiftning.

Det är Centerpartiets uppfattning att landstingen är bättre lämpade att ta hand om det samlade ansvaret för missbruksvården. Detta eftersom missbruk och beroende i allt högre grad har kommit att definieras som sjukdomstillstånd. Ofta har personer med missbruk även behov av andra medicinska insatser - inte minst psykiatrisk bedömning. Med landstinget som huvudman ges bättre förutsättningar att följa kunskaps- och metodutvecklingen på området, som går i riktning mot ökade medicinska inslag.

I Gerhard Larsson utredning framgår det att personer som är fast i någon form av beroende hellre söker vård hos sjukvården än socialtjänsten. Mycket talar alltså för att ett system där landstingen har ansvaret för beroendevården, ger bättre förutsättningar att nå ut till personer med missbruksproblem. Detta är i min mening ett tungt argument för ett överförande av huvudmannaskapet.

Jag har tidigare bloggat om vikten av att utredningen tydligt sätter ner foten i huvudmannaskapsfrågan. Jag menar att landstingen bör ges ett ännu tydligare ansvar än vad som föreslås i utredningen. Klara riktlinjer om landstingens respektive kommunernas ansvar ger de bästa förutsättningarna för att äntligen komma till rätta med den eftersatta missbruksvården.

Hoppas att C står upp mot onödig lagstiftning

2011-09-15T11:34:00.006+02:00

I slutet av veckan på Centerpartiets stämma i Åre kommer min motion om att upphäva eller göra om den nya sjöfyllerilagen att debatteras. Jag hoppas verkligen att ombuden på stämman står upp för Centerpartiets grundläggande utgångspunkt om att förhindra onödiga regleringar som krånglar till människors vardag.

Jag noterar att Partistyrelsen i sitt yttrande över min motion i stora delar bekräftar att det finns oklarheter kring behovet av de skärpta alkoholgränserna samt att det otydliga straffansvaret, där andra än föraren kan åtalas, är problematiskt. Deras förslag är att den nya lagstiftningen ska ses över men ändå föreslår de avslag av mina konkreta förslag. Jag ser det som ett fall framåt men att man egentligen i konsekvensens namn borde bifalla min motion.

Se vad jag tidigare skrivit om sjöfyllerilagen på SvD Brännpunkt, på min blogg här, här och här samt inslaget på ABC och i Radio Stockholm.

Nedan följer motionen i sin helhet:

Den förfelade ändringen av sjöfyllerilagstiftningen

Tilläggen till sjöfyllerilagen som trädde i kraft sommaren 2010 är förfelad och måste ändras. Den omfattar inte de situationer där de flesta olyckor och dödsfall inträffar. Samtidigt är den mycket svårtolkad, full av gråzoner och medför en omfattande rättsosäkerhet. Följden av detta är orimliga och oproportionerliga inskränkningar i människors legitima rörelsefrihet till sjöss. Ett onödigt krångel har uppkommit som faktiskt försvårar både rimligt socialt liv och utvecklingen av besöksnäring i Sveriges skärgårdssamhällen.

Nyheten är att promillegränsen sänks från 1,0 till 0,2 promille. För yrkestrafik gäller annan lagstiftning så sjöfyllerilagen har i första hand bäring på fritidstrafik. Det kan tyckas rimligt att samma gräns gäller för trafikanter till sjöss som för bilister till lands och det är också så det argumenterats för den nya lagen. Men förhållandena i verkligheten är radikalt annorlunda.

0,2 promille är en gräns som är satt för att säkra att människor inte sätter sig bakom en bilratt innan de nyktrat till ordentligt. Det är rimligt eftersom biltrafik sker i mycket höga farter och med mycket små avståndsmarginaler vid möten.

Båttrafik sker i betydligt lägre farter och säkerhetsavstånd på tiotals meter kan utan vidare hållas i de områden som inte omfattas av hastighetsrestriktioner under 22 km/h. För båttrafiken blir en 0,2 promillegräns en sakligt omotiverad karantänregel utan faktisk inverkan på sjösäkerheten.

Ändå är sjöfyllerilagen till och med strängare än bestämmelserna för biltrafiken eftersom inte bara föraren utan även övriga medresenärer kan ges straffansvar om det kan göras troligt att de behövs för ”uppgifter av väsentlig betydelse för sjösäkerheten”. Dessa uppgifter kan omfatta allt från att biträda vid angöringen av båten till att läsa sjökort. Den vitt spridda osäkerheten om hur straffansvaret ska tolkas och vilket beteende som förväntas av lagstiftaren skapar obehag och olust bland både båtfolk och myndigheter.

Att något egentligt behov av de genomförda lagändringarna inte finns avslöjas redan vid en granskning av de olyckor och dödsfall som sker till sjöss. Det absoluta flertalet personer, ca 90 procent, som omkommer till sjöss faller överbord från små rodd- eller motorbåtar i lugna vatten utan inblandning av annan trafik. Oftast ligger båten stilla. Absurt nog omfattas inte dessa situationer av den skärpta sjöfyllerilagen då båtarna är kortare än 10 meter eller har lägre maxhastighet än 15 knop.

Enbart 3-4 dödsfall per år sker i samband med snabbgående motorbåtar. I de fall alkohol är inblandat rör det sig vanligen om alkoholnivåer över 1 promille som omfattades också av den gamla lagen. I stort sett inga trafikolyckor inträffar på segelbåtar längre än 10 meter. Sjöolyckorna har för övrigt minskat under det senaste decenniet som en följd av frivilliga beteendeförändringar.

Den nya lagen har mycket låg legitimitet bland dem som berörs, såväl bland fritidsbåtsägare som bland boende i Sveriges skärgårdar. Detta eftersom den inte är utformad efter sjö- och ölivets faktiska förhållanden utan från en abstrakt och okunnig analogi med vägtrafiken. Lagen har också fått hård kritik från ledande jurister och andra sakkunniga.

Det nya tillägget till sjöfyllerilagen behöver skyndsamt ses över eller upphävas. Promillegränsen bör vara enhetlig oavsett båtstorlek och den bör fastställas efter de hastigheter och trafikförhållanden som råder till sjöss. Eftersom båttrafikens hastigheter är mycket lägre och trängseln i trafiken mycket mindre än till lands kan motsvarande trafiksäkerhet som till lands av allt att döma uppnås vid en högre promillegräns. I normalfallet bör enbart en person ha straffansvar.

Att åtgärda den förfelade sjöfyllerilagen och ersätta den med sakligare och mer legitima bestämmelser är viktigt av respekt för de grupper som berörs. Lagstiftaren har ett särskilt ansvar när det gäller sakförhållanden som många människor kan ha lättvindliga uppfattningar om men som betydligt färre har sakkunskap om eller berörs av. Centerpartiet, som hämtar sin kraft ur decentraliseringstanken och underifrånperspektivet, borde ta särskilt allvarligt på detta ansvar.

Det är lätt i Sverige att ha attityden att ”klart samma regler ska råda för festande rika båtägare som för oss vanliga bilister”. Men detta är en felaktig utgångspunkt. Bland de drabbade finns helt andra grupper:
• Skärgårdsbor som redan har mer krångel och regler i sina liv än flertalet landboende kan drömma om, som nu får ännu svårare att planera sina hemresor från socialt samliv på andra öar. • Skärgårdskrogar som riskerar att få lägga ned för att besökare med båt inte vågar dricka måttliga mängder vin till maten.
• Eller helt enkelt vanliga båtägare som vill förgylla middagen efter en härlig dag i segelbåten med vinet i fråga.

Som ett decentralisitiskt parti bör vi i Centerpartiet vara mer uppmärksamma än andra på hur regler, krångel och byråkrati faktiskt hindrar människor från att uppnå spontan lycka och okomplicerade, autentiska livsupplevelser eller förverkliga idéer och konstruktiva livsstrategier. Vi borde därför ställa oss frågan om inte bevisbördan på ett tydligare sätt bör ligga hos dem som vill införa nya bestämmelser, hinder och regler, och inte hos dem som drabbas av reglerna. Att erkänna felet och göra om sjöfyllerilagen utifrån de verkliga förhållandena skulle vara ett viktigt steg i den riktningen.

Med hänvisning till vad som ovan anförts föreslås partistämman besluta
• Att Centerpartiet verkar för att ändringarna i sjöfyllerilagen avseende promillegränsen skyndsamt ses över och anpassas efter ö- och båtlivets verkliga förhållanden och hur de verkliga olycksriskerna ser ut.
• Att denna översyn medför att i normalfallet enbart en person har straffansvar som förare av fartyget i fråga.
• Att Centerpartiets grundinställning till nya regler bör vara restriktiv om det inte kan visas att reglerna har en tydlig nytta som är större än de hinder och olägenheter den nya regeln medför för de berörda.

Gustav Andersson

Kungsholmen

SL-kortet måste få kosta - för miljöns skull

2011-09-02T10:09:00.011+02:00

Igår höjdes priset på SL:s biljetter. Ett månadskort för hela länet höjdes från 690 kronor till 790 kronor och för det priset får du resa i hela Stockholms län. Det är bland det billigaste i landet för ett kort som gäller i hela länet eller regionen.

Vi måste öka andelen resande med kollektivtrafik om vi ska klara regionens klimatmål, det gör vi inte genom sänkta priser för kollektivtrafiken. Problemet idag är att det inte finns tillräcklig kapacitet för fler resenärer. Dessutom upplever många kollektivtrafiken som mindre bekväm än biltrafik. Att åka bil är ju definitivt inte billigare än att åka kollektivt.

Därför är utbyggd kollektivtrafik med godtagbar kvalitet - inte lägre biljettpriser - den avgörande faktorn för om bilresandet ska minska. Det är rimligt att resenärer är med och delar på kostnaden. Jag blir allvarligt upprörd på personer ur allmänheten som tycker att höjda biljettpriser ger dem rätt att planka. De flesta resor på avstånd över gång- och cykelavstånd är kraftigt subventionerade - även vid köp av enkelresa. Lite respekt för övriga skattebetalare som faktiskt betalar hälften av kollektivtrafikanternas resa vore faktiskt på sin plats.

Jag skulle önska en blocköverskridande samsyn på biljettpriserna för SL som utgår från principen att landstinget står för halva kostnaden och resenärerna för halva kostnaden och att detta räknas upp i takt med inflationen. På det viset skulle vi slippa den populism som breder ut sig varje gång priset på SL-kortet höjs. Vissa i oppostionen tillsammans med organisationer som planka.nu bedriver en kampanj för sänkta eller bibehållna priser, det är ofinansierade populistiska förslag som inte leder till ökat resande med kollektivtrafik. Tvärt om. Sänkta taxor leder förr eller senare till en svältfödd kollektivtrafik.

Sen är det en annan sak att även kostnaden för biltrafik skulle behöva öka, och det rätt kraftigt. Biltrafiken är också kraftigt subventionerad av skattebetalarna. Dels genom att förstöringen av vår gemensamma miljö från fossilbränslen inte är rimligt prissatt i förhållanden till de kostnader de orsakar. I storstadsområdena tillåts biltrafiken uppta enorma markytor för vägar, parkeringsplatser med mera utan att någon ersättning betalas för detta. Men bilens utrymme skulle ha ett alternativt marknadsvärde om mer mark kunde frigöras för till exempel bostäder och kommersiella lokaler. Det är ett faktum att gångtrafikanter, cyklister och kollektivtrafik tar väsentligt mindre plats.

Med högre pris på biltrafik och en rimlig prissättning på kollektivtrafik som ger nödvändiga resurser för en bra kapacitet och kvalitet gynnas framför allt de trafikantgrupper som har den allra lägsta miljö- och samhällskostnaden - cyklister och gångtrafikanter. Det är rimligt och rättvist.

Läs Johan Ingarös klarsynta ledare i gårdagens SvD om kollektivtrafiktaxan.

Unikt dynamisk partiledning för Centerpartiet

2011-08-31T14:14:00.006+02:00

Så har då valberedningen lagt fram sitt förslag inför Centerpartiets stämma i september. Jag är förundrad över hur skickligt valberedningen har arbetat och hur väl Centerpartiets öppna nomineringsprocess har verkat.

Annie Lööf föreslås som partiordförande och partiledare. Det är också den kandidat jag förordat och kampanjat för och hon behöver idag ingen upprepning av de artiklar jag och andra skrivit om henne.

Anna-Karin Hatt och Anders W Jonsson lyfts upp till vice ordföranden om förslaget till nya stadgar antas på stämman. De blir viktiga medspelare i Centerpartiets yttersta ledning och de är väl meriterade för sina nya roller. Anders W Jonsson är en av Centerpartiets mest drivande riksdagsledamöter och imponerade stort även i sin tidigare roll i som välfärdsförhandlare i statsrådsberedningen. Jag har nog aldrig träffat på en politiker som klarar att hålla så många bollar i luften och samtidigt behålla ett intellektuellt öppet förhållningssätt.

Anna-Karin Hatt har genomfört den kanske mest nydanande partiledarkampanjen (Hattresan) som gjort henne känd för Centersverige från hennes tidigare mer undanskymda men maktpolitiskt centrala roller. Ibland har det invänts att hon inte varit så synlig i sin roll som IT- och regionminister. Det är ett orättvist omdöme. Det finns inga quick-fix i de för Sverige viktiga men komplexa frågorna om den digitala agendan och tillväxtavtalen, där framgång förutsätter att många aktörer (inte minst kommuner och landsting) är med på noterna. Frågorna är inte heller publika till sin karaktär, utan det är ett långsiktigt arbete där resultaten först på sikt kan utvärderas.

Som landstingspolitiker med uppdrag inom både IT-området (inom Sveriges kommuner och landsting) och regionala utvecklingsfrågor har jag flera gånger imponerats av Anna-Karins insatser och man hör många goda ord från både byråkrater och politikerkollegor i andra partier.

Mer överraskande är att valberedningen lyckats skapa ett förslag till partistyrelse som borgar för stor dynamik och handlingskraft. Nya är bl. a. Fredrick Federley och Abir Alsahlani som jag råkade pricka in i mitt blogginlägg redan igår. Men också den legendariska CUF-ordföranden från nytänkandets nittiotalsgeneration Kristina Jonäng och tidigare centerstudenten och kommunalrådet från Övertorneå, Linda Ylivainio finns med i förslaget. Denna fyrklöver ansluter sig till de yngre partistyrelseledamöterna Sofia Jarl, Gagnef, och Muharrem Demirok, miljökommunalråd i Linköping. Tillsammans blir det ett starkt och mångsidigt nytänkarblock.

Ungdom är dock i sig inget kriterium för kvalitet. Det är därför glädjande att Lena Ek föreslås bli kvar i både partistyrelse och verkställande utskott. Marie-Louise Wernersson, Torbjörn Egerhag och Anders Åkesson är också rutinerade och drivande politiker i varierande åldrar som finns kvar från den gamla styrelsen.

Om den nya partistyrelsen väljs på stämman i Åre innebär det att Centerpartiets förnyelse till ett mer idéinriktat, frihetligt parti blir oåterkallelig. Partiledarkampanjen har också visat att kandidaterna delar ett starkt miljöengagemang som rimligen kommer att bli än mer markant i partiets prioriteringar och profil. Det är viktigt, inte minst för Centerpartiet i Stockholmsområdet som haft stora framgångar i de senaste valen.

En av utmaningarna är likväl att visa hur det "Nya Centerpartiet" är en logisk fortsättning på Centerpartiets historiska arv. Det är nödvändigt för att behålla traditionella medlemmar och väljare men också för trovärdigheten i vår förnyelse. I ett politiskt parti - liksom i ett samhälle - är idéer och åsikter något som måste växa fram organiskt för att vara trovärdigt, förankrat och hållbart. Centerpartiet är nu moget att ta ytterligare modiga steg i denna utveckling men bör i den processen inte glömma sin historia och sina rötter. Kan vi förstå och kommunicera sambanden i vår ideologiska resa kan vi också bidra till det svenska samhällets självförståelse och omorientering från 1900-talets kollektiva lösningar till 2000-talets frihetspolitik.

Nominerad till partistyrelsen

2011-08-30T13:39:00.012+02:00

Centerstudenter, tidigare Centerpartiets högskoleförbund, där jag var vice förbundsordförande 1994-96, har nominerat mig till partistyrelsen som ska väljas på stämman i Åre i slutet av september.

Jag har inte aktivt eftersträvat en plats i partistyrelsen. Listan på kamrater och meningsfränder från Stockholmsregionen som enligt min uppfattning är högt meriterade för uppdrag i partistyrelsen kan göras lång, med personer som Per Ankersjö, Fredrick Federley, Abir Al-Sahlani och Magnus Andersson. Men därför känner jag mig också oerhört hedrad att Centerpartiets studenter och akademiker vill se mig i partistyrelsen. Deras motivering är också värmande och uppmuntrande.

Hur än resonemangen må gå i valberedningen är jag tacksam för förtroendet från mitt gamla förbund, där jag självklart fortfarande är medlem.

Se Centerstudenters nominering. Aftonbladets Politikerkollen har också snappat upp detta.

Att svära i kyrkan

2011-08-19T15:23:00.005+02:00

Hur många gånger har jag nu inte läst att "alkohol och båtkörning inte hör ihop". Det är det bärande argumentet från försvararna av den nya sjöfyllerilagen. Trots att ingen ännu visat hur de tillägg till sjöfyllerilagen som infördes förra sommaren ger bättre sjösäkerhet. Att alkohol inte hör i hop med det ena eller det andra verkar vara ett giltigt argument för sig självt.

Jag har visst svurit i kyrkan när jag stått upp för människors frihet att välja måltidsdryck, att välja livsstil och semesterliv. Med vad är det mer som alkohol inte hör ihop med? Snart kanske vi inte får promenera alkoholpåverkade, inte bada alkoholpåverkade eller som signaturen "Glädjen är borta för alltid" skrev i en kommentar till Birgitta Rydbergs blogginlägg, köra barnvagn med 0,2 promille i blodet.

Birgitta Rydberg (FP), Barbro Westerholm (FP) och Centerpartiets Johan Linander har nu replikerat på min och Karl Malmqvist artikel på SvD Brännpunkt. De hävdar bland annat att sjöfyllerilagen blivit enklare att följa eftersom samma promillegräns gäller för båt och för bil. Detta är direkt skrattretande.

Den nya sjöfyllerilagen innebär för det första att det är högst oklart vilka personer ombord som kan åläggas straffansvar, har du med dig en onykter medpassagerare kan denna straffas. Det är inte heller alla båtar som omfattas av de nya reglerna, de gäller endast för båtar som är längre än tio meter eller kan gå i över 15 knop. Detta innebär att om en person kör en nio meter lång båt som bara kan gå i 14 knop med över 0,2 promille i blodet gäller inte regeln. Men om samma person kör en lika stor båt i 14 knop, men båten KAN gå över 15 knop och har samma promillenivå i blodet gäller regeln. Det är inte att göra en enklare lag.

Rydberg, Westerholm och Linander har dock sjösäkerheten som huvudargument, trots att de inte kan visa på hur sjösäkerheten blivit bättre sedan semesterfirare och skärgårdsbor förlorat en del av båtlivets charm.

Sjöfyllerilagen måste bli rättssäker och utgå från verklighetens förhållanden

2011-08-15T15:54:00.008+02:00

Idag skriver jag tillsammans med Karl Malmqvist, seglande ledamot i Centerstudenters förbundsstyrelse på Brännpunkt om att den nya sjöfyllerilagen är en skam för alliansregeringen. Alliansens och Centerpartiets politik ska vara att minimera byråkrati, regler och krångel och skapa så mycket frihet som möjligt för människor - inte tvärt om som med sjöfyllerilagen.

Jag har därför motionerat till Centerpartiets stämma i Åre i september om att den översyn av lagen som utlovades då lagen instiftades förra sommaren skyndsamt måste genomföras. Denna översyn måste leda till att sjöfyllerilagen blir en rättssäker lag som är enkel att följa och med en tillämpning och promillegräns som utgår från båt- och skärgårdslivets verkliga förhållanden.

Läs mina tidigare inlägg om sjöfyllerilagen här och här.

Ett liberalt brev till min kollega om nya sjöfyllerilagen

2011-08-08T18:46:00.031+02:00

Min kritik mot de tillägg till sjöfyllerilagen som infördes förra sommaren har väckt starka reaktioner, bland annat från min landstingsrådskollega Birgitta Rydberg (FP) som menar att lagen haft avsedd effekt eftersom "sjöfylleriet" halverats och insinuerar även att mitt motstånd mot lagen skulle bero på att sjökrogarna får lägre intäkter. Här kommer mitt svar:

Vän och kollega,
Det är naturligtvis befängt att hävda att jag är mot nya sjöfyllerilagen av skälet att den ger krögare lägre inkomster. Den som lyssnat på ABC eller Radio Stockholms korta inslag bör uppfatta att mitt motstånd är principiellt grundat i klassiska liberala och borgerliga principer om frihet och rättssäkerhet, respekt för civilsamhälle och människors egna val.

Däremot stör det mig att lagstiftarens (och tydligen även din) respekt för vanliga skötsamma båtmänniskors att leva sina semesterliv som de själva vill är så liten. Lyckliga semesterminnen och rekreerande båtliv - som borde ligga dig varmt om hjärtat i egenskap av folkhälsoansvarigt landstingsråd - har också ett värde som borde vägas in när onödiga regler hängs om halsen på båtfolket. Och två glas vin till middagen på Ingmarsö krog kan vara pricken över i:et på en dags underbar segling utan att medföra någon ökad fara för någon. Utflykten till ett ensligt skär med en pick-nick och en flaska vin är för många en semestertradition som den nya lagen brutalt undertryckt.

Att effekten hos krogarna är så stor tyder inte bara på att förarna lagt om beteende utan att även medpassagerarna känner olust och osäkerhet inför de rättsäkerhetsbrister som kännetecknar straffansvaret i den nya lagen. Är det verkligen bra, Birgitta, att ha lagar som nästan varje människa man talar med tolkar på olika sätt när det gäller straffansvaret? Och där, som i ett aktuellt rättsfall, till och med byte till en tryggare ankringsplats endast får ske sedan storm brutit ut om skepparen tagit en öl till middagen.

Min frihetliga utgångspunkt är att ingen lag ska vara strängare än vad som är sakligt motiverat för att förhindra skada, att det ska finnas proportion mellan regleringen och dess syfte, samt att lagen ska vara rättssäker. Som den liberale filosofen Mill uttryckte det har varje människa rätt till största möjliga frihet så länge den inte inkräktar på någon annans frihet. Den nya sjöfyllerilagen är en intressant prövosten för denna centrala liberala princip.

Du skriver att det minskade antalet personer med över 0,2 promille i blodet vid kustbevakningens kontroller är ett bevis på att nya sjötrafiklagen fungerar. Men det är väl självklart att en dramatiskt ökad kontroll av en lag som medför kännbara straff påverkar människors beteende? Jag hade gärna sett att en rimlig kontroll och tillsyn av den tidigare promillegränsen också hade utövats - vilket tyvärr inte gjordes. Då hade det farliga sjöbuset kunnat stävjas utan att de skötsamma båtmänniskorna och deras medpassagerare hade behövt påverkas.

Ingen vill ha fulla och farliga personer bakom båtrattarna. Frågan är dock om det är motiverat av sjösäkerhetsskäl att ställa lika höga krav för fritidsbåtar som för vägtrafikanter. Min bedömning utifrån olycksstatistiken är att det inte är sakligt motiverat.

Olycksfall till sjöss halverades från 2001-2010. De allra flesta fallen sker med ensamma onyktra människor på små båtar som inte omfattas av lagen. Och i de fall olyckor inträffar med större eller snabbare båtar har förarna i allmänhet högre berusningsgrad än den gamla lagens 1,0 promille.

Hade samma massiva insatser sats in utifrån den gamla lagen hade vi alltså sett i stort sett samma effekt på sjösäkerheten. Vi skulle också fått en lika dramatisk minskning av det verkliga sjöfylleriet men utan att göra brottslingar av hundratals försiktiga och skötsamma båtmänniskor.

Birgitta, om man vill ingripa med nya och strängare regler i människors semesterliv (eller i skärgårdsbornas redan krångliga vardagsliv), bör man då inte som liberal ställa ganska höga krav på att dessa ingrepp verkligen bidrar till bättre sjösäkerhet och att förespråkarna kan visa det? Eller är det så att lagen har ett annat syfte i dina och dina åsiktsfränders, nämligen att av generellt nykterhetspolitiska skäl bända och böja i skärgårdens och båtlivets semesterkultur i syfte.

Birgitta, i din roll som sjukvårdspolitiker brukar du alltid understryka värdet av evidens i vårdpolitiken. Borde inte rimliga evidenskrav ställas också på vår lagstiftning, särskilt när den griper djupt in i vanliga skötsamma människors sunda och rekreerande semestervanor?

Med vänliga, kollegiala och liberala hälsningar,

/Gustav

Ps. Självklart vill jag inte ändra promillegränsen för vägtrafik - ens i syfte att underlätta krogar på landet. Marginalerna i vägtrafiken är ju - till skillnad från i sjötrafiken - ytterst små och även det obetydligaste alkoholbruk kan ha livsfarliga konsekvenser. Men jag antar att denna antydning får ses som ett skämtsamt retoriskt grepp från din sida. DS.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Läs också Johan Hedin som stödjer min linje och Anders Ekegren (fp) som kritiserar den.

Nya sjöfyllerilagen - en onödig morallag

2011-08-08T16:41:00.002+02:00

Många ställer frågor om varför jag kräver att den nya sjöfyllerilagen görs om. Utgångspunkten är ofta en intuitiv känsla att det borde vara samma regler för sjötrafik som för vägtrafik. Man pekar också på Kustbevakningens mediakommunikéer som ger sken av att sjöfylleriet minskat till följd av lagen.

Jag bör först förklara min grundinställning. Min utgångspunkt är den individuella och kollektiva friheten att själv bestämma hur man vill leva sina liv. Lagar och regler som styr hur människor lever sina liv ska endast finnas om de är motiverade för att gagna viktiga samhällsintressen eller skydda människor från skador – särskilt om dessa åsamkas andra. Man måste också alltid väga de negativa effekterna av styrningen mot de positiva effekter som man eftersträvar.

1. Lagskärpningen är onödig:
Den nya lagen behövs inte för att öka sjösäkerheten och har dålig träffsäkerhet på de faktiska olyckorna. Olyckor till sjöss har minskat kontinuerligt sedan tjugo år. De flesta sjöolyckor drabbar ensamma kraftigt alkoholpåverkade personer i små båtar som inte omfattas av lagen. I de fåtaliga fall av trafikolyckor med stora eller snabba båtar är föraren nästan alltid kraftigt berusad och skulle kunna stoppas även med den tidigare promillegränsen på 1,0 promille eller med hänvisning till vårdslöshet i trafik. I grunden handlar det om att förhållandena i vägtrafik och i sjötrafik inte - som lagstiftaren säger - är lika utan faktiskt mycket olika när det gäller hastigheter och utrymme, vilket ger betydligt lägre olycksrisker för båttrafiken.

2. Den nya lagen är rättsosäker.
Den nya lagen innebär att alla personer på båten som kan anses ha för sjösäkerheten viktiga funktioner kan straffas för sjöfylleri. Exakt vilka är oklart. Otydligheten skapar olust och leder kanske till att man tar det säkra före det osäkra och inte besöker restaurang eller ger sig till sjöss över huvud taget.

3. Människors frihet i ett aktivt sjöliv har ett värde.
Främst för dem själva men också för samhället. Ett semestrande till sjöss innebär rekreation och skärgården och skärgårdslivet är ett viktigt kulturarv. Alltmer krångel inom denna sektor minskar spontanitet och ökar stress. Det kan minska aktiviteten i båtlivet och beröva människor värdefulla upplevelser av glädje och spontanitet. Indikatorer är att färre besöker sjökrogar men också fallande pris på båtar. Har inte lyckliga semesterminnen något värde för lagstiftaren – vilket de borde - så borde åtminstone effekterna på folkhälsan ha det.

4. Det finns en gräns för hur många onödiga regler skärgårdssamhällena (och annan glesbygd) kan bära.
Skärgårdsbor har större krångel i sin vardag än andra redan av naturliga orsaker som att man bor glest, har svag samhällsservice, besvärliga transporter och ofta driver egna små företag, egna reningsverk och servicefunktioner. En omotiverad inskränkning i möjligheten för en själv eller för besökande vänner att transportera sig själv till och från sociala tillställningar innebär ökad ensamhet. Dessutom slår den aktuella lagstiftningen hårt mot många restauranger som ger jobb. Varje ytterligare onödig regel – och de är redan många – bidrar till att lägga ytterligare hinder för människornas kraft att utveckla skärgården.

Många tycker att alla klutar ska sättas till för att minska varje tänkbar olycka till sjöss. Det finns i så fall mer effektiva åtgärder. Men det är också dags att vi svenskar börjar vända på frågorna. Är det rimligt att lagstiftaren bestämmer vad vi ska och inte ska göra även när det inte går ut över samhället eller över andra människor? Är våra spontana fördomar och kvällstidningsbilder av fulla överklassungdomar, eller våra ytterst subjektiva uppfattningar om andras båtvett, verkligen en rimlig grund för att kräva regler mot skötsamma människor som visserligen tvingar fram ett ändrat beteende, men utan att dessa beteendeändringar faktiskt bidrar till högre sjösäkerhet.

Och är det verkligen så orimligt att människor kan få dricka ett par glas vin till maten och segla hem båten efteråt om det faktiskt inte har någon påvisbar effekt för sjösäkerheten? Ska vi förbjuda det bara för att vi har makten att göra det? Jag tycker inte det. Därför är den nya sjöfyllerilagen – vid sidan av dess negativa effekter på semesterlycka, folkhälsa och livskraft i skärgården - en viktig principfråga.

Se ABCs inslag och lyssna på Stockholmsnytt. Läs också Karl Malmqvists blogginlägg om sjöfyllerilagen. Även Båtnytt är starkt kritiska till lagen. Läs också experterna Hugo Tiberg, proffessor i sjörätt och Mats Edenius, professor i informationssystem som menar att nya regeln för sjöfylleri är förnedrande för båtförare.

Nya sjöfyllerilagen - en onödig morallag

2011-08-08T11:40:00.007+02:00

Annie - primus inter pares

2011-07-22T14:24:00.003+02:00

Centerpartiet har nu inlett en unik process för att välja partiledare. Det står mellan tre kandidater som alla har förutsättningar att bli bra partiledare.

Anders W Jonsson är en av de mest energiska personer jag träffat på i politiken. Denne högintelligenta person ångar av politiskt engagemang och visade en arbetskapacitet som måste vara unik under sitt jobb i statsrådsberedningen 2006-2010, då han utöver de vanliga arbetsuppgifterna höll tät mailkontakt med landstings- och kommunpolitiker för att förankra och analysera. Därtill lär han ha fortsatt att jobba helger på Gävle lasarett.

Anna-Karin Hatt känner jag som min tidigare chef på riksdagskansliet - en utmärkt sådan. Som minister har hon nästan osannolik koppling till mina uppdrag inom landstinget (regionutveckling) och i SKL (IT o e-samhället) och hon har definitivt fått upp sina frågor på agendan med sitt starka driv och sina smarta, delaktighetsskapande processer. Jag är som centerpartist stolt över henne och de positiva omdömen hon ständigt får.

Ändå är min slutsats efter moget övervägande att Annie Johansson är den bästa kandidaten till partiledare. Av tre skäl:

För det första är hon en unikt kapacitetsstark politiker som täcker både partiledarskapets intellektuella, karismatiska och ledarskapsmässiga krav. Hon är redan bäst TROTS att hennes unga ålder mänskligt att döma innebär att hon inte är färdigutvecklad.

För det andra för att hon har en djup och nyansrik förståelse för Centerpartiets idépolitiska karaktär och potential. Hennes frihetliga idealism och humanism kombineras med engagemang för miljön och de lokalsamhällen som är de fria individernas nödvändiga sociala fundament.

För det tredje att hennes person och politiska linje förkroppsligar den nödvändiga syntesen mellan "gamla" och "nya" centerpartiet. Och hon har den intellektuella och karismatiska kapaciteten att använda dessa förutsättningar för att få ihop det som hitintills för ofta spretar.

Jag kommer därför att stödja Annie fullt ut även om jag gör det med ett stygn av dåligt samvete mot de andra två kandidaterna som jag uppskattar så starkt och tycker om så mycket. Min förhoppning är att de får möjlighet att fylla andra viktiga uppgifter för Centerpartiet och politiken, t.ex i partiets presidium eller i regeringen. Annie, Anders och Anna-Karin är ett tecken på att Centerpartiet har en mycket ljusare framtid än opinionsmätningarna och proffstyckarna ger bilden av. Men Centerpartiets utmaningar är samtidigt så komplexa att plikten mot partiet i mina ögon kräver ett tydligt ställningstagande för den bästa av de bästa.

Läs mig och tio andra centerpartister i kommun, landsting och riksdag på DN debatt.

Läs också Aftonbladet där åtta centertoppar stödjer Annie.

Centerpartiets största partiledare tackar för sig?

2011-06-17T12:01:00.005+02:00

Har just sett presskonferensen där Maud Olofsson meddelar att hon avgår som partiledare vid stämman i höst. Jag är imponerad av hur hon även i detta läge visar ledarskap och visdom.

Maud Olofsson kommer att bli ihågkommen som Centerpartiets kanske största ledare sedan partiet bildades. Hennes - visserligen inte landade - förnyelse av Centerpartiet, hennes ledarskap tillsammans med Reinfeldt i bildandet av och i valsegern för Allians för Sverige, hennes framgångsrika regeringsinsats och hennes inverkan på svensk värderingsdebatt innebär att hon mer än kanske någon tidigare Centerledare bidragit till att forma Sverige. Vid en jämförelse av Centerpartiets ledare efter pionjärårens täta partiledarskiften ter det sig ofrånkomligt att Mauds insatser måste ges ett mycket högt betyg.

I likhet med Axel Persson-Bramstorp omskapade hon det svenska politiska landskapet. Tillsammans med Reinfeldt var hon den drivande kraften och inspiratören till bildandet av Allians för Sverige och den opinionsvåg som ledde alliansen till seger 2006.

Man kan visserligen jämföra henne med Thorbjörn Fälldin som själv lyckades bilda tre regeringar men Thorbjörn Fälldin bidrog inte i samma utsträckning till att omforma samhällsklimatet. Hans ledarskap var inte i samma utsträckning i takt med tiden. Färdriktningen blev inte lika tydlig och resultaten inte lika bestående. I grunden blev Fälldin en förvaltande och inte en reforemerande statsminister, kanske därför att han egentligen inte besatt den klara visionära fjärrsyn som Maud Olofsson. Fälldin lämnade också efter sig ett Centerparti som kraftigt försvagats medan Maud faktiskt har vunnit tre val av fem och lyft Centerpartiets valresultat från 5,1 till 6,6 procent.

Under Hedlund deltog Bondeförbundet/Centerpartiet i regeringar med socialdemokratin men bytte block efter pensionsomröstningen. Hedlund genomförde en historiskt unik förnyelse av Centerpartiet från ett landsbygdsparti till ett idéparti som utmanade den socialdemokratiska modellen såväl inom välfärdspolitiken, samhällsorganisationen och miljöfrågorna. Men även Mauds förnyelse av Centerpartiet är ett storartat bidrag även om den inte riktigt fullföljts och landats. Hedlund nådde aldrig tillbaka till regeringsställning med den förnyade, ideologiskt högpotenta Centerrörelsen. Maud däremot har fått möjligheten att i praktiken tillämpa förnyad Centerpolitik i regeringsställning, men å andra sidan har uppenbarligen partiets förnyelsearbete tappat fart under denna process.

Olof Johansson gjorde naturligtvis en jätteinsats genom att i Bildts regering och i samarbete med socialdemokratiska regeringen 1995-97 bidra till Sveriges internationellt unika saneringspolitik som lade grunden för mycket av den konkurrenskraft och stabilitet som Sverige åtnjutit under 2000-talet. Han återvitaliserade även Centerpartiets miljöengagemang. Men i grunden var Olof Johansson en partiledare som gick på tvärs mot de framväxande strömningarna i sitt eget parti. Därigenom försenade han Centerpartiets förnyelse med ett decennium och lämnade i från sig ett opinionsmässigt konkursbo. Maud Olofsson däremot har i grunden lett Centerpartiet i samklang med dess inneboende ideologiska vilja till en mer frihetlig, decentralistisk och entreprenöriell politik.

Även vid en sakpolitisk jämförelse står sig Maud Olofsson mycket bra i konkurrensen. Hennes största bedrift är förmodligen den missförstådda men mycket framsynta energiöverenskommelsen som ingicks med allianskamraterna 2009. RUT-avdraget har frigjort kraften i servicenäringen och spelar faktiskt också en växande välfärdspolitisk roll som komplement eller alternativ till offentliga, behovsprövade välfärdstjänster. Regelförenklingsarbetet har ofta beskrivits som ett misslyckande, men många upplever att det faktiskt så sakteliga börjar ge resultat. Inte minst det målmedvetna arbetet med att uppmuntra kommuner och myndigheter att minska onödigt krångel i myndighetskontakter börjar få genomslag. Det här är tre reformområden som har en inre dynamik och vars fulla effekter fortfarande ligger i framtiden.

De två Centerledare som i historiens ljus framstår som störst är enligt mitt förmenande Bramstorp och Hedlund. Även om det är vanskligt att fälla omdömen innan ett tillräckligt historiskt avstånd har uppkommit för en rättvisande jämförelse tycker jag definitivt att Maud Olofsson hör hemma i samma klass. Mycket talar för att det faktiskt är Maud Olofsson som när vi fått perspektiv på hennes gärning kvalificerar sig för förstaplatsen.

(DN, SvD, Expressen, Aftonbladet, SVT)

Centerpartiet på DN.se: Trängselskatt+T-bana

2011-06-17T11:49:00.003+02:00

Idag skriver jag och Per Ankersjö på DN.se om varför det egentligen inte finns något bra alternativ till att höja trängselskatten om Stockholmsregionen ska förbli ett föredöme när det gäller att kombinera ekonomisk och social dynamik med världsledande miljöambitioner.

DN stödjer Centerpartiet om trängselskatten

2011-06-15T13:16:00.010+02:00

I dagens ledare skriver DN om behovet av höjda trängselskatter och kopplar det till en regional medfinansiering av utbyggd kollektivtrafik och t-bana i Stockholmsregionen. DN:s ledarsida har nu nått fram till Centerpartiets analys av hur Stockholms trafikproblem bör lösas. Det är glädjande och ökar sannolikheten för att vi kommer att få igenom vår linje.

Intressant nog antyder också Anna Gustafsson något liknande i sin krönika över landstingsalliansens omsvängning i t-banefrågan.

Gustafssons krönika beskriver det som väldigt osäkert om alliansutspelet verkligen kommer att leda till utbyggd t-bana. I en mening har hon rätt. Finansieringsfrågan är ju långtifrån löst. Samtidigt blir det svårt för infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Swärd att backa sedan hon låtit Wennerholm hänvisa till att regeringen sannolikt kommer att tillskjuta ytterligare medel.

Att hela Alliansen nu står bakom en agenda om tidigarelagd t-baneutbyggnad betyder att förväntningar skapas som i sig kommer att driva utvecklingen i den riktning Centerpartiet vill. Att backa kommer att leda till en synnerligen svår debatt.

Som Anna Gustafsson påpekar blir det dock svårt att komma undan regional medfinansiering om inte regeringen ska öppna för en vild huggsexa från hela landet. Och pengar till regional medfinansiering kan nästan bara komma från höjd trängselskatt. Så ja, Anna, Jag är väldigt nöjd och ser fram mot en spännande utveckling som kan leda till att Centerpartiets vision för Stockholmsregionens trafik- och miljöpolitik kan bli verklighet.

Slutligen: argumenten för höjda trängselskatten är:

- minskar trängsel och ger bättre samhällsekonomisk effektivitet i biltrafiken.

- ökar kollektivtrafikens relativa konkurrenskraft och bidrar därmed till minskad miljöpåverkan.

- ger intäkter som kan användas som medfinansiering för att bygga ut miljövänlig infrastruktur.

ps. En del andra har bloggat om ledarartikeln, bl a min vän i landstinget folkpartiets kommunalråd i Solna Anders Ekegren som bloggar under rubriken "DN delar vår syn på kollektivtrafiken". Min fråga till Anders är: Innebär detta att (fp) säger ja till högre och smartare trängselskatter? Det vore ett mycket glädjande besked.

Andra som bloggat är Karl Henriksson (kd) som också sitter i landstingsfullmäktige idag, Caroline Szyber (kd), Wennerholm och Filipsson.

Stort steg närmare t-baneutbyggnad.

2011-06-14T21:33:00.005+02:00

Plötsligt har t-banefrågan börjat röra sig på allvar. Fort har det gått:

I helgen kom allianspartierna överens om att skriva till regeringen om behoven av att påskynda utbyggnaden av spårsatsningarna i Cederschiöldöverenskommelsens andra steg.

Igår (måndag) förhandlade vi gruppledare texten till ett brev till regeringen och pressekreterarna skrev ihop en utmärkt artikel som idag publicerades på SvD Brännpunkt.

I gårdagens ABC uttalade Christer Wennerholm optimism om att regeringen är beredd att öka resurserna till Stockholmsregionen.

Och idag i landstingsfullmäktige fattade vi ett formellt beslut om att verka för en tidigarelagd utbyggnad av andra stegets spår (t-bana till Nacka och Barkarby, spårväg Syd, pendeltåg till Täby och påfarterna på citybanan). (ABC)

Självklart återstår mycket osäkerhet innan vi verkligen har en uppgörelse med staten och jag kan inte bedöma hur säkra besked Wennerholm kan ha fått från infrastrukturministern. Min egen analys är att det nog kommer att krävas regional medfinansiering och att vi skulle kunna fixa grundplåten till den genom höjd trängselskatt som vi ändå behöver om vi ska hålla effektiviteten i vägtrafiken. (ABC, DN)

Men ändå känns det som en stor - och oväntad - seger för Centerpartiet. Vi gick till val på detta som enda alliansparti. Och nu står hela alliansen bakom -åtminstone i delar av förslagen.

För oppositionen blev detta nog också en omtumlande dag. Deras debattupplägg var påtagligt stört. Tyvärr var det mer surt-sa-räven-attityd än delad glädje.

Men det märkligaste - men samtidigt mest smickrande - inlägget stod folkpartiets trafikpolitiske talesman Lennart Rhodin för. Han beskrev i närmast konspirationsteoretiska ordalag, och med märkbar irritation, hur Handelskammaren, byggbolagen och STUREPLANSCENTERN (!) drivit kampanj för "lösryckta t-baneprojekt". (Johan Hedin)

Särskilt märkligt var detta med tanke på att folkpartiets gruppledare i kommunerna och landstinget nyligen uttalade sig för utbyggd t-bana. Men det kan förklara att (fp) inte tidigare stött Centerpartiets t-banelinje i landstingshuset. För Rhodin och Stella Fare är det nog en omvändelse under hårt tryck från folkpartiets kommunpolitiker.

Ja ni får ursäkta detta röriga inlägg men jag är bara så sjukt nöjd och nästan förundrad över att se denna händelseutveckling. Här kan ingen förneka att Centerpartiet spelar roll för Stockholmsregionens viktigaste framtidsfrågor.

Intressant? Andra bloggar om Centerpartiet, t-banan, kollektivtrafik, stockholm, stockholmsöverenskommelsen, trängselavgift, trängselskatt, tunnelbana, Per Ankersjö, moderaterna, socialdemokraterna, folkpartiet

Dags för borgerligt ja till höjda trängselavgifter!

2011-06-10T14:03:00.011+02:00

Min kollega i stadshuset Per Ankersjö säger idag till DN att trängselskatten borde fördubblas. Detta med anleding av den ökade trängseln i Stockholm. I artikeln spekuleras också i ett återstartande av ett nätverk för borgerliga politiker som vill utveckla trängselskatten. Det är en mycket bra idé.

Centerpartiet är det enda borgeliga partiet som från början varit för trängselavgifter, och idag är trängselavgifterna accepterade av samliga partier. 2004 skrev jagtillsammans med Per Ankersjö en artikel under rubriken "Borgerligt Ja till trängselavgifter" i tidningen City varför man som liberal bör vara för trängselavgifter. Vi förordade också bildandet av en tvärborgerlig kampanjgrupp för trängselskatterna. 2005 bildades nätverket Borgerligt ja till trängselavgifter, där Per Ankersjö och jag ingick i styrelsen, bl a tillsammans med Anders Wijkman och Nina Ekelund från kristdemokraterna.

Efter valet 2006 enades allianspartierna i regeringen om att permanenta trängselskatten som en del av finansieringen av ett trafikpaket för Stockholmsregionen. Inga röster har därefter höjts för att avskaffa dem men entusiasmen tycks fortfarande sval i de övriga borgerliga partierna. Därför är det angeläget att fler företrädare i olika allianspartier som ser att höjda trängselskatter kan vara en nyckel till Stockholmsregionens växande trtafikproblem.

Som jag sa för någon jag för någon månad sedan krävs ytterligare utbyggnad av den spårbundna kollektivtrafiken för att andelen som reser med bil inte ska öka. Samtidigt riskerar biltrafiken bli alltmer ineffektiv när köerna växer. Köer är också pengar. Hantverkare och andra mobila yrkesgrupper som tvingas tillbringa timmar varje vecka i bilen är inte gratis utan kostar miljardbelopp årligen. Därtill kommer den ännu större kostnaden för vanliga pendlare som betalas i kötid istället för pengar.

Höjda och smartare trängselskatter ger omedelbart en positiv samhällsekonomisk effekt genom att minska tidsslöseriet i Stockholms bilköer och medför att vägapparaten i själva verket kan användas mer effektivt. Fördubblade trängselskatter skulle samtidigt generera en intäkt på cirka 400-600 miljoner kronor per år som kan användas till investeringar i nya spår, t.ex. förlängning av t-banans blåa linje till Nacka.

Det är med denna utgångspunkt Centerpartiets stockholmnsdistrikt tagit ställning för att en utbyggd t-bana bör finansieras med höjd trängselavgift på distriktsstämman tidigare i vår.

Stockholmsregionens socialdemokrater, folkpartister och idag även moderaterna ställer sina - lite blåögda - förhoppningar till att staten ska gå in och satsa ytterligare tiotals miljarder i spårsatsningar. Ska en sådan ansats ha någon utsikt att lyckas måste vår region också visa att vi själva kan bidra med mer pengar. En Cederschiöld 2-uppgörelse är inte trovärdig utan regional medfinansiering.

Som miljölandstingsråd med ansvar för den regionala miljöplaneringen kommer jag fortsätta kämpa för höjda trängselskatter och utbygd t-bana. Jag vågar efter de senaste dagarnas mediarapportering slå vad om att utvecklingen också kommer att gå mot precis den lösningen.

Intressant? Andra bloggar om Centerpartiet, t-banan, kollektivtrafik, stockholm, stockholmsöverenskommelsen, trängselavgift, trängselskatt, tunnelbana, Per Ankersjö, moderaterna, socialdemokraterna, folkpartiet

Premiär för landstingets företagsstyrgrupp

2011-06-08T17:04:00.003+02:00

Idag sammanträdde landstingets nyinrättade styrgrupp för företagsklimat för första gången. I samband med det första sammanträdet anordnade vi även ett kick-offseminarium med olika inspirerande talare. Bland annat Captus VD Nima Sanandaji talade om innovationer i vården, Almegas näringspolitiske chef Håkan Tenelius redogjorde för en nyligen publicerad enkät om vårdföretagarnas attityder till landstinget och Mama Mias grundare Christina Wahlström berättade om hur det är att vara kvinnlig företagare inom vården.

Tanken med den nya styrgruppen är att skapa en kontinuerlig dialog med vårdgivarna, där arbetet ska präglas av ett tydligt underifrånperspektiv. Syftet är att utreda hur ett gynnsamt företagsklimat kan skapas inom landstinget, samt att ta fram och sprida ny kunskap i dialog med aktörerna.

Projektet syftar inte till att åstadkomma nya uppifrånprivatiseringar. Snarare handlar detta om att hitta win-win-situationer, där vi genom att modernisera vårt sätt att arbeta hittar lösningar som både förbättrar villkoren för de som driver eller startar företag, för skattebetalarna och för patienterna.

Behoven först - fortfarande vårdens stora utmaning

2011-05-20T10:16:00.014+02:00

Dagens Nyheter tar idag upp ett viktigt problem i sin artikelserie "Vården och vi", där tidningen granskar den svenska sjukvården. Under rubriken "Envishet en genväg till läkaren" diskuterar man det faktum att patienter som är välinformerade och tillräckligt påstridiga, ofta lyckas få vård i bättre tid jämfört med personer som inte besitter samma envetenhet eller kunskap.

Jag och Centerpartiet har uppmärksammat detta fenomen tidigare. Bland annat i en artikel förra året på DN Debatt om utvecklingen av Vårdvalet och vårdgarantin lyfte vi fram vikten av att få till en automatik i vårdgarantin, som inte är beroende av patientens egna ansträngningar.

Jag är trött på att höra patienter berätta hur läkare skäller på varandra och skyller ifrån sig, istället för att inse att deras ansvar för patienten inte är slut så fort hon eller han lämnat mottagningen.

Även om väntetiderna inom sjukvården i Stockholms län har kortats avsevärt sedan Alliansen kom till makten 2006, finns det fortfarande patienter som får vänta på besök eller behandling. Många av dem är äldre, kroniker eller multisjuka - grupper som är särskilt beroende av att vårdkedjorna fungerar smidigt. Men det är sällan den som är gammal, sjuklig och skröplig som har möjlighet eller kraft att armbåga sig fram till en snabbare vård.

En förutsättning för en fungerande vårdgaranti är vårdgivarnas ansvar för att slussa patienten till rätt omhändertagandenivå och behandling. Den ena vårdgivaren MÅSTE ta ansvaret för att patienten "överlämnas" till nästa vårdgivare utan att det ska vara avhängigt patientens eget initiativ.

Det kräver reformer av primärvården, remiss-systemet, vårdgarantin, den digitala infrastrukturen och - kanske viktigast - läkarrollen. Detta handlar i grunden om att kvalitetssäkra vården. Då kan det kan inte hänga på patientens envishet huruvida vård erbjuds i tid.

Att hälso- och sjukvården ska vara behovsstyrd är ett mantra som upprepas i vårdsammanhang så frekvent att det gränsar till det klichéartade. Men likväl kan det konstateras att personliga ansträngningar fortfarande tillåts gå före vårdtyngd. Klyscha eller inte - en jämlik och god sjukvård kräver att det är patienten som sätts i centrum. Det är så vi får en vårdgaranti värd namnet.

En budget för världens bästa miljöarbete

2011-05-11T15:27:00.006+02:00

Idag presenterade jag och mina gruppledarkollegor i Alliansen den sjätte alliansbudgeten för Stockholms läns landsting.

På mina ansvarsområden finns några nyheter:

Sänkt taxa för skärgårdstrafiken under höst och vår för att bidra till en förlängd turistsäsong. Fler Stockholmare, och andra besökare, borde upptäcka Utö en solig aprildag eller en vacker oktoberdag på Nämdö. Fler besökare ger fler företag och jobb.

En regional miljöstrategi för Stockholmsregionens vatten. Landstinget har kommit långt med att minska utsläpp av läkemedel och kemikalier men de flesta utsläppen sker inte från sjukhus och vårdmottagningar. Därför behövs en bättre samordning med kommunerna, såväl i äldreomsorgen som i VA-hanteringen.

Insamling av matavfall till biogas. Stockholmsregionen ligger långt efter Syd- och Västsverige när det gäller att ta tillvara potentialen att tillverka biogas av avfall. Det beror delvis på att gas inte historiskt använts lika mycket i vår region, men också på ett svagare regionalt samarbete. Landstinget leder arbetet med den regionala klimat- och energistrategin där utveckling av länets potential till biogasproduktion är en viktig del. Då ska landstingets egna verksamheter också bidra konkret med sitt avfall.

I övrigt är jag stolt över en budget med fortsatt fokus på människors entreprenörskap både i vården, i kulturen och i skärgården. Det viktiga arbetet med att effektivisera vården och få bästa möjliga valuta för skattepengarna fortsätter. Investeringarna i ny kollektivtrafik är också av stor betydelse för Centerpartiet och ett viktigt bidrag till en hållbar regional miljö i en region som växer med nästan 40.000 personer om året.

Vad DN inte skrev om Svenskt Landskapsskydd

2011-05-08T18:28:00.009+02:00

Idag skriver DN i papperstidningen om det välorganiserade motståndet mot vindkraftsutbyggnaden i en mycket intressant och balanserad artikel där båda sidor får komma till tals.

Dock verkar inte DN-journalisten Annika Nilsson ha upptäckt att Svenskt Landskapsskydd sannolikt är en täckmantel för ekonomiska intressen som av något skäl engagerar sig mot vindkraft. Jonny Fagerström som är talesman för organisationen är också en av ledarna för det klimatförnekande nätverket Stockholmsinitiativet.

Och det finns personsamband mellan Stockholmsinitiativet och PR-byrån Hillanders som bland annat har eller har haft flera energibolag som kunder. Maggie Crusell (tidigare Thauerskjöld) som tills nyligen jobbade på Hillanders var den drivande kraften bakom Stockholmsinitiativet och driver också klimatförnekarbloggen "The climate scam" där Jonny också skriver poster.

Jag har all respekt för att människor som berörs av den nödvändiga vindkraftsutbyggnaden i sin närmiljö kan vara oroade och kritiska. Det finns också självklart platser som kan vara olämpliga för vindkraftanläggningar. Och jag är inte heller övertygad om att det kommunala vetot bör upphävas.

Men vad jag inte respekterar är företag som i hemlighet och för snöd vinnings skull anlitar lobbyister för att mobilisera opinion mot den nödvändiga klimatanpassningen och utvecklingen av hållbara energikällor. Och en betald opinionsbildare som Jonny Fagerström med största sannolikhet är borde redovisa vem hans uppdragsgivare är.

Jag har i flera debattartiklar och insändare (hittar inte alla på nätet) skrivit om detta. Det är nu dags att vi miljövänner gemensamt anstränger oss för att röka fram dessa ohederliga intressen - oavsett vilka de må vara - ur det hålor där de konspirerar för att sabotera räddningsarbetet för vårt hotade jordklot.

Intressant? Andra bloggar om klimatpolitik Svenskt Landskapsskydd, vindkraft, Stockholmsinitiativet, Maggie Thauerskjöld, Maggie Crusell, Jonny Fagerström, klimat, klimatfrågan, energi

Klartecken för sprutbyte

2011-05-04T15:37:00.008+02:00

Idag har Stadsborgarrådsberedningen sammanträtt i Stockholms stad. Under mötet tog man ställning för att införa sprutbytesverksamhet i Stockholm. Det är otroligt glädjade för oss i Centerpartiet, som länge arbetat med frågan- både för att den ska gå igenom i landstinget och även i Stockholms stad. Jag och Stina Bengtsson - C-ledamot i Socialnämnden i Stockholms stad - skriver idag om detta på Newsmill.

Det är framför allt Moderaterna som har bromsat frågan, även om också andra partier tidigare var negativa, men senare ändrat ståndpunkt. Både i landstinget och i staden har det varit en kamp att få igenom beslutet. Men - som jag bloggat om tidigare - vågar jag påstå att utan Centerpartiet hade det aldrig blivit något beslut om sprutbyte.

Införandet av ett sprutbytesprogram i Stockholm är symboliskt viktigt, eftersom det innebär ytterligare ett erkännande av skadereduktion som en viktig delstrategi i arbetet med att hjälpa socialt utslagna narkomaner tillbaka till en dräglig tillvaro och ett ordnat liv. Men symboler får aldrig skymma sakpolitiken. Sprutbyte innebär en möjlighet att förbättra mötesplatserna mellan den socialt utslagna människan å den ena sidan och samhällets hjälpinsatser å den andra. På så sätt kan sprutbytet ses som en repstege från avgrunden till det första steget i rehabiliteringstrappan.

Sjunkbomber utanför djurens barnkammare

2011-04-29T09:41:00.011+02:00

Försvarsmakten har fattat beslut om att genomföra en så kallad sjunkbombfällning utanför Nåttarö i Haninge kommun på måndag. Detta beslut har fattats trots att Länsstyrelsens rekomenderat försvaret att inte genomföra övningen. Jag har idag i Radio Stockholm kritiserat försvaret för att de ändå framhärdar.

Anledningen till min kritik är för det första att de väljer att genomföra övningen i maj månad. Just nu ynglar fiskarna, fåglarna häckar och sälen har nyligen fått kutar. Havet är att betrakta som djurens barnkammare just denna tid. Att försvaret dessutom väljer att genomföra övningen med skarp ammunition gör det hela än mer oförståeligt. Ljudvågor sprider sig långt under vatten, både fisk, fågel och säl har god hörsel och påverkas av undervattensaktiviteter. Även tryckvågor och grumling av vattnet kan medföra problem i närområdet.

Det finns alltså en stor risk att bombningen kommer att påverka djurlivet negativt. Liknande övningar som genomförst i andra områden att lett till att fiskbeståndet helt försvunnit under en så pass lång tid som fem år. När Skärgårdsstiftelsen och andra ansvarsfulla aktörer genomför muddringar och likande arbeten genomförs alltid dessa under hösten och alltid så långt ut som möjligt.

Självklart ska försvaret öva, också i skärgården. Det är också förståeligt att försvaret vill öva så verklighetstroget som möjligt, det vill säga med skarpa laddningar. Men att välja att göra det så pass nära ett skyddat naturområdet och under denna tid på året är oacceptabelt.

Skärgårdens fågelliv är under hård press. Det visar också Skärgårdsstiftelsens Kustfågelinventeringar som nyligen presenterat sin rapport. Den visar bland annat oroväckande siffror om ejdern som de senaste två åren halverats. Även fiskbestånden är i obalans. Det är mot den bakgrunden man måste förstå hur viktigt det är att även viktiga samhällsintressen som Försvarsmakten tar största möjliga hänsyn.

* * *

PS. För övrigt anser jag att storskarven och mellanskarven inte hör till utrotningshotade fågelarter och att det därför är fullt rimligt att begränsa beståndens storlek. DS.

Överdriven försiktighet från regeringens utredare?

2011-04-27T10:51:00.008+02:00

Gerhard Larsson lämnar idag över utredningen "Bättre insatser vid missbruk och beroende" till regeringen. Inriktningen för utredningen har framför allt varit hur en bättre samordning av missbruksvården kan skapas. För att komma till rätta med de problem som idag uppstår på grund av det delade huvudmannaskapet, föreslår Gerhard Larsson att landstingens och kommunernas ansvar för vårdkedjan tydliggörs genom ny lagstiftning.

Att utredningen nu presenteras är mycket välkommet - missbruksvården har länge varit ett problemområde där personer ofta faller mellan stolarna på grund av otydlighet kring vem som ska ge vården. Samtidigt är jag inte alldeles övertygad om att lösningarna som presenteras verkligen är tillräckligt progressiva för att få till de förbättringar som efterlyses.

Gerhard Larsson påpekar själv att personer som är fast i någon form av beroende hellre söker vård hos sjukvården än socialtjänsten. Det borde motivera att landstingen ges ett ännu tydligare ansvar än vad som föreslås i utredningen. En överdriven reformförsiktighet riskerar att resultera i en fortsättning i samma hjulspår.

Vad menar Miljöpartiet?

2011-04-19T13:53:00.011+02:00

Yvonne Blombäck har sedan jag uttalat mitt uppfattning om att vi bör finna ytterligare finansiering för tidigareläggning av vissa kollektivtrafikinvesteringar varit ute och knorrat i artiklar på Newsmill.

Men det är oklart vari Blombäcks kritik egentligen ligger. I hennes första artikel menar hon att Centerpartiet borde ha röstat för Miljöpartiets förslag i landstingets trafiknämnd, men trängselskatten ingen fråga som landstinget kan besluta om. Enligt Blombäck bryter vi även överenskommelsen om att trängselavgifterna ska gå till att finasiera förbifart Stockholm, trots att vårt förslag handlar om en ytterligare höjning för att beskosta ytterligare investeringar.

Några dagar senare kommer artikeln nummer två, där hon föreslår precis det jag uttalat. Att en höjning av trängselskatterna kan gå till att finasiera en snabbare utbyggnad av kollektivtrafiken i Stockholm. Samtidigt säger hon att inget Alliansparti har sagt något om oron för att resandet med kollektivtrafik inte ökar tillräckligt mycket. Konstigt, då hon några dagar tidigare gick till attack mot mig eftersom jag uttalat min oro för just det. Hon efterfrågar också en bred blocköverskridande överenskommelse för kortsiktiga och långsiktiga lösningar för kollektivtrafiken. Blombäck tycks ha glömt bort att Miljöpartiet valde att inte skriva under Stockholmsöverenskommelsen som är just en bred överenskommelse för långsiktiga och kortsiktiga investeringar i Stockholmsregionens kollektivtrafik.

Yvonne Blombäck och jag är överens om en sak. Stockholmsregionen växer nästan dubbelt så fort som de regionala planerna räknat med. För att klara klimatmålen måste fler resa kollektivt och färre resa med miljöförsörande bilar och en lösning kan vara höjda trängselskatter. Men våra metoder för att nå fram skiljer sig åt, läs mitt svar på Newsmill: Miljömålen går före plakatpolitik

Fördubbla trängselavgifterna

2011-04-07T16:47:00.008+02:00

Med anleding av ett underlag från SL som presenterades på landstingets trafiknämnd igår gick jag återigen ut med att vilja fördubbla trängselavgifterna. Detta var något Centerpartiet presenterade redan i valrörelsen, på bland annat Stockholmsdebatt.

Enligt uppgifter från SL ökade andelen resande med kollektivtrafik kraftigt i och med införandet av trängselavgifter 2006, denna kraftiga ökning har sedan år för år stagnerat. Jämför man ökningen av befolkningen i Stockholms län och ökningen av andelen resande med kollektivtrafiken växer de inte i samma takt.

För att klara av de regionala klimatmålen måste biltrafiken med miljöförstörande bilar minska och resandet med kollektivtrafiken öka. Med hänvisning till den kraftiga ökningen 2006 kommer höjda trängselavgifter leda till att fler låter bilen stå. Genom att höja trängselavgiften kan vi också genomföra viktiga investeringar i en utbyggd kollektivtrafik.

Resandet med kollektivtrafik ökar inte i och med en sänkning av taxan för SL-kortet, som Aftonbladetbloggaren Jonas, i häftiga ordalag mot mig, hävdar. Vi ökar andelen resande genom att göra kollektivtrafiken bättre och tillgänglig för fler.

Läs vad jag tidigare skrivit om SL-populism.

Earth Hour- en viktig symbol för klimatfrågan

2011-03-25T14:28:00.007+01:00

Idag skriver jag och stadsmiljöborgarrådet Per Ankersjö på DN debatt om att Earth Hour bör fokusera på det teknikutveckling och inte på att spara energi under en timme. Dessvärre är rubriken en smula olycklig. Visst räddar vi inte klimatet genom att släcka våra lampor under en timme imorgon kväll, vi räddar klimatet genom en offensiv klimatpolitik, och det är något som Earth Hour är en viktig signal på att många ställer sig bakom.

Min ingång till manifestationen är att den är viktig. Stockholms läns landsting deltar i Earth Hour och kommer imorgon kväll att släcka ner och stänga av utrustning som inte är avgörande för säkerheten. Det gör vi för att visa att vi tar klimatfrågan på största allvar. Men det viktigaste vi gör är det dagliga miljöarbetet, där vi successivt fasar ut fossila bränslen ur kollektivttrafiken, genomför energieffektiviseringsåtgärder och ställer hårda miljökrav i våra upphandlingar.

Appråpå hårda miljökrav i upphandlingar tilldelades Stockholms läns landsting Miljöstyrningsrådets pris för Årets gröna upphandlare. Läs mer om det: Miljöaktuellt, Miljöstyrningsrådet, Stockholms läns landsting och Centerpartiet.

Förstärkt miljöarbete i landstinget

2011-03-22T11:27:00.011+01:00

Idag skriver jag på Brännpunkt med anledning av den debatt som omorganiseringen av landstingets miljöarbete medfört. Vänsterpartiet har inför dagens fullmäktigesammanträde väckt en interpellationsdebatt i frågan och Miljöpartiet har tidigare hävdat att landstingets miljöarbete nedmonteras.

Som jag skriver i artikeln, antingen förstår inte oppositionen innebörden av omorganiseringen eller så försöker de medvetet vilseleda omgivningen. Landstingets miljöarbete förstärks i och med den nya organisationen som innebär att miljöarbetet tydligare knyts till verksamheterna och att landstingets interna miljöarbete knyts närmare det långsiktiga regionala uppdraget att skapa en grön Stockholmsregion.

Miljöpartiet tycks endast vurma för den gamla organisationsstrukturen som bygger på en centraliserad miljöförvaltning. För mig, Centerpartiet och alliansen är det viktigaste att uppnå de mål vi satt upp och vi gör de organisationsförändringar som krävs. Miljöfrågorna måste genomsyra alla verksamheter i landstinget, även de som utförs av privata utförare.

Det är resultaten som räknas och resultaten får vi genom att sätta höga politiska mål, ambitioner och satsningar, inte att kämpa för gamla strukturer.

Hopp för frihetskampen i Mellanöstern

2011-03-18T00:19:00.010+01:00

Äntligen kom FN-resolutionen. Ett flygförbud införs. Därmed görs åtminstone en insats för att jämna ut oddsen mellan frihetskämparna och Khadaffis regim. DN, SvD, Expressen, AB, SvT.

Men det är en kamp mot klockan. Det är oklart exakt vilka styrkor som ska etablera flygförbudet men mycket talar för att det är Frankrikes och Storbritanniens flygvapen som kommer att inleda attackerna på Khadaffiregimens flygfält. Men när kan det ske?

I mellantiden kommer Khadaffi att försöka storma de sista fria städerna för att slå ner upproret innan styrkeförhållandena utjämnas. Hans brutalitet lär inte minskas. Vi kan förvänta oss en mycket hård konfrontation de närmaste dagarna.

Flygförbudet har begränsningar. Bl a kommer inte helikoptrar att angripas. Däremot kan det enligt CNN bli aktuellt att förse frihetskämparna med vapen.

Faran är sannerligen inte över för invånarna i Libyen, tvärtom. Men nu finns i alla fall hopp. Och för regimerna i andra länder i Mellanöstern visar nu världssamfundet att det finns en gräns för hur brutalt man får bekriga sin egen befolkning. Även om det fruktansvärda skulle inträffa att Khadaffi återtar kontrollen över Libyen förbättras åtminstone utsikterna för frihet i Mellanöstern på sikt.

Andra intressanta länkar om Libyen, Khadaffi, Gadaffi, FN, EU, Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt, demokrati, diktatur, arabisk vår

Churchill eller Chamberlain? Dags för regeringen att visa korten.

2011-03-17T13:16:00.009+01:00

Khadaffis järnnäve närmar sig Benghazi och därmed minskar hoppet snabbt för frihetsrörelsen. Det är mycket som går förlorat om så sker:

Först och främst riskeras en fruktansvärd terrorregim mot de besegrade frihetskämparna. Det finns ingen anledning att tro att Khadaffi kommer att visa överseende eller eftersträva försoning. Hans maktställning vilar inte på folkligt stöd utan på oljerikedomar och köpta maktresurser. Oljekällorna blir inte mindre produktiva för att Khadaffi skjuter 100.000 rebeller i summariska rättegångar. Khadaffis hämndbegär kommer sannolikt att riktas mot mycket stora delar av det libyska folket.

För det andra kommer alla andra odemokratiska regimer som nu skakas av den "arabiska våren" att ogenerat tillgripa det våld som ingen frihetsrörelse kan stå emot. Khadaffi visar att till och med en regim som står helt isolerad i sitt eget land kan besegra ett helt folk med enbart militära medel och utan att riskera utländsk intervention eller effektivt stöd till frihetsrörelserna.

För det tredje är risken stor att auktoritära element kommer att kunna kapa revolutionerna i Egypten och Tunisien. Eftersom inga utländska reaktioner riskeras ligger egentligen makten i dens hand som kan behärska och vågar begagna sig av en tillräcklig militär styrka.

Därför tar alla länders regeringar som nu inte tydligt tar ställning ett mycket stort ansvar. Vissa tror att den arabiska våren kommer igen eftersom befolkningen är så ung. Historien ger inget stöd för den förhoppningen. Tvärtom, utifrån historiska erfarenheter från exempelvis revolutionsvågen 1848, 1871 och spanska inbördeskriget kan man vänta sig bl a följande:

För det första: Dikaturernas vinter riskerar att bli långvarig eftersom frihetsvännerna förlorar tron på att de kan segra.

För det andra kommer idealisterna bland frihetsvännerna att bli desillusionerade. Det kommer att leda fler av dem till mer militanta rörelser. Sannolikt missgynnar det demokratiska och liberala värderingar och kommer att spela islamister och fascister i händerna.

Därför hoppas jag verkligen att regeringarna i världen tydligare tar ställning och försöker forma underlag för effektivt stöd till revolutionen i Libyen. Det gäller inte minst vår egen regering. Bildt och Reinfeldt, det är dags att snabbt uttala att ni ställer er i Frankrikes och Storbritanniens läger. Det är bråttom. Visa att ni är av Churchills virke och inte av Chamberlains.

Fler bloggar: Fredriks blogg, Johan Norberg, Cecilia Malmström, Kildén och Åsman, Omvärldsanalys

Andra intressanta länkar om Libyen, Khadaffi, Gadaffi, FN, EU, Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt, demokrati, diktatur, arabisk vår

ps. Enligt DN och SVT har Bildt nu tydligt uttalat att en intervention behövs om också i lite kryptiska ordalag. Hoppas han framför att Sverige kräver ansvar från säkerhetsrådet. DS.

Humanitär delseger med reservationer.

2011-03-03T17:48:00.008+01:00

Allianspartierna tillsammans med Miljöpartiet har idag presenterat en bred överenskommelse om migrationspolitiken. Förutom att säkra ett antal vikiga frågor som värnandet av asylrätten, rättsäkerheten i de svenska migrationsdomstolarna samt arbetskraftsinvandringen ska en utredning om rätten till vård för papperslösa presenteras.

Centerpartiet har drivit på frågan om vård för papperslösa i Stockholms läns landsting och landstinget har sedan tidigare antagit riktlinjer för vård för papperslösa flyktingar. Även om dessa riktlinjer förbättrat situationen för många utsatta människor finns det vittnesmål om att kunskapen och/eller viljan att efterleva riktlinjerna inte finns överallt i Stockholms läns vårdapparat. Dessutom omfattas papperslösa inte av samma subventionerade avgifter i vården. Även om man i praktiken oftast avskriver vårdräkningen så kan de formella vårdavgifterna ha en avskräckande effekt.

Min förhoppning är att den nya överenskommelsen snarast kan omsättas i en proposition. Några långa dröjsmål kan inte accepteras när nu en parlamentarisk överenskommelse har uppnåtts. Dessutom är det angeläget att gruppen papperslösa som ska omfattas inte inskränks till enbart asylsökande med avslagsbeslut utan även papperslösa arbetskraftsinvandrare eller informella flyktingar.

Med dessa brasklappar känns det ändå som en viktig humanitär delseger och att den politiska kamp som bl. a. Magnus Andersson, Stina Bengtsson, ordförande Stockholms Centerkvinnor, Katarina Erlingsson, partistyrelsen och undertecknad drivit i Centerpartiet nu närmar sig resultat.

Media DN, Svd,Svd2, Aftonbladet

BloggarKent Persson, Alltid rött alltid rätt, Helen Törnqvist, Christoffer Fagerberg, Christian Ottosson, Christer Jonsson

Hjälp socialdemokraterna med den gordiska knuten

2011-02-24T12:48:00.006+01:00

S-bloggaren Roger Jönsson den SvD.se-artikel jag och 16 andra c-partister skrev om behovet av att sänka eller avskaffa den statliga skatten. Han skriver bl. a:

"När det handlar om högre studier och antalet studenter är det intressant att se att om Centerpartiets sätt att resonera borde antalet personer som söker sig till högre studier vara lägre än vad det är. Antalet som har utbildat sig skulle också vara lägre. Det sättet att resonera håller inte."

Här hamnar dock socialdemokraterna i ett cirkelresonemang. Att andelen som väljer att studera vidare i Sverige är hög trots höga marginalskatter beror på många saker. Ett viktigt skäl är att hela arbetsmarknaden för unga är svag. Att studera är i många fall nödvändigt för att över huvud taget få ett jobb. I andra fall blir det ett sätt att "vinna tid" inför det brutala mötet med arbetsmarknaden. Tyvärr väljer inte alltid denna typ av i viss mening omotiverade studenter studiestrategier som ger förutsättningar till jobb.

Självklart är det värdefullt med en hög utbildningsnivå på befolkningen och en hög standard på hela utbildningskedjan, men jag tror vi bör släppa en del av övertron på att vilken akademisk utbildning som helst hos vilken student som helst är lika värdefull. Och det gäller både på det existensiellt individuella som på det samhällsekonomiska planet.

Sverige behöver inte bara slopad statlig skatt utan också kraftfulla reformer (reformerade turordningsregler, sänkta arbetsgivaravgifter, enklare regler för företagare och arbetsgivare generellt) för en mer dynamisk arbetsmarknad där det är lätt och billigt att anställa och där även kompetenta personer utan akademisk stämpel kan få jobb som de passar för och trivs i.

Det är den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken - till stora delar fortfarande oreformerad av Alliansregeringen - som dumpar arbetsmarknadens efterfrågan på unga. Därmed skapas en felaktig drivkraft till studier, och alltför ofta - som ett sätt att hålla sig sysselsatt - studier med begränsat framtida värde. Det är med andra ord en riktig härva av osunda drivkrafter och belöningssystem som enbart kan nystas upp genom en sund centerpartistisk reformpolitik.

Landsting och kommuner tjänar på slopad statlig skatt

2011-02-23T16:34:00.013+01:00

Idag skriver jag åter på svd.se. Denna gång, tillsammans med 16 andra centerföreträdare, om vikten av att sänka eller ta bort den statliga inkomstskatten.

Statsskatten ger marginella skatteintäkter till staten, bara cirka 2 procent av statsbudgeten. Däremot minskar den kraftfullt nyttan av att utbilda sig, göra karriär eller jobba extra för en stor del av löntagarna.

För landsting och kommuner skulle en avskaffad statsskatt kunna bli en riktig vinstlott. Sänkt statsskatt innebär sänkt marginalskatt och om om marginalskatten minskar visar både forskning och erfarenhet att antalet arbetade timmar ökar. Med fler arbetstimmar och större totala lönesummor ökar också skatteunderlaget för den proportionella kommun- och landstingsskatten. Därmed växer underlaget för vård, omsorg och skola.

En annan viktig effekt för landsting och kommuner är att en sänkt marginalskatt ökar drivkraften för kompetensutveckling i många av välfärdens yrken. Särskilt viktigt är att den dåliga premien för undersköterskor att utbilda sig till sjuksköterskor och för sjuksköterskor att specialistutbilda sig kan få en rejäl skjuts. I ljuset av att kommuner och landsting har snabbt växande problem med att rekrytera personal är detta inte den minst viktiga effekten av att låta människor behålla mer av sin rättmätiga inkomst.

Magnus Andersson och Emil Källström, som hör till medförfattarna har också bloggat, liksom Bernt Johansson, Ring Broman, Johan Hedin, Växjöcentern, m-kommunalrådet i Lidingö Paul Lindquist (dock med en lite konstig vinkling mot centerrivalen på den kommunala arenan Kent Ivarsson), m fl. Kritiska inlägg från vänsterkanten kommer från bl a Alliansfritt Sverige.

Alliansfritts argumentation har dock drag av vulgärpropaganda och bortser helt från att statsskatten enligt många ekonomer skadar skattebaserna så mycket att skatteintäkterna totalt sett blir lägre än om man slopade den. En ren avundsjukeskatt alltså som egentligen alla förlorar på.

Vetenskap och ideologi

2011-02-23T10:36:00.006+01:00

Socialstyrelsen får i dagens SvD replikera på politikerna Lars Joakim Lundqvist (M), Lennart Nilsson (KD) och Lennart Rohdin (FP) samt socialläkaren Anders Annell och journalisten Rolf Bromme (också FP). Svd bedömde att artikelförfattarna främst attackerade Socialstyrelsen och vi centerpartister som motsätter oss Allianspolitikerna replikerade igår eftermiddag i SvD:s nätupplaga. Som Lars-Erik Holm, generaldirektör på Socialstyrelsen, tillsammans med sina kollegor, Anders Printz och Anders Tegnell, skriver har vi det vetenskapliga stödet på vår sida. Politik måste ha vetenskapen som underlag för att kunna fatta rätt beslut, men för oss handlar det också om synen på människan i samhället och i vården. Vi är socialliberaler och vår synd är att vården måste utgå från den situation människan befinner sig i. Vårdens uppgift är att förhindra och behandla lidandande och sjukdom. Sprutbyte är både ett sätt för effektivt smittskydd och kan sänka trösklarna in i missbruksvården. Endast moralkonservativa argument finns som motagument vilket lyser tydligt lyser igenom partiföreträdarnas debattartikel.

Klartext om sprutbyten

2011-02-22T16:17:00.007+01:00

Idag skriver jag tillsammans med Magnus Andersson och Stina Bengtsson på SvD Brännpunkt i en replik på den artikel - skriven av bland andra företrädare från Moderaterna, Folkpartiet och - som publicerades i SvD igår. Författarna av gårdagens debattinlägg menade att projektet för sprutbyte som planeras i Stockholm inte är rätt väg att bekämpa smittspridning. Man påstod bland annat att politiker har gått på ”dolda myter” och att gratis sprutor i själva verket främjar narkotikamissbruk.

Ett av huvudargumenten som debattörerna framför är att landstinget med utdelandet av fria sprutor riskerar att underhålla injektionsmissbruk, då narkomanerna får mer pengar över till droger. Påståendet - som inte kan beskrivas som annat än häpnadsväckande bakvänt -illustrerar med all önskvärd tydlighet på vilka lösa grunder sprutbytesmotståndarna för sin argumentation. En injektionsmissbrukare som lider av abstinens ser till att till varje pris införskaffa narkotika. Kostnaden för en ny spruta är i det sammanhanget naturligtvis helt oväsentlig.

Artikeln fortsätter med att hävda att beslutet om att införa sprutbyte i Stockholm är ett resultat av mytbildning och brist på vetenskapligt stöd. Man kunde i min mening inte vara mer fel ute.

Bakgrunden till beslutet att starta provverksamhet för sprutbyte är den sprutbytesutredning som Alliansmajoriteten i Stockholms läns landsting beställde 2007. Beslutet var en överenskommelse mellan de sprutbytesvänliga partierna Centerpartiet och Kristdemokraterna och de mer skeptiska Folkpartiet och Moderaterna - något som borde borga för utredningens opartiskhet.

Sprutbytesutredningen baserar sig på den baslinjestudie som är utförd av Karolinska Institutet och visar att rena sprutor minskar smittrisken bland narkomaner. Studien fann bland annat att 92 % av de nyupptäckta HIV-fallen bland deltagarna hade delat sprutor eller verktyg med varandra.

Utöver detta ska tilläggas att Sverige har undertecknat Dublindeklarationen som handlar om att öka arbetet för att bekämpa spridningen av blodsmittor som HIV, Aids och Hepatit C. Såväl Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet, WHO som FN rekommenderar dessutom ett införande av sprutbytesprogram.

I sin artikel förordar sprutbytesmotståndarna uppsökande verksamhet med bland annat hivtestning och vaccinering mot Hepatit B. Det är en uppfattning som Centerpartiet delar och sprutbytesprojektet i Stockholm kommer också att ingå i ett brett projekt med testning, vaccinationer, hälsosamtal och rådgivning. Men det är bekymmersamt att artikelförfattarna tycks anse att denna typ av verksamhet står i motsatsförhållande till utdelandet av rena sprutor. Det faktum att det ännu inte finns något vaccin mot vare sig Hepatit C eller HIV borde inte ha gått någon förbi.

Det är dags för en mer vidsynt och human missbruksvård. Bra smittskydd är bokstavligt talat en fråga om liv och död. Centerpartiet kommer därför fortsätta att jobba för att få till stånd ett permanent sprututbytesprogram i Stockholms län. Att det mesta nu tyder på att vi kommer få igenom vår linje är mycket glädjande.

Sprutbytesprogram - äntligen i sikte

2011-02-18T11:57:00.005+01:00

I Stockholms stad remissbehandlas i dagarna frågan om införande av sprutbytesprogram för narkomaner. I socialnämnden och i de stadsdelsnämnder som hunnit ta ställning är svaret positivt eftersom 6 av 7 partier är överens om att sprutbyte kan stärka narkomanvården.

Som Centerpartistiskt landstingsråd är jag väldigt glad för detta. Genomförande av sprutbytesprogram kräver – enligt lagen – att landstinget har en kommunal samarbetspart. I Stockholms län är det svårt att se något alternativ till Stockholms stad eftersom det är viktigt att en mottagning för sprutbyte kan nås av narkomanerna på ett smidigt sätt.

När Centerpartiet och Kristdemokraterna drev igenom sprutbytesutredningen i HSN hösten 2007 visste vi att vi hade en mödosam väg framför oss. Först en gemensam utredning mellan landstinget och Stockholms stad med stor risk för förseningar eftersom det ansvariga landstingsrådet Birgitta Rydberg och det moderata socialborgarrådet Ulf Kristersson var uttalat negativa till idén. Därefter en beslutsfas i två politiska organ där Centerpartiet och Kristdemokraterna utgjorde de minsta partierna i majoriteten och de större allianspartierna skulle ha gott om tillfällen att kasta in pinnar i hjulen.

När Birgitta Rydberg hösten 2009 ändrade uppfattning förbättrades utsikterna påtagligt och beslutet i landstingsfullmäktige våren 2010 kunde ske med en bred blocköverskridande majoritet. Moderata företrädare var dock tydliga med att deras motstånd skulle fortsätta i kommunerna. Jag var därför inte odelat optimistisk om möjligheterna att inom överskådlig tid få ett fungerande projekt på plats.

Men med beslutsamhet och tydlighet har de mindre allianspartierna i Stadshuset visat att de inte tänker acceptera att frågan dras i långbänk. Jag är särskilt stolt över Stina Bengtssons insatser som Centerpartiets företrädare i Socialnämnden och talesman i fullmäktigedebatten i höstas.

Som jag uppfattar det är det nu bara en tidsfråga innan ett definitivt beslut kan tas i Stockholms stadsfullmäktige. Med entydiga remissvar och med en betydande intern opinion inom moderaterna för sprutbytesprogram kommer eventuella försök från socialborgarrådet att förhala frågan att vara fruktlösa.

Införandet av ett sprutbytesprogram i Stockholm är symboliskt viktigt eftersom det innebär ytterligare ett erkännande av skadereduktion som en viktig delstrategi i arbetet med att hjälpa socialt utslagna narkomaner tillbaka till en dräglig tillvaro och ett ordnat liv. Men symboler får aldrig skymma sakpolitiken. Sprutbyte innebär en möjlighet att förbättra mötesplatserna mellan den socialt utslagna människan å den ena sidan och samhällets hjälpinsatser å den andra. Sprutbyte kan ses som en repstege från avgrunden till det första steget i rehabiliteringstrappan.

Ps. Jag är också stolt över att Centerpartiet är det enda parti som varit entydigt för sprutbyte både i riksdagen när lagen ändrades för några år sedan och i landstinget och stadshuset under de senaste årens viktiga process. Utan våra envisa insatser på olika nivåer hade detta inte varit möjligt. Och som kuriosa - mannen som ledde utredningen om sprutbyte 2008-2009 är idag partisekreterare för Centerpartiet. Han heter Michael Arthursson.

Hierarki vs Demokrati i vården

2010-12-16T10:22:00.013+01:00

I dagens nummer av Dagens Samhälle skriver jag i en debattartikel om den demokratisering av sjukvården som vårdval har medfört. Idén till artikeln har växt fram ur den debatt där både delar av media - däribland återkommande DN:s ledarsida och den annars omdömesgilla Hanne Kjöller- samt den rödgröna oppositionen ägnat sig åt angrepp mot en tillgängligare vård. Med den så kallade behovsprincipen som alibi har en imaginär konflikt målats upp mellan god tillgänglighet och behoven hos de mest sjuka.

Motsättningen mellan tillgänglig primärvård och bra vård till kroniker och multisjuka stämmer inte. Det finns inte några belägg för att den ökade tillgängligheten i vårdvalet skulle ha gått ut över de patienter som har stora behov. Tvärtom visar Karolinska Institutets utvärdering att kroniker får en större del av vårdens resurser och att de också drar nytta av en förbättrad tillgänglighet och ett större fokus på att tillmötesgå patienten.

Jag vill hävda att den bild som förmedlats av DN och de rödgröna, står för en reaktionär ståndpunkt som vänder sig mot vårdens demokratisering. Det ter sig både oroande och märkligt att oppositionen vill bejaka en syn på läkare som allsmäktiga domare med rätten att bedöma vad som är ett behov och inte - till och med utan att träffa patienten.

En av de allra största förtjänsterna med vårdval är det maktskifte som inneburit att vården tvingas utgå från patienternas önskemål och behov. När vårdgivarna måste sträva efter patienternas förtroende blir det nödvändigt med god tillgänglighet och hög kvalitet. Jag är övertygad om att en större lyhördhet för patienternas krav också leder till en mer förtroendefull relation mellan läkare och patient.

Oppositionen och DN:s ledare har gjort sig till tolkar för en egenrådig syn på läkarrollen, där den osvikliga förmågan att definiera vårdbehov utgör grunden. En roll som med vårdvalet nödgats till att börja ge vika för den framväxande moderna synen på närsjukvården, där patienten står i centrum.

Dags att slakta heliga kor i klimatpolitiken?

2010-12-13T09:11:00.008+01:00

Cancun-mötet är precis avslutat. Ytterligare några små framsteg men faktum är fortfarande att de bindande åtagandena är helt otillräckliga för att dra ned utsläppstrenderna i någorlunda hållbara intervall.

På DN-debatt framför Joakim Sonnegård i lördags uppfattningen att EU bör lämna FN-spåret mot ett bindande internationellt klimatavtal och satsa på andra mer pragmatiska strategier. Sonnegård sällar sig därmed till en liten men växande skara debattörer och experter.

Tankesmedjan Fores VD Martin Ådahl skrev efter Köpenhamnsmötet att idén om att alla länder ska delta i en binande uppgörelse borde uppges och att istället de största utsläpparna borde komma överens sinsemellan. De komplicerade förhandlingar med de många små och fattiga länder i t.ex. G77-gruppen som på kort sikt inte betyder så mycket för att hitta en lösning får bli en senare fråga.

Även tankesmedjan Global Utmaning har talat för att strategier måste tas fram för att få drivkraft i klimatarbetet även om ett globalt avtal inte är omedelbart tillgängligt.

Må vara att ett omedelbart uppbrott från FN-spåret kan vara väl radikalt. Nytänkarna har rätt i att klimatförhandlingarna måste vara beredda att slakta heliga kor för att komma framåt.

För det första måste fokus ligga på det som är det uttalade syftet: dvs. att snabbt och effektivt trycka ned utsläppen av klimatpåverkande gaser. Globala rättvisefrågor må vara viktiga men man kan starkt ifrågasätta motiven hos många av de fattiga ländernas företrädare.

Alltför ofta representeras de av cyniska och korrupta diktaturer som visat litet engagemang sina svältande massor annat än som argument för mer bidrag till dem själva. Det är ingen orättvisa mot ländernas befolkningar att obstruerande diktatorers utrymme vid förhandlingsborden inte prioriteras. Ett kraftfullt internationellt klimatarbete kommer sannolikt ge vida starkare och mer sunda tillväxtimpulser till många fattiga länder än nya transfereringar till korrupta statsapparater.

För det andra: EU och andra internationella aktörer som tar klimatfrågan på allvar behöver lägga större diplomatiskt och även handelspolitiskt tryck på länder som försöker komma undan ansvar. Att inte sätta pris på klimatförstörande utsläpp är ju faktiskt en exportsubvention, må vara att alla länder i dagsläget - i växlande utsträckning - ägnar sig åt den. I takt med ökat klimatansvar behöver det också bli ett internationellt synsätt.

Även om klimattullar är något som i det längsta måste undvikas kan klimatansvar mycket väl vara en faktor att ha i beaktande i t.ex. WTO-förhandlingar. Men samtidigt måste hela tiden strävan i klimatarbetet - oavsett om det sker inom FN:s ram eller mellanstatligt - vara att hitta lösningar som tar tillvara frihandelns och den globala arbetsdelningens unika omställningskraft. Enbart klimatliberalism ger förutsättningar för de mest kostnadseffektiva klimatlösningarna som tar största möjliga hänsyn till övriga samhällsintressen.

Bland nackdelarna med att förhandla klimatpolitiken med 200 länder i rummet, varav nästan hälften med mycket svaga track-record när det gäller good-governance, är att rationella lösningar kommer i skymundan för otaliga obskyra nationella intressen och trosuppfattningar. Även här finns ett argument för Sveriges och EU:s miljöministrar att utveckla både parallella och alternativa strategier till FN-spåret.

Helen Törnqvist lyfter fram det positiva med Cancun-uppgörelsen. Lena Sommestad argumenterar för FN-spåret med smittande FN-entusiasm men samtidigt med just den otydlighet i fokus som jag menar är den stora risken. Jens Holm (v) och Ola (s) är tydligare med att sättet klimatet ska räddas på är viktigare än att det faktiskt fungerar i praktiken. Många andra har också bloggat.

Intressant? Andra bloggar om Cancun, klimatmöte, Andreas Carlgren, klimatförhandlingar, klimatavtal, klimatpolitik

Alliansens mål är bättre skärgårdstrafik för fastboende

2010-12-07T11:20:00.004+01:00

DN skrev i går en artikel om landstingets kommande trafikupphandlingen med rubriken "Båtturer till öar i skärgården hotas". Det förtjänas att kommenteras.

Landstinget kommer via den nyvalda trafiknämnden att göra en upphandling av helhetsansvaret för skärgårdstrafiken. Direkt efter årsskiftet kommer nämnden lägga upp en tidsplan samt beskriva hur upphandlingen ska ske. Landstinget har två program som är vägledande för kollektivtrafiken i skärgården, RUFS 2010 samt Skärgårdspolitiska programmet.

En upphandling måste ha dessa program som utgångspunkter. Det innebär ett fortsatt starkt offentligt engagemang för en bastrafik på rimliga ekonomiska villkor för fastboende och besökare.

Det innebär också att försämringar av trafiken till de tretton kärnöarna eller andra befolkningscentra i skärgården inte kan bli aktuella.

Målet med upphandlingen är att förbättra skärgårdstrafiken för de boende ute i skärgården. Det är viktigt att alla människor i länet har god tillgänglighet till kollektivtrafik oavsett vart man bor. Vi ser en möjlighet att genom en upphandling få ännu mer trafik vår våra skattepengar.

I Alliansens överenskommelse lyfter vi också fram att frågan om en nord-sydlig förbindelse ska belysas i samband med upphandlingen.

Andra bloggar om: waxholmsbolaget, strömma kanalbolag, skärgård, stockholms skärgård, stockholms läns landsting, centerpartiet

Tillbaka på banan

2010-11-11T12:53:00.011+01:00

Det har verkligen varit få, för att inte säga obefintligt med uppdateringar här sedan valet. Orsaken är att vi har sedan valdagen suttit och förhandlat fram en politisk organisation, en Alliansplattform för 2010-2014 och en budget för 2011.

Dessa tre digra arbeten som har tagit min egen och centerpartiets tjänstemäns uppmärksamhet, varför bloggandet har gått på sparlåga. Men i förra veckan blev budget och vår nya organisation klar, och vi kan återgå till det politiska dagsverket.

Radio Stockholm rapporterar från vår pressträff om plattformen, och TV4 Stockholm och DN från presentationen av våra ny-gamla landstingsråd från förra måndagen. Tidningen Skärgården skriver också om min nya roll i skärgårdsfrågorna.

En av nyheterna för mandatperioden är att jag kommer att leda en ny rotel, Miljö- och skärgårdsroteln, vilket känns mycket spännande och lovande. Tidigare sorterade vare sig miljö- eller skärgårdspolitiken under en egen rotel, vilket innebar att frågorna ibland ramlade mellan stolarna.

Men med vår nya organisation och en renodlad (C)-rotel får vi ett större tryck i frågorna.

Landstingets politiska ledning - i detta fall i form av mig själv och Centerpartiets förtroendevalda - kommer dessutom att ha ett tydligare mandat att leda och organisera landstingets regionala miljöfrågor och ett bredare ansvar än tidigare för skärgårdsfrågorna. Ett huvudmål på miljöområdet under mandatperioden är att leda arbetet med att halvera regionens koldioxidutsläpp (från basåret 1990) till 2015.

Vi kommer även att påbörja arbetet med ett nytt miljöprogram för landstinget som ska börja gälla 2012, där mål kring stora som små miljöfrågor ska sättas upp ända fram till 2016.

Slutligen vill jag hälsa mina nya rådskollegor Torbjörn, Charlotte och Anna välkomna. Alla är "veteraner" i huset, men nya som landstingsråd för Moderaterna respektive Folkpartiet.

(C) ensamt om att kunna satsa mer på nya spår efter rödgrönt självmål

2010-09-18T01:13:00.008+02:00

Vid midnatt lades en artikel om Centerpartiet trafikpolitiska strategi för Stockholmsregionen upp på DN:s Stockholmsdebatt. Vi konstaterar att Stockholmsregionens infrastruktur ligger efter befolkningsutvecklingen. Regeringens och regionens 100 miljarderssatsning på nya spår och vägar fram till 2021 är därför enbart är en början och måste följas av ytterligare satsningar. Klimatutmaningen innebär också att trafikens miljöanpassning måste påskyndas.

Om man ska lyfta en fråga är det möjligheten att med hjälp av en höjd trängselskatt få ytterligare medel (400 mkr per år) till satsningar. Då skulle bl a satsningar på t-banan kunna tidigareläggas.

Däremot är det en öppen fråga om media kommer att uppmärksamma Centerpartiets uträkning att de rödgröna underfinansierar SL med 300-400 mkr i sitt förslag om sänkt pris för SL-kortet. De rödgröna satsar alltså stora belopp på en populistisk sänkning av priset på Sveriges billigaste kollektivtrafikkort framför att satsa på kvalitet och underhåll.

Men detta rödgröna självmål innebär att det idagsläget bara är Centerpartiet som presenterat trovärdiga förslag på hur satsningar på fler spår och mer kollektivtrafik kan bli möjlig. Det är nåt att tänka på för alla dem som vill att Stockholmsregionen ska utvecklas och samtidigt förbli en ledande miljöstad.

Läs också Ankersjö.

Intressant? Andra bloggar om val 2010, kollektivtrafik, stadsmiljö, miljö, tvärbana, spårvagn, tunnelbana, blå linjen, SL, centerpartiet, landstinget, rödgröna, trängselskatt

PS. Ett fel har smygit sig in i texten i vår artikel. Nästa stora trafikpaket ska naturligtvis följa efter det som regeringen och regionen har kommit överens om för tiden fram till 2021. Däremot föreslår vi att vissa delar av ett sådant paket kan tidigareläggas om vi får gehör för vår finansieringslösning. Ett slags tilläggspaket alltså. DS.

Rödgrön SL-populism sätter miljömålen på spel

2010-09-17T12:37:00.004+02:00

Idag gick jag ut med ett pressmeddelande och pekade på den kraftiga underfinansiering av SL:s budget som de rödgrönas tilltänkta satsningar skulle leda till. Oppositionen uppger att kostnaderna för deras sänkning av SL-kortet och införande av enhetspris för enkelbiljetter kostar 200 miljoner kronor per år. Centerpartiets beräkningar pekar på att det är en ordentlig underfinansiering. Merkostnaderna kommer att landa på minst 500 miljoner kronor 2014.

Om de rödgrönas satsning skapar ett hål på mellan 300 och 400 miljoner kronor i SL:s budget så kommer det att gå ut över underhåll och de trafikvolymer SL kan erbjuda. Dålig standard och trängsel på bussarna är det som får människor att välja bilen. Det är allvarligt om regionens miljömål ska kunna nås.

Jag vänder mig mot den SL-populism som utbreder sig i Stockholm inför varje val. Priset är redan lågt jämfört med andra städer. Dessutom visar undersökningar att priset har betydligt mindre effekt på resandet än turtäthet, tillförlitlighet och komfort.

Centerpartiet vill i stället ha en blocköverskridande samsyn om att SL-kortet ska räknas upp i takt med inflationen, ca 2 procent per år och att landstingsbidraget ska räknas upp med inflation plus kompensation för befolkningsökningen.

SL-kortet erbjuder det billigaste och grönaste trafikpaketet i hela Sverige. Att prioritera prissänkningar framför det som vi vet lockar bilister till kollektivtrafiken är dålig miljöpolitik. Det är svårt att se det som annat än socialistiska röstköp under en grön förklädnad.

DN försvarar reaktionär läkarroll

2010-09-16T15:35:00.004+02:00

Dagens Nyheters ledarsida hävdar idag återigen att Centerpartiet vill ”ge varje patient rätt att kräva ett minst 15 minuter långt besök – oavsett om det behöv eller inte”. Detta trots att DN tidigare vägrat ta in en kommentar där vi förklarar att så inte är fallet. Även denna gång nekar DN oss chansen att dementera de felaktigheter som skrivits.

Sanningen är att (C) vill ge patienten en rätt att få ta upp mer än ett hälsoproblem vid ett läkarbesök och bygga in ett skydd mot att läkare, utan medicinska skäl, kallar patienten till ett nytt besök vid minsta fråga om något annat än det patienten sökt för. Det är ett slöseri, både med patientens tid och med landstingets pengar som kan få bekosta dubbla besök.

Vi har aldrig föreslagit att patient och läkare ska ”sitta av” en kvart som DN vill få det att framstå som. Däremot vill vi – möjligen till skillnad från DN – ha en vård som visar respekt för patienten och där läkaren inte alltid kan dölja ovilja till insyn och krav från patienterna bakom en alltför ofta missbrukad behovsprincip.

Den syn som förmedlas i DN:s ledare vittnar om ett förhållningssätt till vården där man i den heliga behovsprincipens namn, tecknar bilden av en knivskarp motsättning mellan en god tillgänglighet för ”vanliga patienter” och behoven hos de mest sjuka.

Självfallet ska vård ges efter behov. Såväl Centerpartiet som övriga partier vill erbjuda en god vård för patienter med stora medicinska behov. Men detta står inte i något motsatsförhållnade till god tillgänglighet, som DN tycks vilja göra gällande.

En av de största förtjänsterna med Vårdvalet är den utveckling som lett till att den enskilde patientens makt i vården har ökat. Patienterna kan nu på allvar söka sig till en vård som är till för deras behov. Jag är övertygad om att en större lyhördhet för patienternas krav leder till en mer förtroendefull relation mellan läkare och patient.

Den egenmäktiga läkarroll - upphöjd över varje insyn och kontroll, varje subjektivt önskemål från patienterna och förväntningar på effektivitet från skattebetalarna – som DN:s ledare gör sig till tolk för, måste ge vika för den framväxande moderna rollen för läkaren och närsjukvården. DN står på reaktionens sida mot vårdens demokratisering.

Inga fler tysta skärgårdsomrar - skjut skarv!

2010-09-15T16:45:00.006+02:00

Den som seglat i skärgården under senare år har upplevt hur sjöfågeln nästan försvunnit. Med ett undantag: Skarven. Den som fiskar i skärgården upplever hur fångsterna minskat och de fiskar som man ändå får visar tecken på allvarliga stick- och skärskador.

I Stockholms skärgård har vi vad som ser ut som en ekologisk katastrof under uppsegling. Skarven breder ut sig och äter upp fisk vilket driver bort andra naturligt förekommande sjöfåglar. Det rubbar hela ekosystemet, påverkar fiskeriet och själva möjligheten att bo och verka i skärgården.

De tysta skärgårdssomrarna de senaste åren vittnar om en allvarlig ekologisk kris i skärgården där skarven är en bidragande orsak. Trots att EU har lättat på reglerna för skyddsjakt, och skarven är extremt livskraftig, behandlar Naturvårdsverket fortfarande skarven som en utrotningshotad art.

För att få upp frågan på Stockholmsagendan skrev jag igår ett öppet brev till skärgårdsborna där jag kräver att skarvbeståndet som en nödåtgärd reduceras till ungefär en tredjedel av dagens nivå. Jag inser att sambanden är komplexa och andra miljöfaktorer spelar roll. Men i det akuta läget måste skarvens tryck på ekosystemet lättas. Samtidigt måste arbetet med att hitta lösningar på skärgårdshavets övriga miljöproblem intensifieras.

Idag uppvaktade jag tillsammans med andra centerpolitiker Naturvårdsverkets generaldirektör. TV4 var med och filmade. Senare ikväll lägger jag upp klippet i bloggposten.

Krafttag mot dålig tandhälsa och fetma hos barn

2010-09-11T10:42:00.005+02:00

Idag skriver jag på DN Stockholmsdebatt om mitt och Centerpartiets förslag för att förbättra tandhälsan och förebygga fetma hos barn. Sambandet mellan socioekonomisk status och förekomsten av karies och övervikt hos barn är starkt. Kariesskador är ofta mer än dubbelt så vanliga hos barn i de mest utsatta områdena jämfört med barn i socioekonomiskt starka områden. Det är också ett välkänt faktum att barn i mindre välbärgade områden löper större risk att drabbas av övervikt och fetma, jämfört med barn i mer välsituerade områden.

Centerpartiets förslag är att bland annat samordna kommunernas och landstingets insatser för att komma till rätta med problemet. Vi föreslår därför en rad olika åtgärder som bör vidtas under nästa mandatperiod :

• Vi bör fördjupa det arbete för förebyggande tandvård hos de minsta barnen som påbörjats under denna mandatperiod. Extra fokus bör läggas på gruppen barn med allra störst kariesskador. Dessa barn ska vid behov bli kallade av BVC en extra gång.

• Områdesansvaret för barn- och ungdomstandvården ska öppnas upp för att släppa in nya aktörer. Det ska finnas tydliga kvalitetsmål som kriterium, där vårdgivarna ska ange hur de vill arbeta förebyggande för bättre tandhälsa hos barn. Detta blir ett sätt att driva på det förebyggande arbetet inom barn- och ungdomstandvården.

• Låt skola och förskola samverka med tandvården och sjukvården för att utbilda personal, barn och föräldrar i kostvanor och munhälsa. I skolorna bör skolsköterskan utbildas i grundläggande tandvårdskunskaper. Sköterskan kan på så sätt följa upp de åtgärder som barnets tandläkare förordar vid det årliga tandläkarbesöket.

• Kommunerna måste se över den kost som serveras på dagis, i skolor och på fritids. För att komma tillrätta med barns matvanor, bör mängden socker i mat och dryck på dagis och i skolan minskas.

Att grundlägga goda matvanor och bra tandstatus redan i tidig ålder, är en nyckel till en mer jämlik hälsa för alla barn. Naturligtvis har föräldrarna det största ansvaret för att se till att barnen får i sig en näringsriktig kost. Men att skillnaderna i tandstatus och hälsa mellan barn i olika områden är så pass stora redan innan barnen hunnit börja skolan, tyder på att det behövs krafttag även från samhällets sida. Centerpartiets förslag är därför ett steg i rätt riktning.

En freudiansk undanmanöver från (S)?

2010-09-09T10:20:00.009+02:00

Tidningen City presenterar idag en enkät om Stockholmspartiernas inställning till vårdval och den fria etableringsrätten. En av frågorna handlade om huruvida den fria etableringsrätten för vårdcentraler och äldreboenden ska få finnas kvar. Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet svarade blankt nej på frågan. Socialdemokraternas svar däremot, var allt annat än tydligt:

"Vårdgivare - offentliga och privata - som håller god kvalitet och vill utveckla vården. Det viktiga är att vi kan vara säkra på att alla stockholmare får hjälp med hög kvalitet"

Att slutet på den första meningen tycks ha fallit bort må vara ett misstag. Eller möjligen ett freudianskt sådant. Kan det måhända vara så att Socialdemokraterna med detta ofullständiga svar vill maskera det faktum att de faktiskt står bakom den fria etableringsrätten? I så fall är jag den förste att välkomna detta besked.

Det icke-svar som presenteras av (S) speglar den spretiga inställning kring vårdens inriktning som finns inom landstingsoppositionen. Något som skapar oro både för patienter och vårdföretagare. Ska den fria etableringsrätten, som lett till att 37 nya vårdcentraler startats i Stockholm sedan 2008, få vara kvar vid en eventuell rödgrön valseger? Nej, säger Mp och V. Vad säger (S)? Därom tvista de lärda...

Dags att byta parti, Ilija Batljan?

2010-09-07T14:24:00.009+02:00

Sista landstingsfullmäktige innan valet är mer intressant än man kunde tro. Under förmiddagens debatt om delårsbokslutet demonstrerades stämningsläget i valrörelsen nästan övertydligt. Vi majoritetsföreträdare kunde stolta berätta om ett framgångsrikt halvår och en framgångsrik mandatperiod. Budgeten går mot 1,2 miljarder i överskott. Andelen nöjda patienter fortsätter att öka. Tillgängligheten förbättras. Köerna minskar.

Oppositionen gjorde ett hederligt försök att få igång ett anfall under ledning av oppositionslandstingsråd Dag Larsson (s). Och man tragglade på sin vanliga gamla kritik av vårdval och vårdföretagare.

Men anfallet tappade tempo när vi påpekar att antalet patienter som väntat mer än 90 dagar minskat med tre fjärdedelar. Och just den medicin som bidragit mest till att korta köerna - valfrihet för patienterna, etableringsfrihet för vårdföretagare, möjligheten att också tjäna pengar på att utveckla vården - är ju det som socialdemokraterna hela tiden kritiserat och velat kringskära.

Ett annat problem för oppositionens modlösa troppar var att generalen inte var på plats. Ilija Batljan kom in och anmälde sig på morgonen men åkte sedan ut på valrörelseaktiviteter. Generalens frånvaro blev också en illustration av oppositionens håglöshet.

Hur som helst harvade vi på med ganska gott humör. Tills i debattens sista kvart Ilija Batljan smög in och begärde ordet. I ett stapplande inlägg levererades en slags hyllning till valfriheten och en försäkran om att socialdemokraterna vill ha mer samförstånd i politiken. Inte ett ord av instämmande i den kritik som Dag Larsson (s), Håkan Jörnehed (v) och andra oppositionsföreträdare ägnat två timmars möda att försöka upprätthålla.

Jag gillar Ilija Batljans inställning och mycket av hans politiska iaktagelser. Han menar nog allvar med att han vill ha en mer fruktbar och förtroendefull dialog mellan opposition och majoritet för landstingets bästa.

Men aldrig någonsin har en ledare så brutalt sågat av sina partikamrater och oppositionskamraters idoga oppositionsarbete som genom detta staplande anförande, helt utan kontakt med den debatt vi hade haft i två timmar. Jag kan inte tänka mig annat än att ilskan sjuder både bland (mp)-, (v)- och många (s)-politiker. För lyssnarna ställs frågan på sin spets: Vilken politik representerar socialdemokraterna? I synen både på vårdval och vårdföretagande levererar Ilija Batljan en helt annan bild än sina partikamrater. Men vilket bud gäller när det kommer till kritan? Bestämmer Batljan eller Larsson? Och vad säger vänsterpartiet?

Jag håller hundra gånger mer på Batljan än på hans sympatiske men vänstervridna partikollega Dag Larsson. Men jag undrar vad han har för förutsättningar att verkligen leda sitt parti och och sin rödgröna allians. Han verkar nästan helt ensam om sin politiska linje.

Det bästa för alla vore nog att Batljan tog konsekvenserna av att han håller mer med alliansen än sina egna partikamrater och rödgröna partners. Han skulle passa in utmärkt i Centerpartiet eller bland Catharina Elmsäter-Swärds moderna moderater. Han skulle nog kunna få ett utmärkt och intelligent samtalsstöd från min nye partikamrat Greger Hatt.

Sluta spela in SD i Riksdagen, Mona!

2010-09-05T05:13:00.005+02:00

Jag gläds åt finfina allianssiffror i SIFO:n och särskilt att Centerpartiet har den bästa siffran sedan oktober 2008 - 6,7 procent. Men Monas katastrofsiffror på 28-procent gör mig också lite orolig av skäl som nedan ska förklaras.

Opinionsläget är katastrofalt för socialdemokraterna och de rödgröna. Valaffischerna säger "Vi kan inte vänta" och sannerligen lär inte Mona få en chans till om hon tappar 7-8 procent i valet. Det är alltså inte konstigt att hon och s-ledningen är desperat.

Detta är dock bra nyheter för Sverigedemokraterna. Mona Sahlin har tidigare visat en sor förmåga att prata upp Sverigedemokraternas opinionssiffror genom spekulationer och utspel om hur regeringsfrågan ska hanteras om SD kommer in i riksdagen och inget block får egen majoritet.

Första gången var sommaren och hösten 2009. Sedan Mona börjat varna för Sverigedemokraterna ökade de från ca 3,5 procent i poll of polls sommaren 2009 till närmare 5,5 procent i december.

Lyckligtvis har SD krympt under våren 2010 när de flesta tröttnade på att spekulera och samtidigt kunde notera att alla partier var inställda på att hålla SD utanför inflytande.

SD växer nämligen när de får mycket uppmärksamhet och när den politiska debatten fokuserar på spel. Och SD krymper lika påtagligt när två tydliga regeringsalternativ står mot varandra. Valforskarna förklarar det med att även främlingsfientliga väljare tycker att frågor som sjukförsäkringens framtid, a-kassan och sjukvården är viktiga.

I en av kvällstidningarna kunde man redan i veckan läsa att Mona tänker använda sig av Sverigedemokraterna som strategi för att vinna valet. Men det som omtalades i artikeln var bara det självklara och legitima - att uppmana sofflockets väljare i förorterna att gå till valurnorna för att hålla SD borta. Men även det kan ge Sverigedemokraterna luft under vingarna och riskerar att minska intresset för de blockskiljande frågorna.

Värre är det om Mona Sahlin återigen börjar babbla om regeringsfrågan för att försöka kasta den heta SD-bollen i allianspartiernas knä. Tyvärr verkar det som hon tänker göra det av dagens DN (papperstidningen) att döma. Mona Sahlin förklarar att hon tänker "kräva" stöd av Centerpartiet och Folkpartiet om den alltmer hypotetiska situationen skulle uppkomma att de rödgröna blir större än Alliansen men SD kommer in i riksdagen.

Inget sägs om den mycket troligare möjligheten - att Alliansen blir störst men inte får egen majoritet. Men det är inte så konstigt.

Jag kan inte kväva misstanken att utspelet från Mona handlar något annat än hur svåra parlamentariska lägen ska hanteras. Tyvärr tror jag det är ett försök att framstå som en tydligare motståndare till SD än Allianspartierna. Priset kan bli att SD - som för närvarande inte verkar komma in i riksdagen - och vars chanser påverkas försumbart om valdeltagandet blir 82 eller 85 procent - får den uppmärksamhet som kan krävas för att passera riksdagsspärren.

Alliansen gör rätt i att inte ta den här bollen. Sverigedemokraternas verkliga fiender lämnar de parlamentariska frågorna till efter valet. Alla allianspartier har sagt det som behöver sägas - dvs att man inte kommer att göra sig beroende av SD. Om Mona vill prata spel så bör Alliansen fortsätta att prata politik.

Och om någon journalist till äventyrs inte har tröttnat på denna hypotetiska vem-tar-vem-lek, betänk ert ansvar om ni åter gör detta till en viktig fråga två veckor innan valet.

Centerförslag om elbilar bekämpar utsläppen - inte bilisterna!

2010-09-02T14:41:00.005+02:00

Idag skriver jag tillsammans med miljöminister Andreas Carlgren på SvD Brännpunkt om Centerpartiets förslag om slopade avgifter på elbilar i Stockholm. Förslaget går ut på att elbilarna ska slippa betala trängselskatt i fem år efter att de registreras. Dessutom ska elbilarna erbjudas gratis parkering i Stockholms kommun.

Regeringens stora miljöbilssatsningar har ökat antalet miljöbilar explosionsartat – från 23000 vid mandatperiodens början till 330000 idag. Nu minskar också vägtrafikens och transporternas samlade klimatpåverkan i Sverige. Det är ett unikt trendbrott.

I städerna skapar trafiken problem i form av utsläpp av koldioxid och partiklar, men även med buller. Trafiktrycket måste därför minska i innerstaden och miljöbilarna bli fler. Trängselavgiften är viktig för att begränsa antalet bilar, men kan även bli ett kraftfullt instrument för att påskynda nästa steg i miljöbilsomställningen i vår region. Därför är vårt förslag om slopade trängselavgifter i fem år, ett viktigt sätt att stimulera tillkomsten av fler elbilar.

Med ett elbilslyft blir Stockholm renare och tystare. Samtidigt gör vi det möjligt för fler att köpa elbilar. Till skillnad från de rödgröna som hoppar på bromsen vill vi trampa den elektroniska gaspedalen i botten och styra Stockholmsregionen mot grönare och tystare trafik.

Vi vill bekämpa utsläppen, inte bilisterna!

Ett växande Stockholm behöver mer tunnelbana

2010-08-31T09:42:00.021+02:00

Stockholmsregionen beräknas växa med en halv miljon människor på bara tjugo år. Alliansen i regionen och regeringen har kommit överens om en jättesatsning för de närmaste tio åren. Men behoven är enorma efter årtionden av ytterst begränsade satsningar och stor befolkningstillväxt. Därför är det ett måste att redan nu börja dra upp linjerna för nästa stora trafikpaket för vår region.

Med anledning av detta skriver jag och Per i dag på DN Debatt om att Centerpartiet- som första borgerliga parti - vill bygga ut tunnelbanan.

Om möjligt bör Alliansens 100-miljarderspaketet kompletteras med fler satsningar redan innan 2020.

Centerpartiet menar att en nödvändig höjning av trängselskatten ger resurser som kan finansiera att t-baneutbyggnaden påbörjas.

Nya spårvägar är bra. På sikt behöver alla stombusslinjer göras om till spårvagnslinjer. Men en halv miljon fler invånare på drygt 20 år kräver mer kapacitet än så. Då är en starkare t-bana en viktig del, något som Stockholms handelskammare också har uppmärksammat.

Läs mer om våra förslag för ny kollektivtrafik på Centerpartiets webbsida.
Intressant? Andra bloggar om val 2010, kollektivtrafik, stadsmiljö, miljö, tvärbana, spårvagn, tunnelbana, blå linjen, SL, centerpartiet, landstinget

DN-synovate: MP-loket har fått motorstopp.

2010-08-27T00:58:00.004+02:00

Synovate:s senaste undersökning som nu kan läsas på DN bekräftar att Miljöpartiet har börjat falla i opinionen. Det är allvarliga nyheter för de rödgröna eftersom inget tyder på att Monas fria fall upphört. Utfrågningen med Sahlin lär inte gör mycket för att hejda fanflykten.

För Centerpartiet går det dock långsamt men stadigt framåt. Både SIFO-mätningarna och Synovate har nu i några mätningar på rad noterat plussiffror för partiet. Det visar att LO:s och socialdemokraternas kampanj mot Maud inte har avsedd effekt. I Stockholm har Centerpartiet redan opinionsundersökningar i nivå med förra valets resultat. Att nå över 7,9 procent i riksdagsvalet kan dock bli en kamp mot klockan om inte den lätta centerbrisen friskar i ytterligare.

SNF spelar roulette med sin trovärdighet

2010-08-26T14:13:00.006+02:00

Jag finner det helt otroligt hur Svenska Naturskyddsföreningen partipolitiserar sin roll. Nu senast på gårdagens DN-debatt. Ensidigt proklamerar man att de rödgröna gör rätt och Alliansen fel trots att det aldrig skett så mycket i praktiska miljöresultat som under den senaste mandatperioden när Andreas Carlgren varit miljöminister.

Man vägrar se de historiska resultaten av regeringens miljöpolitik. SNF vägrar också se målkonflikterna i sin egen och de rödgrönas energipolitik. Att både ropa rädda klimatet, stoppa kärnkraften och tillåt inga vindkraftverk någonstans är helt enkelt inte miljöpolitik utan oförmåga att ta ansvar för helheten. Andreas Carlgren svarar bra på sin blogg.

Jag ska debattera landstingets miljöfrågor med (mp):s landstingsråd Raymond Wigg i samband med Eco Now-mässan i Stockholm 4 september. Wigg föreslog i all välmening att vi som moderator skulle anlita en person från Naturskyddsföreningen. No way. SNF har en alltför partisk inställning till våra respektive partier.

För övrigt har regeringen snarast gått för långt i att skärpa strandskyddet i skärgården och andra särskilt värdefulla naturmiljöer vilket riskerar att lägga en död hand över möjligheterna tt t.ex. bedriva företag eller öka befolkningen på öarna.

Kommunal konkurs - klockrent förslag från C

2010-08-25T11:04:00.005+02:00

Dagens Medicin (pappersupplagan) skriver idag om mitt och Helen Törnqvists förslag ”kommunal konkurs”. Förslaget går ut på att offentliga verksamheter som inte klarar sina resultat- och kvalitetskrav, ska kunna försättas i konkurs på samma sätt som privata företag. Detta innebär exempelvis att en landstingsdriven vårdcentral som går back flera år i rad säljs eller upphandlas i konkurrens.

Samtidigt rapporterar samma tidning att små vårdföretag inom Vårdval Stockholm går med vinst. Av de 50 mindre vårdföretag i vårdvalet som Dagens Medicin har granskat under 2009, gick 33 stycken med vinst. Däremot gick nästan hälften av de landstingsdrivna vårdcentralerna med förlust.

Dagens Medicins granskning av vårdcentralerna visar att vårt förslag är både bra och behövligt. Ytterst handlar det om att ansvar för de verksamheter som alla är med och finansierar solidariskt. Att låta en verksamhet gå med förlust år efter år är i mina ögon ett slöseri med skattebetalarnas pengar!

Grundprincipen bakom kommunal konkurs har redan framgångsrikt tillämpats av Stockholms läns landsting vid tidigare tillfällen. 2008 såldes ett antal förlusttyngda vårdcentraler på marknaden. Exempelvis Kallhälls vårdcentral vändes på detta sätt från stora problem till en populär och snabbt växande mottagning. Även landstingets försäljning av tio Folktandvårdskliniker kan delvis ses i samma ljus.

Detta blir också en viktig del i att ställa likvärdiga krav på offentlig och privat verksamhet och skapa rättvisa konkurrensvillkor mellan privat och offentlig verksamhet. Ständiga underskott som skickas till kommunen eller landstinget för betalning är i praktiken en stor och snedvridande skattesubventionering. Genom att tillämpa kommunal konkurs, kan även personal som verkligen vill vara kvar i offentlig regi få en stark morot att ta ansvar för att den offentliga verksamheten också har lika goda resultat som de privata konkurrenterna.

Tilläggas bör att jag och Centerpartiet, till skillnad från många rödgröna, inte ser en överlåtelse från offentlig till privat driftform som en katastrof utan tvärtom som en chans till nystart som är bra för alla.

Oppositionen - ett rödgrönt Kinderägg

2010-08-24T16:15:00.006+02:00

Svenskan rapporterar idag att den rödgröna oppositionen inte lyckats komma överens om ett gemensamt rättspolitiskt program. "Allt är inte ämne för koalitioner och förhandlingar", meddelade Vänsterpartiets talesperson Alice Åström

och tillade att rättspolitiken inte är ett område som "lämpar sig för populism".

Men frågan den ovisse väljaren torde ställa sig är: vilka ämnen anser då de rödgröna är ämne för gemensam politik?

Detta är nämligen bara en i raden av alla områden där S, V och Mp misslyckats kapitalt i att hitta en unison linje. Det är allt ifrån rättspolitik och Afghanistanfrågan till RUT-avdrag och Förbifart Stockholm.

Ju mer valdagen närmar sig, desto tydligare syns sprickorna i oppositionen, som tycks segla under falsk alliansflagg. Det är alldeles uppenbart att en röst på de rödgröna är som att köpa ett politiskt Kinderägg: tre överaskningar i en.

För övrigt håller jag med Alice Åström att rättspolitik inte "lämpar sig för populism". Och om hon med det satte ett betyg på sin intressante rödgröne kollega Thomas Bodström så håller jag med om det också. ;-)

Vem är det som inte vill prata miljö? Jag bara frågar.

2010-08-24T11:59:00.006+02:00

Mona Sahlin och Maria Wetterstrand hävdar att Allianspartierna inte vill prata miljö. Detta eftersom det enligt Mona och Maria skulle gynna de rödgröna. Andreas Carlgren avfärdar kritiken med berättigad indignation. Detta enligt Expressen.

Jag instämmer med Carlgren. Centerpartiet driver klimat- och miljöfrågorna hårt i valrörelsen. Det är därför att vi är övertygade om att väljarna uppskattar resultaten från fyra år med (c) vid miljömakten. En grön energiöverenskommelse, en kraftig miljöbilssatsning, en nystart för miljövänlig infrastruktur, historiskt stora avsättningar av naturmark. På alla punkter mångdubbelt bättre resultat än Persson-regeringarna lyckades åstadkomma.

Bilden är f ö likadan i Stockholms läns landsting. För första gången på länge byggs nya spårvägar. Miljöbussarna ökar mer än dubbelt så snabbt som när Raymond Wigg var med och styrde. Vi lanserar "gröna" ambulanser och klimatanpassar förlossningsvården. Och resten av Sverige följer efter.

Jag förnekar inte att miljöpartiet också pratar miljö - ibland. Ofta gammal skåpmat blandat med storvulna paroller. Ofta utan större konkretion. Men för all del. Där vill man nog prata miljö. Men att Mona Sahlin och socialdemokraterna skulle demonstrera något större intresse av en stor miljödebatt har sannerligen inte visats i handling. Tvärtom tyder det mesta på att Mona Sahlin skulle gå av på mitten om t.ex. klimat- och energipolitiken kom tydligare i fokus.

Det var också en mycket dålig dag för de rödgröna att kritisera Alliansen. För idag enades Allianspartierna om Centerpartiets förslag om en supermiljöbilspremie för att stimulera fram elbilarna. Och i ABC:s morgonsändningar Syntes Andreas Carlgren och lilla miljölandstingsrådet Andersson på Kungsholmen lansera ett nytt centerförslag om "guldkort" till elbilar i Stockholmsregionen med bl. a. gratis trängselskatt.

Vi i Centerpartiet är inte rädda att ta miljödebatter var och när miljöpartister eller socialdemokrater är beredda att ställa upp. Men det mesta tyder på att Mona Sahlin får gömma sig bakom Maria Wetterstrands kjolar om hon pressas på vad socialdemokraterna hvilja med miljön. Sen må dessa vara korta eller långa.

Intressant? Fler bloggar om Andreas Carlgren, miljö, klimat, Centerpartiet, alliansen, rödgröna, miljöpartiet, socialdemokraterna, Mona Sahlin, maria wetterstrand, elbil, trängselskatt, miljöbilspremie

Bra borgerligt förslag från socialdemokraterna

2010-08-16T09:05:00.000+02:00

Min socialdemokratiske kollega Ilija Batljan fortsätter att komma ut som alliansvän. Idag tycker han på DN-debatt att SL ska bli en arena för kommersiell samhällsservice - tvätt och hämtning av matkassar, dagis i nära lägen och bra tillgång till internet (AB, Expressen).

Det är jättebra. Det är i linje både med alliansens politik i landstinget för att använda SL:s ytor bättre och med intentionerna i regeringen att utveckla tjänstesektorn för att skapa jobb och underlätta människors vardagspussel. Socialdemokraterna tar också strid mot Miljöpartiet och Vänsterpartiet i Stockholms läns landsting som är kritiska till "kommersialisering" av det "offentliga rummet" som t-banenedgångarnas nedklottrade betongväggar anses representera.

Man kan visserligen invända mot Ilijas förädiska retorik där han skriver:

"Där de borgerliga vill subventionera vissa hemtjänster för dem som har råd vill
vi ha vardagstjänster både för dem som dricker latte och för dem som
serverar latte".

Även Ilijas "vardagstjänster" kostar pengar och han föreslår - lyckligtvis - inte att kommunen ska driva matbutiker och tvätterier till politiskt beslutade maxtaxor.

Den som vill hämta färdigpackade matkassar, använda sig av en "butler" och lämnar och hämtar sin tvätt kommer att behöva betala lika mycket för dessa tjänster som den som beställer nån timma RUT-tjänster i veckan. Den som inte har råd med RUT kommer ännu mindre att ha råd med Ilijas "butler".

Nu är detta inte förvånande. Alla vet att socialdemokraterna i Stockholms län egentligen ville ha RUT men blev överkörda av Mona Sahlin. Därför försöker de smyga sig runt debatten genom att hitta andra lösningar för att främja tjänstemarknaden. Det är i grunden bra.

Men tyvärr för Ilija Batljan vill väljarna både ha samhällsservice i SL och RUT-avdrag. Och det finns ett alternativ som aktivt arbetar för att utveckla båda: Alliansen.

Annie Johansson (c) och Catharina Elmsäter Svärd (m) påtalar det motsägelsefulla i att vara för butlers men mot RUT-tjänster. Peter Andersson (s) gör reklam för förslaget och Johan Hedin tror inte att butler-företag kan få lönsamhet med de höga skatterna på tjänster som (s) försvarar. Erik Laakso vänder på den socialdemokratiska kritiken av RUT och frågar vem som går butlerns ärenden. Min kära kollega och meningsmotståndare i Vänsterpartiet Birgitta Sevefjord visar måttlig entusiasm.

SvD:s ledarblogg har uppenbarligen fastnat i socialdemokraternas avsiktliga tvetydighet och uppfattar det som att de "kollektiva" tjänsterna också ska erbjudas av SL - en fullständigt hårresande tanke av östtyskt snitt. Fast fasen vet, efter förhandling med vänsterpartisterna kanske det är det som kommer ut i slutändan...

Andra bloggar: Brännberg, Magnus i Stockholm, Johan Ingerö på Aftonbladets tyckarblogg, ETR, Mary, Helen, Anders W, Mattias Svensson, Adam Cwejman, Germund Andersson, Annika, Krister och förstås Per Ankersjö. Och Hanna Wagenius och Magnus Andersson sågar s-förslaget på Newsmill.

ps. För övrigt fanns ett butlerföretag på Uppsala station för några år sedan men jag tror de har fått lägga ned i brist på kunder. DS.

Mota Ohly i grind

2010-08-10T14:38:00.000+02:00

Vänsterpartiet jobbar just nu hårt för att stoppa alla privata initativ inom välfärden och de jobbar hårt för att ge en bild av att välfärdsföretagares vinstintresse står i motsättning till patientens behov.

Denna bild av privata entreprenörers insatser för förnyad välfärd och valfrihet för patienter är både felaktig och bakåtsträvande. Centerpartiet tror att framtidens välfärd behöver entreprenörers nytänkande och drivkrafter.

När Lars Ohly försöker säga att konkurrens och vinstmöjligheter inom välfärden leder till försämrad tillgänglighet och sämre vård för vissa grupper svarar jag, tillsammans med Maud Olofsson och Marianne Larm-Svensson, landstingråd i Jämtlands län i Östersundsposten att privata vårdgivare ger både ökad tillgänglighet och kvalitet i vården.

Jag bemöter även densamme Ohly på DN Debatt tillsammans med min kollega Helen Törnqvist.

13+4 rätt för (C) och Alliansen

2010-07-10T07:46:00.000+02:00

Miljöminister Carlgren (c) jämför i välgörande vredemod Regeringens och Alliansens miljöpolitik på SvD:s Brännpunkt. I tretton punkter visar han hur Sverige under en centerpartistisk miljöminister sedan 2006 kraftigt höjt ambitionerna och takten på nästan alla miljöpolitikens områden. Mer pengar till spårvägar, mångdubblat antal miljöbilar, fyrdubblad takt i att skydda skyddsvärd skog. På övergripande plan minskar klimatutsläppen snabbare än någonsin.

Man frågar sig hur det kan komma sig att alliansregeringen får så dålig cred på miljöområdet när resultaten faktiskt är väldigt tydliga. Är det för att miljörörelserna och journalisterna har förutfattade meningar? För att regeringen varit dålig på att föra ut sin politik? Eller är det helt enkelt så att ett parti som har miljö i namnet alltid vinner över partier som inte har det?

Jag kan i alla fall konstatera att också den på miljöområdet c-ledda alliansen i Stockholms läns landsting också övertrumfar det tidigare vänsterstyret som mp deltog i.
1. Vi har mer än fördubblat inköpstakten av miljöbussar. 330 mot 155.
2. Vi har fyrdubblat arbetet med klimatrening av lustgasen. Fyra nya reningsanläggningar på sjukhus mot ett för de rödgröna.
3. Vi har ökat resandet med kollektivtrafiken både totalt och som andel av resandet.
4. Vi har inlett den största spårutbyggnaden sedan tunnelbanan med etapp ett av Spårväg City, förlängning av tvärbanan till Solna och Sundbyberg, moderniseringar av Roslags- och Nynäsbanorna mm.

Tyvärr har väljarna alltför länge trott mer på miljöpartiets och de rödgrönas prat än på centerpartiets och alliansens resultat. Carlgrens artikel är ett steg i att ändra på det.

Farsartat utspel från S om Vårdvalet

2010-07-01T13:57:00.000+02:00

Igår publicerades rapporten om den oberoende granskning av Vårdval Stockholm som Karolinska Institutets folkhälsoakademi utfört. Akademin har undersökt effekterna av Vårdvalet under drygt två år på uppdrag av Stockholms läns landsting. Rapporten visar bland annat följande:

Läkarbesöken har ökat, främst i socioekonomiskt svaga områden.

Läkarbesöken bland så kallade vårdtunga patienter har ökat mer än för genomsnittet av befolkningen. Det handlar bland annat om patienter med diabetes eller patienter som haft stroke.

Kostnadsökningarna efter införandet av vårdvalet har varit marginella, trots att antalet läkarbesök ökat med 20 procent. Stockholmarna får alltså mer sjukvård för sina skattepengar.

Den ökade tillgängligheten har tillfallit alla grupper, både yngre och äldre upplever att det är lättare att komma i kontakt med en doktor och att det är lättare att få tid på en vårdcentral.

Antibiotikaförskrivningen har minskat

Utvärderingen visar att Vårdvalet uppnått just de positiva resultat som vi i Alliansen föresatte oss när vi sjösatte reformen 2008. Särskilt glädjande är det att KI:s rapport för andra året i rad uppvisar ett ökat vårdutnyttjande i socioekonomiskt utsatta områden. Det visar att vi är på rätt väg mot att skapa en mer jämlik, rättvis och tillgänglig vård för patienterna.

Jag och mina Allianskollegor skriver om detta på DN debatt idag. Samtidigt gick Socialdemokraterna ut och målade upp en helt annan bild från rapporten. "Vårdval Stockholm leder till ökade klyftor", lydde rubriken i ett pressmeddelande från Ilija Batljan.

Man undrar om det är rätt rapport som det socialdemokratiska kansliet fått tag på. Sossarnas förmåga att tvångsmässigt hålla fast vid sin uppenbart ogrundade svartmålning av Vårdvalet är nämligen häpnadsväckande.

KI:s rapport visar tydligt att läkarbesöken har ökat mest i utsatta områden och att det framför allt är de vårdtunga patienternas besök som ökat mest. Det är ett starkt trendbrott mot den tidigare ojämlika fördelningen av besök till förmån för mer välbärgade områden som rådde före Vårdvalet. Resursfördelningen i skattekronor mellan låginkomst- och höginkomstområden är i allt väsentligt jämbördig med fördelningen innan vårdvalet infördes.

Må vara med en knappt mätbar skillnad till låginkomstområdenas nackdel, men det är värt att minnas det som rapporten påpekar - att de även fortsättningsvis får en betydligt större del av resurserna än höginkomstområdena. Man ska också komma ihåg att vårdresurserna per invånare varierade enormt - också mellan olika låginkomstområden - innan vårdvalet infördes.

Socialdemokraterna med Ilija Batljan i spetsen gör en hel hönsfarm av en fjäder, när de vinklar rapportens slutsatser till att innebära att vårdvalet ökar orättvisorna i vården. S-utspelet ger därför en närmast farsartad effekt, där man griper efter halmstrån i en utvärdering som så entydigt visar att Vårdvalet gjort vården både mer effektiv och rättvis.

Jag kan inte heller undvika intrycket att det för socialdemokraterna är mycket viktigare hur mycket skattebetalarna betalar för vården än hur vilket resultat vården faktiskt levererar.

Vårdvalet har i allt väsentligt varit en succé. Centerpartiet är självklart beredda att ytterligare förbättra vårdvalet - vi har flera förslag till det. Men vi vänder oss med avsmak från den svartmålning som oppositionen, mot bättre vetande, ägnar sig åt.

Andra som bloggat om detta: Birgitta Rydberg, Peter Andersson, Catharina Elmsäter-Svärd, Paul Lindquist, Anita Hillerström Vagli, Raymond Svensson,

Två stolligheter från de rödgröna

2010-06-25T10:18:00.000+02:00

Nummer 1: Kent Persson, riksdagsledamot för Vänsterpartiet som är olycklig över Volvo-Geely-affären som han befarar ska leda till att kinesiska regeringen flyttar svenska jobb till Kina. På sig själv känner man andra. Kina har inte blivit rikt på att "köpa" jobb utan på marknadsekonomi och smarta investeringar.

Här skiljer de gamla kinakommunisterna från (v), (mp) och (s) som tävlat i iver att förstatliga bilfabrikerna i Västsverige under de gångna åren. Skulle Kina följa de svenska partikamraternas exempel hade det inte blivit mycket med den kinesiska tillväxten.

För övrigt börjar vi nu på facit på Maud Olofssons av oppositionen så förhånade krispolitik i Västsverige. Saab verkar vekligen ha fått en nystart och varumärket stärks nu åter snabbt. Och nu verkar också Volvo ha fått nya förutsättningar som säkrar jobb och tillväxt i sunda fundamenta.

Stollighet nummer 2: Det måste ha varit avslutningsfest innan sommaruppehållet för den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet. Kanske EU-motståndaren Marita Ulvskog och anhängaren Göran Ferm försystrades mellan vinglasen och fann en vag men varm känsla av socialdemokratisk ideologisk gemenskap? Kanske Marita tyckte att hon varit för osynlig i svensk politik sedan EU-valet (det tycker faktiskt jag också)? Kanske sa Göran: "Jag tycker vi måste göra nåt för att hjälpa Mona och kamraterna hemma i Sverige"?

Upphovet till dagens SvD Brännpunkt från väcker spekulationer. Det Marita Ulvskog progagerar mot är "Europas överdrivna nedskärningsiver". Istället bör "Europa" satsa på att bygga ut offentlig sektor och bygga fler vägar och järnvägar i god Keynesiansk tradition. Detta är tydligen osviklig mirakelmedicin: "Offensiva investeringar i infrastruktur [är] en krismedicin som har fungerat bra i alla tider" säger de ogenerat med Roosevelts New Deal som enda exempel. Nå, riktigt så enkelt är det nu inte och framgången för New Deal är starkt ifrågasatt av ekonomihistoriker.

Men det stora problemet är förstås att Marita m. fl. helt missat att Keynes politik bygger på överskott i goda tider som satsas i dåliga tider. En premiss som i de flesta fall - inklusive svenskt 80-tal - visat sig orealistisk. I dagens läge är de europeiska ladorna intecknade över husknutarna och det lilla som fanns investerades i de massiva stimulansåtgärder som sattes igång 2008 och 2009 av just de skäl som Marita Ulvskog idag efterlyser. Att fortsätta dessa stimulansåtgärder ännu längre är snart sagt omöjligt för flertalet länder med Sverige asom ett av undantagen.

Man frågar sig - tycker Marita Ulvskog inte att Grekland behöver sanera sin ekonomi? Eller Spanien? Eller Storbritannien? Man frågar sig isåfall hur Marita Ulvskog kunde jobba som minister åt Göran Persson när han fullföljde Bildtregeringens sparprogram efter krisen 1990-93? Borde Sverige också ha "investerat" sig ur krisen då?

Jag tror att s-utspelet på SvD:s Brännpunkt var en freudiansk felsägning som visar hur många socialdemokrater fortfarande tänker. Att de inte tar intryck av verkligheten - inte ens Göran Perssons dyrköpta erfarenheter - är beklagligt men fullt begripligt när man ser deras grunda och faktabefriade tyckande i dagens tidning.

Marita Ulvskog lyckades Mona Sahlin exportera men bevare oss för alla de meningsfränder hon kan ha kvar i hemlandet. Vulgärkeynesiansk utgiftspolitik och statssocialistisk industripolitik är vå recept som snabbt kan sänka Sverige. Riskerna finns inbäddade i varje vrå av det rödgröna regeringsalternativet.

Intressant? Andra bloggar om Lars Ohly, Mona Sahlin, socialdemokraterna, rödgröna, vänsterpartiet, val 2010, statligt ägande, socialism, centerpartiet, Maud Olofsson, Keynes, Europaparlamentet , Marita Ulvskog, Volvo, Saab, Kina, kommunism

Ekot och Synovate: Har hunden inte glömt husse?

2010-06-24T09:27:00.000+02:00

Dagens Synovate är väl den mest sensationella opinionsundersökningen i år. Till skillnad från de institut som har ordet "skop" i sitt namn har Synovate ett mycket gott renommé för t.ex. pricksäkerhet inför val.

Och nu leder alltså Alliansen med nästan 5 procent. (S) får sin sämsta siffra sedan år 2000. Regeringen skulle inte bara behålla sitt valresultat från 2006 utan öka sitt stöd. Samtidigt som vänsteroppositionen präglas av närmast panikartad väljarflykt.

I det läget väljer Sveriges Radios Ekot att övergå till mer "nyanserad" tolkning av opinionsundersökningar. I morse påannonserades Ekot under rubriken "Ingen leder i ny opinionsundersökning". Nu ser jag att de ändrat den till "Osäker ledning för alliansen" men med underrubriken att det är "dött lopp" mellan alliansen och vänsteroppositionen. Kanske - tänker jag lite malligt - kom ändringen som en följd av mitt ampra twittrande i frågan denna morgon?

Förmodligen hade Ekot tidigare fått kritik från socialdemokraternas presshögkvarter för att göra för stort nummer av enstaka opinionsundersökningar den senaste månaden. Men om man överhuvudtaget avser att rapportera om opinionsundersökningar i framtiden så är detta en för försiktig rubriksättning.

Vore man elak skulle man kunna tro att Ekot längtar efter sin gamla socialdemokratiska husse. Eller att journalisterna håller på Maria Wetterstrand eller Lars Ohly. Men det behöver inte vara så.

Det kan vara ren ängslighet att på något vis uppfattas gynna något av lagen. Statliga nyheter bör vara neutrala. Tyvärr är det ett nästan omöjligt uppdrag i ett läge där man dessutom vill klara en ökande mediakonkurrens. Lägg därtill en mycket öppnare granskning via bloggar samt att pengar och styrelse för de statliga mediajättarna tillsätts av de politiska partierna och du får en rätt svår balansakt.

Men det går faktiskt för långt när man låter denna ängslighet få sitt första genomslag vid rapporteringen om mandatperiodens kanske mest sensationella opinionsnyhet. Jag har därför två förslag:

1. Ekot bör sluta rapportera om opinionsundersökningar (och mer generellt hålla sig till att läsa nyhetstelegram utan egen tolkning - lite som gamla "Nyheter från TT).

2. De statliga medieföretagen har spelat ut sin roll och bör upphöra. Deras uppgift är alltmer omöjlig i det nya medielandskapet. Public service bör istället beställas från olika tv-kanaler. Dock inte nyheter.

Andra bloggar:

Thomas Böhlmark, blogg.tianmi.info, HBT-sossen, Stefan Olsson, Nemokrati, Kryssa Jenny, Livskraft och politik, Högbergs tankar, | Signerat Kjellberg..., Henrik-Alexandersson... och annarkia

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, alliansen, vänsteroppositionen, Sveriges Radio, ekot, DN, synovate

Socialdemokrater lovar planekonomi vid valvinst?

2010-06-23T09:34:00.000+02:00

Ett gäng socialdemokrater lovar i dag på SvD Brännpunkt "rätt till heltid" för kommunanställda om de skulle vinna valet i höst: Helt enkelt en massiv expansion av det offentliga.

Min fråga är: vad händer med alla de hundratals företag och tusentals anställda som jobbar i den privata sektorn på uppdrag av kommuner?

Det svarar inte Socialdemokraterna på. Det offentliga kan ge "rätt till heltid" inom ramen för det skatteuttag man har i kommunen, utan en tanke på effektivitet.

De privata företag - många kommuner har lagt ut mycket på entreprenad - lever dock på nåder eftersom deras ramar är en upphandling där de ska leverera X till priset Y. Ofta kan de göra det mer effektivt än det offentliga och ändå plocka ut liten en vinst.

"Rätt" till heltid kan vara spiken i kistan för dem. Ett livskraftigt företag förutsätter att chefer kan styra sin verksamhet och anpassa mängden anställda till behovet som finns. Så borde det rimligen vara i den heloffentliga sektorn också - mängden anställda ska anpassas efter de uppdrag det offentliga har. Inte tvärtom som S nu propagerar för, där det enligt dem tycks finnas ett egenvärde med många i offentlig anställning.

Skulle socialdemokraternas löfte även omfatta ett tvång för privata entreprenörer som jobbar på uppdrag av kommunerna, att ge "rätt" till heltid, då har (S) här och nu tagit mer än ett steg åt vänster i Stockholm.

S-bloggar: Peter Andersson, Johan Westerholm, Röda berget

Intressant? Andra bloggar om politik, jobb, heltid, deltid, kommunal, socialdemokraterna, stockholm, stockholms läns landsting, val 2010, valet 2010, landstingsval 2010, arbete

Dr Ilijas akademiska fifflande

2010-06-18T14:03:00.000+02:00

Låt mig först säga att vårdköer är mänskligt och ekonomiskt slöseri. De är uttryck för kultur- och organisationsfel i vården. Jag anser att vårdgarantin – som den fungerar i Stockholm och andra landsting – behöver utvecklas ytterligare. Dels för att få bort kö-tänkandet och dels för att säkra att även de patienter som inte orkar slåss för sin rätt kommer fort fram till den vård de behöver.

Men med detta sagt måste jag reagera mot den bild Ilija Batljan och socialdemokrterna försöker skapa av växande köer i vården i Stockholm.

Under nästan hela denna mandatperiod har Socialdemokraterna försökt sätta en egenkonstruerad bild av att köerna till sjukvården i Stockholms län ökat sedan Alliansen kom till makten 2006. Vem som helst som följt köstatistiken under de senaste åren, kan se att detta inte är sant. Socialdemokraterna tar därför till det ena mer desperata verktyget efter det andra, för att nöta in budskapet att köerna till vården i Stockholms län är längre än någonsin. Man har bland annat vid ett flertal tillfällen anklagat oss i Alliansen för att ”fiffla” med statistiken. I själva verket är det Socialdemokraterna som sysslar med statistikfiffel. Det nya oppositionslandstingsrådet, Ilija Batjlan, har startat en egen blogg som heter ”Ilijas vårdforum”.

I ett inlägg skriver Ilija att landstinget mörkar kösiffrorna och att fler stockholmare står i vårdkö än vad som redovisas. Detta – enligt Ilija – på grund av att statistiken kring de så kallat frivilligt väntande hittills utelämnats från kösiffrorna. Han illustrerar detta med vad jag får förmoda är ett egenhändigt komponerat diagram enligt nedan:

Först och främst – det stämmer att Stockholms läns landsting hittills inte redovisat de patienter som stått i kön för frivilligt väntande. Detta beror på att det finns många patienter som väljer att ”avstå” från vårdgarantin, på grund av en önskan att gå till en specifik vårdgivare som kanske har längre kötid. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har nu fattat beslut om att landstingen från och med april 2010 ska redovisa frivilligt väntande på ett tydligare sätt.

Ilija menar på sin blogg att ”stockholmarna har rätt att veta hur långa köerna är”. Det håller jag med om. Därför är det märkligt att Ilija redovisar samtliga frivilligt väntande patienter – som består till stor del av personer som väntat mindre än 90 dagar – som en del i vårdkön. Och varför utelämnas de frivilligt väntande i maj 2006-april 2007 i Ilijas diagram?

Det är också anmärkningsvärt att Ilija Batljan i sitt diagram använder sig av siffror som knappast är jämförbara. Under förra mandatperioden låg inrapporteringsgraden från vårdgivarna på ca 30 % och drygt 50 % under våren 2007. Idag ligger motsvarande siffra på ca 97 %. Således är det totalt vilseledande att jämföra kösiffror i maj 2006 med april 2010, som Ilija gör.

Därutöver är det viktigt att poängtera att det rådde en del oreda när man först började mäta köstatistik i Stockholms läns landsting. Rapporteringsgraden kunde variera stort från månad till månad och beroende på vilken månad man väljer att jämföra med, kan man komma fram till spektakulära siffror som 172 procentiga ökningar av köerna – något som Socialdemokraterna hävdar i sin egen budget.

Ilija Batljan ägnar sig åt akademisk ohederlighet när han manipulerar köstatistik på sin blogg. Det rimmar illa med hans självuttalade ambition att ge stockholmarna en sanningsenlig bild av kösituationen i länet. Faktum är att andelen patienter som fått vänta längre än 90 dagar fortsätter att sjunka. I juni 2008 hade 39 % av patienterna väntat längre än 90 dagar på behandling. Den färskaste statistiken visar att motsvarande siffra idag är 12%.

Därmed inte sagt att jag är nöjd med att 12 % av patienterna fortfarande får vänta längre än 90 dagar på vård. Arbetet för en köfri vård måste gå vidare. Stockholmarna förtjänar en vårdgaranti värd namnet.

Skärp dig, Wetterstrand

2010-06-17T09:22:00.000+02:00

En garanterad snackis lär bli "kronprinsessan", boken om Maria Wetterstrand. I dagens Metro finns en försmak från boken där Wetterstrand passerar ett nytt lågvattenmärke. Hon beskriver Centerpartiets energiuppgörelse i ord som "så svagt, så jävla ryggradslöst, så fegt, så principlöst".

Jag tycker att det är mycket lågt att ifrågasätta vårt engagemang för miljön bara för att man inte råkar dela uppfattning i sakfrågan. Maud fick stående ovationer på partistämman i fjol när uppgörelsen presenterades. Centerpartister skäms inte för Sveriges nya klimat- och energipolitik.

Uppgörelsen om energin innebär att Sveriges nationella mål blir 50% förnyelsebar energi 2020 och 40% minskade utsläpp av klimatgaser. Utöver detta blir målet 30 TWh vindkraft 2020 och 25 TWh förnyelsebart via elcertifikatsystemet. Mig veterligen de högsta målsättningarna för något industriland.

Ja, allt detta är långt mycket mer ambitiöst än vad Miljöpartiet någonsin mäktade med som stödparti till Socialdemokraterna under 12 år. Det är kanske där skon klämmer för Maria?

Eller så förstår hon helt enkelt inte att för Centerpartiet är det viktigare att tackla klimatfrågan före kärnkraften. Att tycka annorlunda än Maria Wetterstrand är - hör och häpna - inte detsamma som att man är feg eller principlös.

I den bästa av världar skulle vi enbart ha förnyelsebar energi. Men det valet finns inte inom överskådlig framtid. Och en röst på MP förändrar inte det faktumet. De flesta centerpartister föredrar kombination koldioxidneutral kärnkraft och utbyggd vinkraft varje dag framför vindkraft och bolmande tyska kolkraftverk. Det står vi för. Uppgörelsen förlänger kärnkraftsparentesen - men när vi klarat den mycket större utmaningen att fasa ut kol och olja - säg 2040-2050) lär det inte vara någon omöjlighet att klara utfasningen också av kärnkraften om det skulle vara aktuellt om dess miljöproblem då inte är lösta.

Parentetiskt kan tilläggas att Centerpartiet var som störst innan kärnkraftsfrågan ens kom upp på den politiska dagordningen - och innan samarbetet började med Socialdemokraterna. Alltså 1973, tre år innan Barsebäck 2 laddades. Det passar kanske inte in i historiskt okunniga vänsterbloggares världsbild, men så är det.

Bloggar om: alliansen, centerpartiet, energiöverenskommelsen, energiproduktion, fältbiologerna, green peace, kärnkraft, kärnkraftsöverenskommelsen, klimat, miljö, regeringen, solveig ternström, vindkraft

Media: DN, DN2, DN3, SvD, SvD2, SvD3, AB

Läs även: Helene Törnqvist, Anders Dahlberg, Magnus Andersson, Annie Johansson, ETR, Elias Giertz och främst av alla Albin Ring Broman

Snacka inte upp Sverigedemokraterna, snälla Mona

2010-06-13T10:17:00.000+02:00

Så fick då Sverigedemokraterna en positiv mätning för första gången på riktigt länge. Låt oss dock inte överdramatisera denna mätning som går mot trenden i alla andra mätningar. Det finns ingen anledning att vara överdrivet orolig för att Sverigedemokraterna ska komma in i riksdagen. Av tre skäl:

För det första är deras trend vikande och de ligger i ett genomsnitt av alla opinionsmätningar lägre än på nästan ett år. Det är också logiskt. Alla vet att Sverigedemokraternas värsta fiende är en tydlig debatt mellan de två huvudalternativen i svensk politik. Även de relativt få främlingsfientliga tycker nämligen att jobben, ekonomin och välfärden är viktigare frågor än invandringen. För det andra är alla svenska partier tydliga med att de inte avser att samarbeta med Sverigedemokraterna. Det är ett besked vi alla lugnt bör förtrösta på.

För det tredje är oron för Sverigedemokraterna destruktiv och leder bara till en debatt som gynnar partiet. Som i höstas när Sd i två obskyra opinionsundersökningar av institut med väldokumenterat opålitliga resultat fick siffror över 4-procentsspärren. Då började plötsligt Mona Sahlin uttrycka sin oro offentligt, antyda att Fredrik Reinfeldt nog skulle kunna tänka sig att regera med stöd av (Sd) samt spekulera i vilka tänkbara regeringsalternativ som skulle kunna förebygga detta.

Resultatet blev att Sverigedemokraterna verkligen började växa lite i opinionen under oktober. Då startade Mona debatten på allvar om vem som skulle regera med vem och tyckte - hör och häpna - att Centerpartiet skulle kunna få hoppa över till de rödgröna för att skapa en tydlig majoritet. Och i november ökade följdriktigt (Sd) ännu mer.

Nu blev det riktigt panik och snart var Fredrik Reinfeldt och Jan Björklund ute och flirtade med Maria Wetterstrand och menade att (mp) nog var det rödgröna parti som bäst skulle kunna rädda en alliansmajoritet om (Sd) blev vågmästare. Det var nog ett misstag för plötsligt fick liberalt sinnade storstadsbor för sig att miljöpartiet nog ändå var ett sansat mittenparti som det var ok att rösta på även för en borgare.

Lyckligtvis återkom fokus på sakpolitiken, ekonomin, jobben, välfärden och de tydliga regeringsalternativen. För så fort det skedde började Sverigedemokraterna att krympa igen. Och i maj månad låg de för första gången på nästan ett år under 4-procentspärren i poll-of-polls. Låt oss nu för Guds skull inte skrämmas upp av en enstaka Sifo-mätning.

Det slog mig redan i höstas att det kunde vara klok partistrategi för Mona Sahlin att prata mycket om hotet från Sverigedemokraterna. Dels därför att antirasism är en av få värderingar där socialdemokraternas position fortfarande är tydlig och enig. Dels därför att "snack om spelet" förtar intresset från sakpolitiken. Särskilt i höstas fanns helt klart ett behov för de rödgröna att skapa en rökridå framför sina interna förhandlingar.

Tyvärr finns tecken på att Mona Sahlin vill spela Sverigedemokrat-kortet igen. I förra lördagens DN-intervju var det ett huvudnummer att hon "vägrar flirta med rasister". Snälla Mona, hitta på nåt bättre sätt att rätta upp opinionssiffrorna och skapa enighet i det egna partiet än att snacka upp Sverigedemokraterna en gång till. För nu är det snart val och du vill väl inte gå till historien som den som i praktiken hjälpte ett rasistiskt parti in i riksdagen i världens minst främlingsfientliga land?

Intressant? Andra bloggar om socialdemokraterna, mona sahlin, sverigedemokraterna, alliansen, sifo, sd, rödgröna, vänsteralliansen, val2010

(M) fortfarande oense med Alliansen

2010-06-08T16:45:00.000+02:00

Till allas förvåning - även flera moderaters att döma av minerna - valde (M) som parti i dag att driva igenom en återremiss av ärendet om sprutbyten i Stockholms län. Det räcker med att en tredjedel av fullmäktiges 149 ledamöter kräver det för att en återremiss kan genomdrivas. Helt mot alla andra partiers uppfattning.

Sådana är visserligen de demokratiska spelreglerna - viktiga frågor måste kunna tas både ett och två varv. Men frågan om sprutbyten är väl mogen att gå till beslut i Stockholm. De frågor min kollega Filippa Reinfeldt anförde, fritt ur minnet: "Ska det vara ett hål i väggen där man får sprutor" visar nog att det är i stundens impuls Moderaterna lade sitt förslag på återremiss.

Med tanke på att de frågor de nu plötsligt ställer finns väl besvarade i landstingets utredning samt i förslaget till beslut finns det enligt min uppfattning ingen anledning att bereda ärendet ytterligare utan det blir enbart fråga om att beslutet får upprepas på ett extra fullmäktigesammanträde inom kort.

Många är nu besvikna och häpna vilket bland annat kan avläsas i reaktioner på nätet. Det är begripligt men det finns skäl att förtrösta. Centerpartiet drev tillsammans med kristdemokraterna igenom utredningen om sprutbyte hösten 2007. Om vi får vänta någon vecka extra på ett landstingsbeslut spelar egentligen mindre roll.

Betydligt viktigare är det nu att centerpartister och andra sprutbytesanhängare ser till att driva igenom beslut i Stockholms stad och länets övriga kommuner om att man vill driva sprutbyte tillsammans med landstinget. Innan någon kommun beslutat att de vill driva sprutbyte med landstinget kan inte en verksamhet startas. Här finns betydligt större risk för långbänkar.

Tidigare bloggat om sprutbyten här och mitt pressmeddelande här. Peter Andersson bloggar också om dagen i fullmäktigesalen, SvD rapporterar, liksom Radio Stockholm och ABC om C:s och FP:s krav på ett nytt fullmäktigesammanträde.

Intressant? Andra bloggar om narkotikapolitik, narkotika, sprutbyte, centerpartiet, moderaterna, liberalism, missbruk, sjukvård, vård, alliansen, stockholms läns landsting, missbruksvård, sprututbyte

Två verkliga välfärdshjältar

2010-06-04T15:36:00.000+02:00

Idag besökte jag två spännande välfärdsföretag i centrala Stockholm. Det var starten på en kampanj där jag och andra centerpartister ska träffa alla - eller nästan alla - av Stockholms välfärdsföretagare. Men det var inte bara två företag vi besökte utan två verkligt goda exempel på hur engagerade entreprenörer har blivit den viktigaste utvecklingskraften i svensk välfärd.

Först besökte vi Mama Mia på Karlaplan där vi träffade VD:n och grundaren Christina Wahlström tillsammans med ett tiotal driftiga och idérika medarbetare. Christina och Mama Mia har jag träffat flera gånger och idag var vårt direkta syfte att tilldela företaget utmärkelsen "Guldklövern" som centerpartiet delar ut till "personer, organisationer eller företag som gjort extraordinära insatser".

Och det har sannerligen Christina Wahlström och hennes medarbetare gjort. Med start 1988 har de gjort revolt mot strömlinjeformningen av svensk mödra- och barnavård. Allt sedan starten har deras idé varit att man måste möta mamman, familjen och barnet på deras villkor och på så sätt skapa trygghet och tillit. Det präglar allt från lokalens inredning, till öppettider och individuellt utformade besöksplaner. Särskilt kul är att Mama Mia redan för mer än tio år sedan utvecklade särskild kompetens att arbeta med samkönade föräldrapar och regnbågsfamiljer.

Under tiden vi drack kaffe och åt guldklövertårta visade Christina Wahlström och hennes medarbetare i praktiken vad det är som driver en verklig entreprenör: Vilja att förbättra och förmåga att se nya lösningar. I samtalet kom fyra eller fem förslag på förbättringar som landstinget eller de själva borde göra för att ännu bättre möta familjernas behov eller använda skattebetalarnas pengar mer effektivt.

Klockan elva bröt vi upp och gick till hälsoföretaget Quality Care Europe på Riddargatan som bedriver både företagshälsovård och husläkarverksamhet. Där fick vi träffa en annan välfärdshjälte, Dr Lars-Göran Kjellin. Han har tidigare grundat och utvecklat det stora vårdföretaget Curera, men sålde det och har startat nytt. Quality Cares idé är att förbättra företagshälsovården genom att hjälpa "individer att utveckla sin egen förmåga till välbefinnande och produktivitet".

Quality Care har också registrerat sig inom Vårdval Stockholm. Det är ett sätt att försöka överbrygga de vattentäta skotten mellan företagshälsovård och landstingsfinansierad vård, t.ex. när en person med problem som uppmärksammats inom företagshälsovården behöver gå vidare till insatser i den landstingsfinansierade vården. Helt rätt tänkt.

Mama Mia växer så det knakar och finns nu på fyra platser i Stockholms län samt i Göteborg. Quality Care är mindre men växer. Curera, Kjellins tidigare bolag, är idag en av de stora hälsoaktörerna i Sverige. De är alla exempel på företag som kan bli framtidens storföretag. Och inte bara i Sverige utan också på en nordisk, europeisk och internationell välfärdsmarknad.

Om de utvecklas i den riktningen kan det betyda mycket för både Stockholm och den svenska välfärden som då blir centrum för ett nav av kreativt nytänkande. För mig som landstingspolitiker är en av de viktigaste framtidsuppgifterna att förbättra förutsättningarna för både nya välfärdsföretag och nya välfärdskoncerner.

Ps. Det är i sammanhanget beklämmande att läsa hur en annars - som jag uppfattat det - relativt förnyelsevänlig s-bloggare som Peter Andersson sveper olustiga generaliseringar om "slapphet" och fusk över Stockholms välfärdsföretagare.

Självklart ska fusk motarbetas med kraft oavsett om det sker i privat eller offentlig sektor (när uppmärksammades det fusket av tidningarna?). Det är ju för övrigt just på grund av att landstinget stärkt sin granskning som fusket kommit upp till ytan. Och ärligt talat - innan det fanns fler aktörer än landstinget själv inom vården så visste vi väldigt lite både om vårdens effektivitet och dess kvalitet. Granskningen av välfärdsföretagarna har spelat en väldig roll för att landstingen i någon - men betydligt lägre utsträckning - också börjat granska sin egen verksamhet.

Rättmätig kritik mot fuskare bör framföras utan att stigmatisera och förolämpa det stora flertalet välfärdsföretag som gör ett seriöst och långsiktigt jobb av enorm betydelse för välfärdens utveckling. Fy skäms, Peter.

Intressant? Andra bloggar om guldklövern, välfärdsföretag, välfärdsföretagande, entreprenörskap, vårdval stockholm, stockholms läns landsting

Vad vilja vänstern med vården?

2010-06-03T11:19:00.000+02:00

Ylva Johansson (S) med fler från det rödgröna laget får mothugg på sin artikel (2/6) av Hans Dahlgren, från Vårdföretagarna.

Dahlgren synliggör vilka väderkvarnar de faktiskt kämpar emot: Det finns ju inget parti som vill att plånboken ska styra vården. Och mycket riktigt, inget vårdföretag som etablerar sig inom vårdvalet - den stora reformen införd av Alliansen - får neka en patient.

En lika stor poäng är den osäkerhet som en rödgrön valseger skulle innebära. Vänsterpartierna är emot Lagen om Valfrihet (LOV:en), men säger ändå, beroende på vem man frågar att det ska finnas en mångfald av utförare. Det är nog fler än jag som undrar vad en gemensam sjukvårdspolitik kommer att innehålla - och vilket parti som kommer att bli vinnare.

Stockholm är ett exempel på hur oense de rödgröna faktiskt är: Ena stunden säger Socialdemokraternas gruppledare Illija Batljan att han gillar privat vård och vill sänka skatten. Nästa stund sitter parhästen Dag Larsson - i samma intervju - och säger emot. Vi borgerliga som tittar på utifrån kliar oss i huvudet när det inte ens verkar finnas en gemensam linje i samma parti i samma regionala församling. Vänsterpartiet är givetvis emot allt vad sänkt skatt och ökad valfrihet heter.

Och Miljöpartiet, de driver kravet i sitt budgetförslag att socialisera den kanske mest lyckade privatdrivna inrättningen i landet, Capio St:Görans sjukhus. Partiet driver även krav på att all vinst ska återinvesteras i privatdrivna verksamheter.

Alla affärsverksamheter kräver återinvesteringar för att kunna vara fortsatt lönsamma - men utan möjlighet att plocka ut någon vinst finns det inga som helst förutsättningar för något privat vårdföretagande.

Kontentan av det hela är att vänsterpartierna på nationellt plan saknar egna presenterade alternativ till Alliansens nationella sjukvårdspolitik - lokalt har de sina frågor men mycket lite enighet.

Intressant? Andra bloggar om sjukvård, stockholms läns landsting, rödgröna, privat vård, vårdföretagande

Tre påhitt och inga egna svar

2010-06-02T14:25:00.000+02:00

I en sällsynt osaklig artikel i SvD:s Brännpunkt försöker de rödgröna sprida felaktigheter om Alliansens sjukvårdspolitik. Udden verkar inte minst vara riktad mot Stockholm. De rödgröna påstår bland annat:

1) Privatbetalande patienter kan köpa sig förtur inom den offentligt finansierade sjukvården utan att de har medicinska skäl till det.

Går man till klinik som drivs av landstinget är det kö - eller snarare mycket liten, eller ingen kö - nu för tiden. Och denna är samma för alla. De rödgröna syftar på kliniker som är lokaliserad i landstingsägd lokal, men som inte drivs av landstinget och finansieras av en sjukförsäkring köpt för egna pengar.

Den enda rimliga slutsatsen är att de rödgröna är emot att människor över huvud taget ska få köpa egna försäkringar för egna pengar. Varför inte bara tala ur skägget om så är fallet?

2) Privata utförare inom bland annat vården kan sälja extra tjänster inom ramen för den offentligt finansierade vården och omsorgen.

Detta handlar om synfelsoperationer på folk som inte vill använda linser eller glasögon. Det är en mycket liten verksamhet som inte är högt prioriterat för skattemedel, av förklarliga skäl. På samma sätt som landstinget inte lägger massa skattepengar på rent kosmetiska operationer. Menar de rödgröna att de vill förbjuda t.ex. Sankt Eriks Ögonsjukhus bedriva denna sorts ögonkirurgi?

3) Vårdföretagen kan etablera sig där det är mest lönsamt, inte där behoven finns. Företagen kan välja de mest lönsamma och friska patienterna.

Fel. Vårdbolagen etablerar sig där det finns behov. Annars får de inga intäkter. Erfarenheten av Vårdvalet visar detta otvetydigt. Konsumtionen av vård har blivit jämnare, vilket bl.a. flera utvärderingar av Karolinska Institutet visar.

I övrigt: Om finanseringen av den framtida välfärden ger de rödgröna faktiskt inte ett enda svar. SLL:s framtidsutredning drar upp huvudlinjerna för våra utmaningar, och pekar på tre potentiella lösningar:

1) Mer pengar till vården, 2) Bättre styrning av efterfrågan, 3) Mer vård för pengarna

Om "mer pengar" är lösningen skulle vi i teorin kunna chockhöja skatterna och lösa problemet. Med 90% skatt skulle det offentliga bada i pengar. Men det fungerar inte, ju högre skatt - ju mindre drivkraft att jobba och starta företag. En riktigt hög skatt kan i själva verket minska skatteintäkterna. Det är dessutom ideologiskt fel att bara ta mer och mer.

Bättre styrning då? Överflyttande av skatteintäkter från t.ex. SL till hälso- och sjukvården. Det kan fungera. Men då kan vi antagligen säga adjö till offensiva ambitioner inom kollektivtrafiken.

Den tredje punkten är nyckeln: Vi behöver mer vård för pengarna. Och då är konkurrens mellan privata - men offentligt finansierade vårdgivare - avgörande. Det är också slutsatsen i långtidsutredningen: Landstinget borde inte producera någon vård alls, utan köpa allt på vårdmarknaden (s. 41).

Det tråkiga är att vänstern som säger sig vilja värna välfärden har skygglapparna på och en beröringsskräck kring konkurrens och privat drift. Hotet mot välfärden är därför inte borgerligheten som ser nyktert på frågan, utan de rödgröna som tror att politisk vilja är allt som krävs för att lösa vårdens avgörande framtidsfråga.

Uppdatering: Ylva Johansson bloggar själv om artikeln, men bemöter ingen kritik.

Intressant? Andra bloggar om sjukvård, stockholms läns landsting, rödgröna, privat vård, vårdföretagande

Ofinansierad t-bana i omöjligheternas (S)tockholm

2010-05-29T01:20:00.000+02:00

Socialdemokraterna för kampanj under rubriken "Möjligheternas Stockholm" och delar bland annat ut flygblad med sitt förslag till hur t-banan ska byggas ut (se bild). Kartan har inte bara spår till Karolinska och Nacka (relativt väletablerade förslag som många även i Alliansen och Centerpartiet anser angelägna att bygga när pengar finns) utan även

- Hjulsta-Barkarby
- Hagsätra-Älvsjö
- Liljeholmen-Fridhemsplan (tvärförbindelse)
- Mörby Centrum-Täby-Arninge
- Rinkeby-Hallonbergen (tvärförbindelse)
- samt "en yttre t-banering" som man inte ens bemödat sig att specificera dragningen för.

Den sammanlagda kostnaden för dessa planskisser lär lågt räknat uppgå till 100 miljarder kronor. I dagens penningvärde.

Detta är vackra drömmar som förvisso varav förmodligen några kommer att förverkligas under de kommande hundra åren. Men som kampanjmaterial i valrörelsen är det antingen oseriöst eller bedrägligt.

Visserligen sade en av socialdemokratins tidigare partiledare att "Politik är att vilja". Men enbart vilja räcker inte. Politik handlar också om att prioritera. Om nu socialdemokraterna tydligt sade att kollektivtrafiken stenhårt ska prioriteras framför sjukvården vore det en sak. Men det säger de inte. Tvärtom vill de satsa många hundra miljoner mer på vården varje år. Och deras politiska företrädare i landstinget hävdar att skattetrycket måste öka för att vårdens behov ska kunna tillgodoses.

Och även om man ställer upp på att prioritera t-baneutbyggnad framför andra spårvägar så ensidigt som spårvagnsmotståndarna i (s) gör så är det svårt att se att nyttan med flera av projekten står i någon proportion till kostnaderna. Det känns snarare som att (s) väljer att plocka upp varenda tänkbar t-baneutbyggnad i förhoppningen att överflankera konkurrenterna i miljöpartiet och alliansen om att vara mest kollektivtrafik- och miljövänlig. Ett PR-trick snarare än en seriös plan således.

Innan socialdemokraterna tydligt visar att de prioriterar kollektivtrafik framför sjukvård, fördubblar de statliga infrastrukturinvesteringarna (och därmed prioriterar trafik framför höjd a-kassa och friare sjukförsäkring) eller tänker chockhöja landstingsskatten med flera kronor är deras t-banekarta enbart en illustration av "omöjligheternas Stockholm".

Albin Ring Broman och Christer G Wennerholm har bloggat. Liksom förstås Peter Andersson.

Idag invigde jag framtidens tandvård

2010-05-25T16:45:00.000+02:00

Idag nyinvigde jag en av de tandvårdskliniker som nybildade tandvårdsentreprenören Distriktstandvården i Sverige AB tagit över från landstinget. Distriktstandvården i Sverige AB (DTV) bildades när Stockholms läns landsting sålde 10 folktandvårdsmottagningar i slutet av förra året. Ett beslut som jag själv varit upphovsman till och pådrivare bakom.

Distriktstandvårdens grundare - vd Ibbe Gnem, vice vd Jan Lindqvist och verksamhetschef Marianne Westerlund - är tre inspirerande drivkrafter med mångårig erfarenhet. De har lyckats identifiera hur tandvården kan utvecklas för att både bli effektivare, ge mer utveckling åt medarbetarna och en god och kostnadseffektiv tandvård för patienterna. Något som jag tror blir en frisk fläkt för den svenska tandvården.

Jag har goda förhoppningar om att Distriktstandvården kommer att lämna ett kraftfullt bidrag till utvecklingen av samhällstandvård i vårt län. Det bör noteras att Distriktstandvården har samma områdes och befolkningsansvar som Folktandvården tidigare hade i de områden mottagningarna ligger.

Jag skrev i ett tidigare blogginlägg att Distriktstandvården med hårt jobb kan bli tandvårdens motsvarighet till Capios framgångsrika övertagande av Sankt Görans akutsjukhus. Överlåtelsen av detta sjukhus spelade en enorm roll som gott exempel på vad entreprenörskap kan betyda för välfärdens utveckling samtidigt som sjukhuset blev fröet till en internationell vårdkoncern som idag finns i många europeiska länder.

Det slår mig att oppositionens vildsinta kritik mot försäljningen av folktandvårdskliniker nu har dött. Är det därför att de inser att Distriktstandvården är en succé i framväxande?

Intressant? Andra bloggar om Folktandvården, tandvård, privat tandvård, centerpartiet, centern, alliansen, stockholms läns landsting, konkurrens, entreprenörskap, Distriktstandvården Sverige AB

Går det över huvudtaget att bli centerpartist med SvD:s test?

2010-05-20T16:39:00.000+02:00

Nu har jag också testat SvD:s beryktade partikompass. Jag har svarat helt enligt övertygelse och blivit folkpartist. Jag har svarat helt enligt Centerpartiets politiska program och blivit folkpartist. Och jag har avsiktligt svarat starkt motsatt fp:s ståndpunkter i deras viktigaste frågor samt markerat dessa frågor plus vargjakten som de viktigaste... och blivit folkpartist.

Andra bloggare har också testat valkompassen med liknande resultat. Frågan är nu om kompassen över huvud taget kan ge resultatet Centerpartiet. Eller för den delen moderaterna.

En förklaring till att testet ger dessa resultat kan vara att allianspartierna tycker lika i många frågor och att fp av någon anledning ges högre poäng på ståndpunkterna. Dvs om man svarar att man är "starkt för" eller "starkt emot". En annan förklaring skulle kunna vara att testet har fler frågor som handlar om frågor som är profilfrågor för (fp) än för (c) och att det ger utslag. En tredje förklaring skulle kunna vara att Centerpartiet inte anses ha några uppfattningar i frågorna - men det vet jag är fel och det borde min gamle handledare Stigbjörn Ljunggren som varit med och utformat testet också göra...

Slutligen finns frågan: Är det rentav någon slags programmeringsfel som viktar partiernas poäng olika?

Jag tror att det vore bra om någon på SvD undersökte om testets utformning verkligen är rimlig. Tester av denna sort anses ha påverkat valresultaten 2006 enligt Sören Holmberg och hans valforskarkompisar - något man kan läsa i deras analys av valet 2006.

Politometern och Intressant. Andra bloggares åsikter om partikompass, val 2010

ps. Nu testade jag att svara ärligt men med de försiktiga alternativen istället för "starkt för" och "starkt mot" och blev nu kristdemokrat - följt av fp... DS.

Att kunna röra sig är en del av frihetstanken

2010-05-20T13:12:00.000+02:00

Rasmus Fleischer på Copyriot, som oftast är en läsvärd bloggare med intressanta ingångar i olika frågor, drar mycket långtgående slutsatser av Centerpartiets ställningstagande för miljöbilism och byggande av Förbifart Stockholm.

Centerpartiet vill inte - som Fleischer antyder - öka biltrafiken i Stockholms innerstad. Fem snabba kommentarer:

1. Det var Centerpartiet som räddade kvar trängselskatten efter regeringsskiftet. Detta mot alla övriga Allianspartiers uppfattning.

2. Centerpartiet har starkt bidragit till det stora trafikpaket i Stockholm som till hälften består av nya spår. Däribland Spårväg City. Dessutom andra satsningar på kollektivtrafik såsom busskörfält med mera.

3. Förbifarten behövs bland annat för att leda trafik runt Stockholm. Centerpartiet vill att Förbifarten får busskörfält.

4. Busstrafiken, som utgör ca 80 procent av landets kollektivtrafik, bryter samman om det inte finns ett fungerande vägnät.

5. Bilar är i många sammanhang överlägsna ur bekvämlighetssynpunkt. Och miljöbilar slår ibland kollektivtrafiken också i miljö- och energisynpunkt. Därför vänder vi oss mot det generella bilmotståndet men vill ta krafttag för både miljöbilismen och kollektivtrafiken.

Det måste kunna gå att ha två tankar i huvudet samtidigt: Att både kunna se bilens och kollektivtrafikens respektive styrkor som transportmedel.

Läs även Johan Hedins kloka inlägg på Peace, Love & Capitalism, som bemöter Expressens ledarskribent Johannes Forssbergs skriverier på samma ämne.

Reinfeldt vs Mona: "Alliansen, det är jag?"

2010-05-20T11:42:00.000+02:00

I DN:s papperstidning har fem frågor om valet ställts till Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Jag ska här inte orda om Mona Sahlins innehållslösa prat om arbetslösheten. Fjortonåringen Elias Giertz har ju redan visat att han kan prestera en mer substantiell arbetsmarknadspolitik. Men det är ju inget nytt att socialdemokratin och de rödgröna saknar politik för fler riktiga jobb. Har bloggat om det tidigare.

Reinfeldts svar är i sak bra om också lite riktingslösa. De cashar in på regeringsdugligheten, pekar på vikten av försiktighet med statens finanser och pekar på sambanden mellan jobbpolitik och välfärd.

Lite bekymmersamt är dock ordvalen. Reinfeldt talar om regeringens politik som det var en privat eller personlig affär och osynliggör helt alliansregeringen. Han talar om regeringens jobbpolitik som "min jobbpolitik". Och han beskriver hur han rangordnat att först "fredar jag välfärdens kärna och därefter ytterligare skattesänkningar". Eller mest tydligt: "Vänsterpartierna gör enorma satsningar på utökade bidrag ... som jag istället använder till satsningar i välfärden". Orden "alliansen" eller "regeringen" förekommer inte en enda gång.

Jobbpolitiken är sannerligen ingen exklusiv moderataffär. Redan från start har Centerpartiet och övriga allianspartier varit väl så pådrivande. Idéerna som nu genomförs eller genomförts kommer från flera olika partikanslier. Och Reinfeldt beskriver ju inga nya förslag trots att vi har en hög arbetslöshet i finanskrisens spår.

Ordvalen är troligen olycksfall i arbetet. En statsminister som åtnjuter så stort förtroende bland både väljarna och samarbetspartierna löper dock alltid en risk att förföras av sin egen storhet. Det är en risk som Reinfeldt behöver vara medveten om. Politiskt förtroende är en färskvara och det finns sentida exempel på statsministrar - läs Göran Persson - som snabbt tappat förtroende när de uppfattats som alltför självtillräckliga. Och för Alliansens framtid är det förstås också viktigt att statsministern bekräftar samarbetets betydelse och inte bara sitt eget parti eller sin egen person.

Rent generellt vill både väljarna och samarbetspartierna hellre känna sig inkluderade i ett agerande "vi" än reduceras till beundrande publik till statsmannaskapets genius. Spelreglerna är trots allt annorlunda i dagens demokratiska mediasamhälle än i Ludvig XIV:s franska hovliv.

Läs också intervjun med Reinfeldt i DN:s nättidning - där är ordvalet bättre. En sak till: Även Reinfeldt bör spotta upp jobbpolitiken med lite nytänkande kring LAS, lite fler regelförenklingar och inte bara sänkta inkomstskatter utan också sänkta arbetsgivaravgifter. Annars kanske Elias Giertz börjar jämföra sin jobbpolitik också med Reinfeldts. :-)

Läs även andra bloggares åsikter om fredrik reinfeldt, mona sahlin, maud olofsson, alliansen, rödgröna, arbetsmarknaden, elias giertz, socialdemokraterna, val 2010

Bilen ska bli en grön frihetsmaskin

2010-05-19T14:59:00.000+02:00

Problemet med bilismen är inte bilen - som många miljöpartister instinktivt har något emot - utan dess utsläpp.

Jag tycker därför att Centerpartiets förslag om en ny hög och teknikneutral miljöbilspremie hamnar rätt. Angrip utsläppen! Och låt marknaden fixa fram det bästa bränslet. På så vis kan vi kombinera en kraftfull miljöpolitik med ett fortsatt bevarande av individens frihet att kunna transportera sig.

Kollektivtrafiken har sina självklara förtjänster, men för den som ska hämta och lämna på dagis, storhandla, åka till sommarstugan eller IKEA är tunnelbanan inte det första alternativet. Det glöms också lätt bort i debatten att majoriteten av Sveriges befolkning "faktiskt" inte bor i Stockholms innerstad..

Med den förra miljöbilspremien på blott 10 000 kronor tiodubblade vi antalet miljöbilar till över 250 000 på bara ett par år. Om vårt förslag genomförs mer än tredubblas drivkraften att byta upp sig till en bättre bil. Lägg därtill att bensinpriserna gradvis ökar p.g.a. sinande oljelager, vilket ytterligare ökar drivkraften.

Sverige har redan Europas mest ambitiösa klimat- och miljöpolitik, med målet att minska koldixidutsläppen med 40% till 2020. Den stora utmaningen är att ställa om fordonsflottan för att uppnå målet. Dagens förslag är ett kraftfullt första steg som jag hoppas kan bli Alliansens gemensamma politik nästa mandatperiod.

Andra bloggar: Helene, Per,

Intressant? Andra bloggar om Andreas Carlgren, Maud Olofsson, centerpartiet, vägen ut ur fossilsamhället, miljöbil, miljöbilspremie

Kandidaten måste uteslutas.

2010-05-15T09:08:00.000+02:00

Jag blev chockerad när Per Ankersjö ringde igår och berättade att en person som stod långt ner på en av Centerpartiets riksdagslistor har uttryckt antisemitiska konspirationsteorier på sin blogg (SVT, DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, GP, Per Ankersjö). Kandidaten är en person som främst blivit bekant i partiet för harmlösa och oerhört naiva - men till synes humanistiska - fredspolitiska idéer.

Bland annat har han upprepade gånger motionerat på distrikts- och partistämmor om behovet av att inrätta ett "fredsutskott" i Sveriges riksdag. Inrättandet av ett sådant utskott har han tillmätit en oerhörd betydelse för att få en fredlig utveckling i världen framgent.

I samband med de valen till Svenska kyrkan 2005 fäste en god vän i partiet min och flera andra personers uppmärksamhet på hans hemsida där han i Luthers efterföljd på en inspelad film spikade upp sitt valprogram i form av 95 teser på en kyrkdörr. I dessa teser lanserade han något som nog måste beskrivas som en ny religion med "new age"-liknande inslag. Denna religiösa förnyelse beskrev han också som avgörande för utvecklingen av en fredlig värld.

Min uppfattning - som jag tror delats av många andra - har varit att kandidaten är en lite instabil men i grunden välmenande äldre herre. Jag och flera andra var bekymrade redan valet 2006 att en så excentrisk kandidat fått en så framskjuten position. Vid något tillfälle var också hans påstridiga kamp för sitt fredsutskott något som ledde till konflikt med distriktsstyrelsen.

Vår förvåning var sannerligen stor när personen i valberedningens förslag återfanns på riksdagslistan inför årets val, låt vara på en mycket låg placering. Men fortfarande upplevdes han som en harmlös, excentrisk, men i grunden humanistisk, äldre man. Därför blev det aldrig någon diskussion på stämman om att han skulle strykas från listan. Och nu står vi där vi står...

Vi borde ha kontrollerat kandidaten grundligare. I efterhand slår det mig att hans märkliga, verklighetsfrämmande politiska tänkande med dess överdrivna, nästan eskatologiska tilltro till någon slags kollektiv mentalitetsförändring, borde gjort honom särskilt mottagligt för konspirationsteorier. Både idéer om ny religion och om en judisk världskonspiration mot freden finns ju för övrigt i det nazistiska idéarvet.

Men varken jag eller mina partikamrater kunde tro att brinnande fredsengagemang och dunkel antisemitism skulle rymmas under samma hatt. Detta måste vara förklaringen till att ingen brydde sig om att kolla upp hans hemsida.

Antisemitism står i rak motsatsställning mot humanismens och liberalismens credo om alla människors lika rätt och värde. Det är dessutom den ideologi som i praktiken inspirerat de största brotten mot mänskliga rättigheter, fred och tolerans.

För Centerpartiet är alla människors lika rätt och värde själva det ideologiska fundamentet och vi står därför som parti i rak motsatsställning till antisemitismens ondska. Min bedömning är därför att en person som omfattar och sprider antisemitiska idéer inte kan vara medlem i vårt parti. Kandidaten måste uteslutas och jag är övertygad om att den processen redan är i rörelse.

Jag beklagar djupt det obehag nyheten om att en antisemit återfunnits på ett Centerpartiets valsedel måste ha vållat medlemmar av Sveriges judiska församlingar. Jag kan dock försäkra att dessa idéer inte har någon spridning i vårt parti och att vi kommer att göra allt för att förebygga att något liknande inträffar igen.

Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet.

Strid om förbifart, miljöbilar och folkomröstningar.

2010-05-11T13:33:00.000+02:00

I dag kommer landstingsfullmäktige anta Regional Utvecklingsplan för Stockholmsregionen 2010, det dokument som kommer att ligga som grund för i praktiken all fysisk utveckling av länet under de kommande tjugo åren.

Debatten har i stor utsträckning handlat om det stora spår- och vägpaketet som stat, kommuner och landsting presenterat under våren. Planen stärker många viktiga centerfrågor:

- Fortsatt skydd för de gröna kilarna,

- Massiv spårutbyggnad som inte bara moderniserar de befintliga spårvägarna utan också bygger nytt,

- Förbifart Stockholm,

- Knutpunkt för pendelbåtstrafik vid Slussen.

Om Centerpartiets bidrag till RUFS:en sade jag:

"Centerpartiet bidrag är att ge den regionala utvecklingsplanen en grön profil. Klimatpolitiken har förstärkts, gröna transportlösningar som spårbil, båtpendling och cykelvägar har fått en mer framskjuten roll och möjligheten att utveckla miljöteknik för att skapa nya gröna jobb har prioriteras."

Om förbifarten och de rödgrönas folkomröstning sade jag bl. a. följande:

"En folkomröstning kommer att bli extremt svårtydd. Hur ska alla kommuner kunna tvingas genomföra folkomröstningar? Hur ska landstinget kunna tvingas genomföra en folkomröstning om den inte har rödgrön majoritet? Min prognos är att vi – vid en folkomröstning – ingalunda har löst Förbifartsknuten. Det blir nya förseningar.

För det andra. Ett av de viktigaste skälen till de troliga förseningar som kan följa på rödgröna maktövertaganden är att de kommer att ha mycket svårt att klara finansieringen... Att skjuta upp Förbifarten – ett år, två år, tre år, tio år – kommer alltid att vara den enklaste kompromissen när rödgröna majoriteter har inflytande."

Om biltrafiken sade jag:

"Herr ordförande, biltrafiken måste ha sin roll i vår region också i framtiden. De spårstrukturer som de rödgröna ställer mot Förbifarten i en folkomröstning kan inte absorbera biltrafiken. Men, herr ordförande, då MÅSTE biltrafiken bestå av fordon med snabbt minskande påverkan på klimatet. Centerpartiet har räddat trängselavgiften som trafikpolitiskt instrument. Vi är öppna för att använda den dynamiskt också i fortsättningen – något RUFS:en också öppnar för."

Intressant? Andra bloggar om regionplanen, RUFS 2010, stockholm, stockholms län, val 2010, landstingsval 2010

Mp:s skatteväxling och företagspolitik på soptippen

2010-04-28T15:14:00.000+02:00

Så har då äntligen den efterlysta finansieringen av de rödgröna förslagen börjat ramla in. Hittills har vi fått reda på att förmögenhetsskatten ska återinföras, inkomstskatterna höjas, liksom en serie miljöskatter med höjd bensinskatt som grädde på moset. Totalt lägger man konkreta förslag på 41 miljarder i ökade skatter till 2012.

Bensinskatten upplever jag som den minst problematiska. Oavsett vilken regering vi har så är min gissning att bensinskatten kommer att höjas. Omställningen till en klimatvänlig bilpark kommer att behöva accelereras ytterligare och bensinskatten/CO2-skatten är ett kraftfullt verktyg.

Men en höjd bensinskatt måste balanseras av att hushållen kompenseras med andra skattelättnader. Annars blir resultatet sämre ekonomi för barnfamiljer och sämre konkurrenskraft för landsbygden. Det är därför skatteväxling är en så bra metod.

Miljöpartiet har flirtat med företagare och marknadsekonomiskt sinnade mittenväljare genom att vifta med förslag om sänkta arbetsgivaravgifter och sänkt tjänstemoms. Om dessa förslag verkligen hade drivits med kraft hade det kunnat rädda ett sken av "grön skatteväxling".

Men dessa skattesänkningar blir det ingenting av. Henrik Brors skriver i sin krönika att de föreslagna skattehöjningarna inte räcker för att finansiera de rödgrönas satsningar. Alltså är det troliga att det kommer förslag på ytterligare skattehöjningar - eller kanske ännu troligare, att de inte presenteras innan valet men blir en följd av underskott som uppkommer. Något utrymme för sänkta arbetsgivaravgifter eller tjänstemoms kan omöjligen uppkomma. Företagarna får istället en återinförd förmögenhetsskatt som gör det ännu svårare att bli rik på företagande.

Därmed är skatteväxlingen i Miljöpartiet nu död. Inget tyder på att sänkta skatter varit en prioriterad fråga för Wetterstrand och Eriksson. De verkar ha lagt sin mesta kraft på de av sina förslag som kostar pengar. Och i vilket fall som helst har de inte kunnat visa något som helst resultat.

Läser man Magasinet Neos intervju med Wetterstrand framstår partiledaren som ideologiskt hal. Det är kanske därför partiet i stort har hitintills kommit undan med att försöka profilera sig på företagarfrågan? Ju mindre konkret, ju enklare är det. Men i takt med att allt fler rödgröna kompromisser presenteras, desto mer klart borde det bli att (mp) antingen inte vill eller inte förmår hävda företagspolitik och skatteväxling i förhandling med (s) och (v).

Men när MP nu presenterar sitt förslag om 11 miljarder i höjda miljöskatter matchar de detta med en ny "kompromiss" kring en förmögenhetsskatt som "inte är en förmögenhetsskatt". Den förra kostade hundratals miljarder i kapitalflykt.

Den gröna skatteväxlingen blev en röd skattehöjning.

Andra röster: Annie Johansson, SvD:s ledare är insiktsfull och balanserad, DN:s ledare kör på spåret att klimatåtgärder utomlands är viktigare än i Sverige - rätt i princip men rätt fel i praktiken, Seved Monke, Kent Persson, Karl Malmqvist.

Intressant? Fler bloggar om: finansiering, budget, rödgröna, val 2010, kommun, landsting, välfärd, skatter, miljöpartiet, maria wetterstrand, peter eriksson

De rödgröna tvingar Ilija Batljan att göra en Mona

2010-04-27T18:28:00.000+02:00

Dagens landstingsnyhet var nye s-ledaren Ilija Batljans öppna brev till Alliansen (DN, Radio Stockholm) där han föreslog en blocköverskridande överenskommelse om Vårdval Stockholms framtid. Jag och mina allianskollegor svarade positivt på denna invit. Förutsatt att Vårdvalets grundstomme, etableringsfriheten, behålls är vi självklart beredda att diskutera hur Vårdvalet kan förbättras. Bra tyckte jag även om det förstås återstod att se vad en sådan invit betyder i praktiken.

Men nu går de rödgröna gemensamt ut med budskapet att deras gemensamma förslag för primärvårdens organisation ligger fast. Raymond Wigg (mp), Birgitta Sevefjord (v) och kanske även Batljans egen partikamrat Dag Larsson har därmed dragit in Batljans förhandlingsutrymme. Det är den enda rimliga förklaringen till att Ilija Batljan först går ut med ett eget öppet brev och att sedan alla de rödgröna partierna går ut och förklarar att "gärna en överenskommelse men i så fall en överenskommelse som ser ut exakt som vårt gamla förslag".

Det tycks som att Ilijas uppfriskande nya s-giv i landstingspolitiken - med utspel om NEJ till skattehöjningar och JA till Vårdval - inte har varit förankrade. Mönstret känns igen från hur Mona Sahlin har trängts in i ett hörn när hon försökt knyta oväntade allianser (JA till mp, NEJ till v) eller förnya politiken (JA till RUT).

För Mona Sahlin har priset blivit att hon tappat trovärdighet som oppositionsledare. Risken är att resultatet blir detsamma för Ilija Batljan. Även om det gör socialdemokraterna svagare i valkampen är det förmodligen att beklaga för det politiska klimatet i landstinget.

Läs också Raymond Svensson, Lotta Olsson, Christer Jonsson, Röda Malmö. och främst av alla Lars Björndahl som faktiskt förutstspådde att Ilija Batljan skulle bli överkörd men från ett annat håll.

Nu har DN också kunnat konstatera att Batljan tvingats in i s-leden i skattefrågan.

Andra bloggar om vårdval, vårdval stockholm, vårdval 2.0, Ilija Batljan, landstingsval2010, val2010, stockholmsval2010, centerpartiet, alliansen, rödgröna, socialdemokraterna

Utmärkt om (s) menar allvar med Vårdvalet

2010-04-27T15:31:00.000+02:00

Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting har i ett öppet brev till Alliansen i landstinget föreslagit en blocköverskridande lösning för Vårdval Stockholm. Även om det finns inslag av polemik i detta förslag tycker jag att det är värt att pröva. Jag har själv tidigare pekat på värdet av en bredare dialog kring hur vårdvalet kan utvecklas.

Jag pekade dock ut en förutsättning för att samtal mellan blocken skulle vara meningsfulla: Att de rödgröna accepterar den fria etableringsrätten, dvs att vårdgivare som uppfyller vissa grundläggande krav har rätt att starta nya verksamheter utan att detta ska beslutas politiskt. Detta är nämligen helt avgörande för att det ska bli valfrihet för patienterna i praktiken.

Jag är nu glad att tillsammans med mina kollegor i (m), (fp) och (kd) kunna svara socialdemokraterna att vi är öppna för en bredare dialog både med dem och med (v) och (mp) om de accepterar den fria etableringsrätten.

Det är nu upp till bevis - både för socialdemokrater och moderater: Både patienterna, personalen, vårdföretagen och det politiska klimatet i landstinget skulle vinna på att Vårdval Stockholms grundvalar bekräftades samtidigt som förbättringar prestigelöst kan göras utifrån gjorda erfarenheter när det gäller bl. a. behoven hos patienter med tyngre diagnoser, patientens rätt till rimligt bemötande, sjuksköterskornas ställning och bättre kvalitetsjämförelser.

Läs också Raymond Svensson,

Andra bloggar om vårdval, vårdval stockholm, vårdval 2.0

Rödgröna skär elva miljarder från kommuner och landsting

2010-04-27T07:35:00.000+02:00

Idag presenterar vänsterpartierna hur de ser på anslagen till kommunerna under de kommande två åren. Och hör och häpna: De vill satsa 6 miljarder mer än regeringen under 2011 respektive 2012. Naturligtvis orkestreras denna "satsning" av jubel i den rödgröna bloggossfären.

Men 6 miljarder mer än regeringen innebär faktiskt också att större delen av alliansens tillfälliga krisstödet om 17 miljarder för 2010 dras tillbaka. Att Alliansen inte föreslog att detta krisstöd skulle fortsätta under 2011 har både av de rödgröna talesmännen och av bloggossfären beskrivits som en regelrätt välfärdsslakt.

17 miljarder förfärlig välfärdsslakt MINUS 6 miljarder fantastisk välfärdssatsning LIKA MED 11 miljarder förfärlig välfärdsslakt.

Efter denna enkla matematik vill jag i all välmening uppmärksamma s-bloggarna om att ni har missförstått innebörden av de rödgrönas förslag. Ni har fortfarande tid att ändra era inlägg. Eller var det hela tiden så att regeringen hade till två tredjedelar rätt när de inte förlängde krisstödet till kommunerna?

För övrigt anser jag att kommuner och landsting klarar sig alldeles utmärkt utan ideliga statliga jultomte-utryckningar. Vi har faktiskt kommunalt självstyre och kommunal beskattningsrätt och behöver inte göra oss till ömkliga tiggare varje gång det drar ihop sig till statsbudget.

Andra som bloggar om detta: Kent Persson, Johan Westerholm

Media: SvD 1, SvD 2, AB 1

Intressant? Fler bloggar om: finansiering, budget, rödgröna, val 2010, kommun, landsting, välfärd

Extra allt på springnota

2010-04-26T10:27:00.000+02:00

Att komma överens om att Sverige behöver ha höghastighetståg är inte så svårt. Vilket parti vill egentligen att vi inte ska ha snabbare och bättre tågförbindelser? Svårare är det att komma överens om finansieringen.

Utan den pusselbiten blir utspel dagens utspel från oppositionen om nya infrastruktursatsningar inte mer än ett tomt slag i luften.

Förra gången nuvarande opposition - då i majoritet - "satsade" på infrastruktur fattades 66 miljarder kronor. Då var man också "överens". Henrik Hansson på Departementet gör en initierad granskning av oppositionens nya löften.

Bloggar: Per Ankersjö, Dick Erixon, Departementet, Peter Andersson, Liberala Pär, S-buzz, Röda Berget, Tokmoderaten

Andra bloggar om höghastighetståg, infrastruktur, rödgröna, skattechock, val 2010

Miljöbussarna behöver förbifarten

2010-04-20T11:48:00.001+02:00

Så kom äntligen det gemensamma beskedet från oppositionen om Förbifart Stockholm - det ska bli en folkomröstning. Hoppsan.

Det egentliga beskedet är alltså att oppositionen inte har kunnat bli eniga, därför skjuter de på frågan till 2012 och lämnar den ifrån sig. Och köerna på Essingeleden blir under tiden allt längre..

Det folkliga stödet för Förbifart Stockholm ligger stabilt kring 70 procent av väljarkåren, i en folkomröstning skulle (MP) & (V)-linjen åka på storstryk. Stockholmarna förstår uppenbarligen att miljöbilismen kommer att vara dominerande år 2020 när leden ska stå klar. Redan i dag är 4 av 10 nya bilar som säljs miljöbilar.

Därför väljer vänsterpartierna "genidraget" att ställa två alternativ mot varandra: Antingen Förbifart Stockholm eller satsningar på kollektivtrafik. Enligt Yvonne Ruwaida tvingar frågan "kollektivtrafik eller motorväg" fram en "befriande" tydlighet.

Problemet är att motsättningen är helt fiktiv. Centerpartiet och våra Allianskollegor satsar 100 miljarder på infrastruktur i länet, varav hälften på renodlade kollektivtrafiksatsningar. Det är första gången satsningarna är i balans med fördel kollektivtrafik - ingenting ett vänstersamarbete tidigare mandatperioder mäktat med.

Andreas Khron uttryckte det träffande: Varför ska Stockholmarna tvingas välja mellan tunnelbana och förbifarten när de skulle kunna få båda? Det är som att tvinga dem att välja mellan skola och äldreomsorg.

Vänsterpartierna borde även ta sig en funderare kring hur världens största flotta miljöbussar i SL:s regi, som vi arbetar på att göra ännu större ska kunna vara ett attraktivt alternativ till den fossilbränsledrivna bilen om Förbifarten inte byggs. Då kommer majoriteten av all biltrafik fortsättas att dras genom Stockholms innerstad och konkurrera med bilen om utrymme.

Media: DN, DN 2, DN 3, DN 4, SvD

Min presskommentar: centerpartiet.se/sll

Andra som bloggar om detta: Per Ankersjö, Maria Wallhager, Veronica Palm, Röda Berget, Per Altenberg, Martin Andreasson, Annie Johansson, Runo Johansson, Anna Lundberg, Seved Monke, Kent Persson, Jesper Svensson, Christer Sörliden, Hans Åberg.

Andra bloggar om andreas carlgren, centern, centerpartiet, förbifart stockholm, kollektivtrafik, miljö, miljöbilar, stockholm, val 2010